En fantastisk väninna?

Redan när jag hörde talas om den första gången i Babel tidigt i våras, ställde jag mig i kö för att låna boken Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Då var det 300-nånting före mig i kön. Nu är det "399 reservationer på först återlämnade exemplar av 263 exemplar" enligt bibliotekets hemsida, så det finns hopp om man har lite tålamod. 

Bildkälla

 Nu har det blivit min tur att läsa den. Jag brukar ha lite svårt att närma mig böcker som alla andra tycker är så fantastisk och en "måste-bok". Jag vet inte vad det beror på. Jag har egentligen inte nån snobbig inställning till litteratur, men kanhända beror det på att jag läst så mycket i mina dar att jag blivit kräsen.
Ändå blir jag nyfiken. Det är inte ofta jag läser italienska författare, så bara det är lite kittlande för läsnerven. Den utspelas i Neapel och det är en trakt jag inte känner til från andra böcker.

Jag startade igår kväll och har inte hunnit många sidor, men inledningen fångade mig och jag ser fram emot att se hur det hela utvecklar sig.
Detta är ju första delen i en trilogi och skrevs redan 2011, men kom på svenska först i år. Så det finns fler delar att se fram emot/undvika beroende hur det faller sig.

Dansk språkövning och spårvagnar

Bildkälla

Jag gick bort till biblioteket idag för att lämna tillbaka en bok, som jag tyckte mycket om. En diktbok av Yayah Hassan, en "statslös palestinier med danskt pass", som han själv säger, född 1995.

Detta är det enda som står på baksidan av boken och framsidan ser ut så här:

Layouten är aggressiv och lämnar inga upplysningar alls om innehållet. 

Vad handlar boken om då? Yayah Hassan skriver med brutal ärlighet om sin barndom i en palestinsk famil,j med en mycket sträng och våldsam far och i ett Aarhus, där han har svårt att hitta sin plats. Han berättar i kortare dikter, alla skrivna med versaler, om rasism, mobbing, hur han snattar och röker och säljer hasch och vad han tycker om islam och allt blir fullständigt logiskt och begripligt.

En diktsamling brukar sälja ca 700 ex, men Hassans debutbok sålde 11000 ex. Han var i Göteborg i somras och läste sina dikter på Götaplatsen. Han måste ha livvakter efter alla hot från alla håll, inte minst muslimer, som tycker att han framställt sin muslimske far och islam i allmänhet på ett oacceptabelt sätt. 

Den är skriven i kronologisk ordning och boken inleds med dikten "Barndom", som är mycket talande, för hur boken fortsätter.

Jag rekommenderar den varmt!

Ur "Digte" av Yayah Hassan

"Kølle" = sv. "klubba"

HÄR kan den intresserade lyssna när Yayah Hassan själv framför dikten ovan.

På hemvägen blev det stopp i spårvägstrafiken och kön av vagnar blev snabbt lång. Folk fick stiga av mellan hållplatserna och ett tag såg det ut som ökenvandringen i Moseboken.

Nygamla biblioteket

Stadsbiblioteket har varit under ombyggnad under 2 år och alla böcker har funnits på lite olika platser runt om i stan. Nu är allt klart och invigningen var för två veckor sedan.

I lördags var vi där för att se hur det blivit.

Vi möts av pelare som ser ut att vara insvepta i stora tygsjok, men de är 

faktiskt gjutna i plast!

Trappan upp till andra våningen är så vacker i trästavar och med ledstänger lindade med läderband.

Väggen är perforerad och jag trodde först att det var stjärnor, men det är morseskrift.

"Kent Karlsson har översatt den latinska exempeltexten lorem ipsum, som brukar användas inom tryckframställning och grafisk design, och översatt den till ett morsealfabet. Morsetecken i spegelglas är infällda i svartlaserade paneler." (GP 4 april 2014)

Vissa saker är sig lika och lite trista. Men på bilden ser det ut som om ljuset leder bortåt...mot bästa bokhyllan? Eller längre bort?

Gamla entréhallen har blivit tidningsläsaravdelning.

Ljusgården är fantastisk

På barnavdelningen är det lite mer kringelikrokar och plats för både hopp och mys.

I sagorummet finns det både grottor och stjärnhimmel

och här är tronen där berättaren sitter. Jag provsatt den, men den var väldigt obekväm och hård och helt i plast.

Numera är det ingen som sorterar böcker för hand.

Även för dem som inte är så biblioteksvana finns det frestelser. Fyra stora skärmar och olika "veckans spel". Allt man behöver är ett lånekort.

Jag gillar det.