Återbesök

Jahapp, idag var det dags för det andra återbesöket på Hudkliniken och den fina personalen! Jag gick faktiskt dit med glada steg! Tänk vad mycket det gör med positiva och härliga människor! Allt, precis allt, blir så mycket lättare!
Jag själv är inte den mest positiva av personer, men jag försöker så gott jag kan och visst har det stor betydelse!

Hur som helst så ville jag tacka dem för deras fina omhändertagande av mig under operationen och efteråt. Det blev ingen tårta och inte heller kakor utan det här:

Mörk choklad i alla sorter som fanns och ett fint kort! Choklad kan alla tycka om, det håller sig längre än tårta, som kan bli trist efter nån dag och är hälsosammare än kakor! Dessutom passar det utmärkt till fikat! Jag köpte också ett kort med texten: Simply the BEST. Det passade perfekt till dem!

Men kortet var lite märkligt. Inuti låg en lös, vit lapp så att man själv kunde skriva några ord, men det såg lite trist ut, så jag klistrade och skrev. Inte något uttänkt utan bara så som jag kände det! 

De blev såååå glada och sa att de aldrig fått nåt sånt förut, vilket är synd, men NU har de och de är verkligen värda det!

Idag var det ny omläggning och inga stygn är kvar. Jag bad att få se hur det såg ut och läkningen är väldigt bra och såret ser fint ut. Jag fick ett lite mindre bandage och nu börjar ansiktet återta sin normala form och är inte så blått längre. Ögat är mindre svullet, bara lite svullnad finns kvar under ögat. Det begränsar synfältet lite, speciellt när man vill sy och sticka och har progressiva glasögon. Då ser jag inte så bra när jag ska se nederst i glasögonen, men som sagt alla, inklusive jag själv, är supernöjd med det hela.

Nästa vecka är det dags för nytt besök!

Ögat bättrar sig hela tiden!

I morgon är det dags att ta bort de resterande stygnen i ansiktet. Fortfarande är det svullet under ögat och jag kan visserligen se lite bättre; så pass bra att jag kan se att sticka, men det är svårare att se och sy på maskinen, så nu hoppas jag bara att det snart ska bli som förut!

"Straffången" - lite läppstift kanske hjälper upp det hela!

Nästan som ny...eller...?

Idag var det dags för återbesök på Hudkliniken. Bandaget avlägsnades och  jag frågade om jag fick se såret.  De undrade om jag var säker på det och jag svarade att jag inte tänkte svimma om det såg otäckt ut och dessutom så låg jag ju redan ner.

Det var större än jag trodde och var sytt under ögat och ner i ett V längs med näsan ungefär! Men snyggt gjort, tyckte jag.

Det kommer att bli så snyggt, sa sköterskan, men det kommer att ta ett tag innan dess.

Jag är inte så bekymrad över ärr, men ska naturligtvis följa alla råd jag får om tejp på, inte vara i solen och nyponfröolja som jag fått. Jag vill ju inte att ärret ska bli blålila utan så blekt det bara går!

Jag får ju också tillfälle att köpa mig en riktigt fräck solhatt!

Igår såg jag ut så här. Ett fult och smutsigt tryckförband och som stramar och kliar. Svullnaden har gått ner mycket och färgen skiftar från blålila till citrongult.

Idag kändes som en befrielse när bandaget kom av. En del av stygnen togs bort och (tror jag) en del sitter kvar, där transplantatet finns.  Sköterskan var så lätt på handen och jag fick beröm för att vara en tålig och positiv patient.  Det var nästan så att jag väntade på att få ett klistermärke när jag skulle gå hem.
Nytt bandage sattes på och en ny tid för återbesök bokades nästa vecka.
Jag tycker att personalen som jag träffat har varit underbar. Jag har känt mig trygg, väl omhändertagen och fått relevant information hela tiden!
Kanske ska jag ge dem ett klistermärke!

Påskafton och varning för dagens öga!

VARNING!

Längst ner i inlägget kommer en bild på hur mitt öga ser ut idag. Känsliga varnas!
Jag har lite svårt att se att skriva, så det blir mest bilder idag!

I årets påskris hänger små garnnystan! Under vasen ser ni en duk jag
broderade på 70-talet. Design: Raine Navin på Kalmar hemslöjd!

Bergströms möss blev öronlösa!

Buffén bestod av ägghalvor med diverse fyllningar på.
Delikata! Som vanligt är det herrn i huset som står för
matlagningen! OBS Notera julservetterna! Någon glömde köpa!

Anders stod för påsktårtan! Marängbottnar med citronkräm,
mango och pistagenötsgrädde! Notera Johans tröja från Blood Brother,
herrmodeföretaget i London, där Henrik är försäljningschef!
(Skrytmamman är framme igen!)

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Dagens öga

Dagen efter

Tack för alla lyckönskningar! Allt gick bra! Och stort tack till Monica (se kommentar till förra inlägget) för dina kloka ord! Så intressant att du själv arbetat med Mohs-kirurgi. Själv hade jag aldrig hört talas om den. Nu har jag förstått också att det inte är alla förunnat att få den här behandlingen! Jag är tacksam att jag fick det.

Jag var på plats enligt order kl. 7.45 och fick krypa in i landstingets mjuka kläder! Jag blev väldigt väl omhändertagen hela dagen och op-teamet var såååååå trevliga och roliga,  faktiskt! På det stora hela blev operationen  en positiv upplevelse. Mycket tack vare den oerhört trevliga och proffsiga personalen - alla från kvinnan i receptionen till kirurgerna (jo, de var två).

Efter första ingreppet så såg det ut så här. Tillbaka i väntrummet hos mina två medpatienter, två män i min egen ålder, inte så pratsamma, men de tog sig uppåt dagen). Jag hade tagit med mig "Hemslöjd", stickning, Zoegas kaffe i termosen och lunch, så det gick ingen nöd på mig. MEN det var lite svårt med glasögonen så jag fick inte så mycket stickat. Jag laddade ner en ljudbok också. "Hyresgästerna" heter den. Någon som läst den?

Själva operationerna tog inte så lång tid, ca 20-30 min, men sedan var det några timmars väntetid emellan, medan patologer och biokemister undersökte vävnaden de tagit bort.

När jag kom in på salen så var det en massa folk. Förutom op-laget så vart det flera studenter och läkarkandidater som skulle vara med och se och lära. Det hade jag inget emot. Jag skulle ju ändå bara ligga under skynket och inte se nåt. Efter ett tag hörde jag att en av kandidaterna blev svimfärdig och fick lämna rummet. Stackarn!

Dagen gick långsamt fram och det blev sammanlagt tre operationer innan de sydde ihop mig. Jag tror att de sydde ihop lite på nåt ställe och transplanterade hud på nåt ställe. Jag är osäker, men de broderade ganska länge i alla fall. 

Jag var lite knäsvag efteråt, men vid 16-tiden var jag hemma igen och lade mig och vilade med en gång. Shiva kom och lade sig på magen och vi sov lite. När bedövningen släppte värkte det rejält men med Panodil blev det bättre.

 

I morse när jag vaknade såg jag ut så här; ungefär som om jag slagits i en MMA-match. Hela ögat igensvullet och värkte. Jag blev förvarnad om att ansikte skulle anta regnbågens färger, så i år behöver vi inte nåt färgglatt påskris. Det är bara att se på mig Såret vätskar lite och det värker, men jag tror ändå att det snart blir bättre.

Jag är så tacksam att jag fick detta gjort nu och att det ändå gick så bra!

Nu är det dags...

I september var jag hos hudläkaren och lämnade ett prov på ett utslag på kinden.

Efter ett besök på Hudkirurgen på Sahlgrenska i november fick jag besked om att det skulle tas bort, men att det var kö på ca 8-10 månader. Min vanliga hudläkare tyckte att jag skulle åberopa vårdgarantin, vilket jag gjorde, men fick beskedet från kirurgen att eftersom det inte fanns resurser, så fanns det i princip heller ingen vårdgaranti (som ska innebära att man blir garanterad vård inom 3 månader).
Så var det med vårdgarantin!

Ingreppet ska ske med Mohs-kirurgi och den görs tydligen inte på så många ställen i Sverige. På Sahlgrenska sägs de vara särskilt skickliga på det.
 Jag kunde dock stå på kö om det kom nåt återbud och det ville jag ju.
Samtidigt tyckte läkaren att  jag själv skulle undersöka om de opererade på samma sätt i Malmö/Lund eller i Stockholm.
MEN innan jag kom till skott med det, så ringde sköterskan på Sahlgrenska och sa att de fått ett återbud!

Så i morgon 7.45 ska jag infinna mig på avdelningen och bereda mig på att det kan ta hela dagen.
Det beror på metoden de använder, så det blir till att ta med kaffetermos och lunch och bok! Jag vill inte riskera att sitta hela dagen utan Zoegas kaffe och med mat full med kolhydrater, som jag inte tål.
Mer om Mohs-kirurgi kan man läsa här!

Håll nu tummarna för att allt går bra. Lite nervös är jag, men glad att jag slapp vänta med det till hösten!

Hål i hôvvet!

Efter 6 månaders väntan och tre flyttade tider kom jag äntligen in på hudkliniken idag.

Jag har en prick på kinden, som börjat klia och brett ut sig och vid ett besök på vårdcentralen blev jag upplyst om att "det är ett basaliom, (vanligaste typen av hudcancer. Växer långsamt utan att sprida sig ut i kroppen i övrigt. Den kan dock breda ut sig lokalt http://www.privatmedicin.se/). Du kommer inte att dö av det, men det växer hela tiden och det ska du ta bort."

Inte så värst psykologiskt av den läkaren, men han skrev en remiss och idag var det alltså dags.

En mycket sympatisk kvinnlig läkare förklarade det hela och tog ett prov på "utslaget". Eftersom det blivit fördröjt så länge lovade hon att besked skulle komma raskt; dvs inom tre veckor!

Beroende på vad det är för typ av basaliom finns det olika sätt att ta bort det. 

En "skära-bort"-metod och en "hyvla-bort"-metod. Nu återstår det att se vilken metod som är lämplig och hur länge det dröjer innan det blir av.

Hon rekommenderade att jag skulle göra det på Sahlgrenska, "eftersom de är så duktiga där" ( om det ska hyvlas), men annars finns det ju den s.k. vårdgarantin.

Men det känns bra att det äntligen hänt nåt. Jag är inte nervös eller rädd, utan mer glad att jag har fått in en fot i sjukvården och fått en bra läkare!