
Igår sms-ade sonen och frågade om jag ville gå med och se på det här.
Klart jag vill!
Här ser ni min nya svarta "handleväska", med bred botten och snygg limegrön text.
På baksidan finns en stor ficka och inuti en lite mindre.
Den är av kraftigt tyg, men man kan ändå vilka ihop den så att den får plats i handväskan eller i en stor ficka.
Den lilla "handleväskan" är mycket tunnare och perfekt att ha med sig - alltid!
Nu ska jag visa hur man får in den i det lilla, lilla fodralet. Kräng kassen ut och in och lägg handtagen ihop, det ena i det andra.
Vik över handtagen.
Klart!

OBS! Långt inlägg
Jag har fått många mail från bloggkamrater om vad det var som hände, eftersom jag hamnade tillbaka på ruta ett. Efter att ha läst dagens inlägg hos Carpe Diem bestämde jag mig för att berätta för den som vill läsa, och vill man inte så är det bara att låta bli.
Det finns förstås alltid två sidor av en händelse, och det här är min.
I mars 2007 fick jag arbetsträna i en liten butik i närheten. Det gick väldigt bra. Jag var nöjd och Y, som hade butiken var nöjd. Så nöjd att jag blev erbjuden anställning med början efter trettonhelgen 2008. Det skrevs anställningsavtal och allt var ljust, men den 16 december fick jag beskedet att Y ångrat sig och att ingen anställning skulle bli aktuell.
Det var som om någon öppnat en fallucka. Dessutom var det ett avtalsbrott, men det orkade jag inte ta itu med.
Det fanns en annan liten butik i närheten och X, som ägde butiken, och jag kände varandra flyktigt, sedan tidigare. X och jag lärde känna varandra bättre och bättre och i september 2008 startade jag en blogg åt X, som jag underhöll i 15 månader. Den blev ganska snabbt välbesökt och populär, både bland kunder, leverantörer och runt om i bloggvärlden. Bloggar är ju en utmärkt marknadsföring och dessutom gratis. Så småningom startade jag också nyhetsbrev, som jag också skötte om.
I mars 2009 blev det bestämt med X och Af att jag kunde få ha 6 månaders praktik där. X och jag har samma historia med utmattning och depressioner, så vi förstod varandra väldigt bra och kom varandra allt närmare. Jag fick uppmuntran och beröm hela tiden, fick gå med på mässa, blev tillfrågad vid inköp, fick vara delaktig i stor del av verksamheten. I början av september var praktikperioden slut. X försökte övertala Af att förlänga den eller hitta nåt sätt för mig att få vara kvar. Men det gick inte.
”Hur ska jag klara mig utan dig? Jag är så glad att jag har dig!” fick jag höra och ofta fick jag telefonsamtal hem ”Det är ensamt här. Kommer du hit och fikar?” och det gjorde jag gärna.
Det var trevligt att sitta och fika och prata och vi smidde så småningom planer på ett gemensamt företag, som skulle vara positivt för oss båda. Jag skulle få ett jobb och X skulle slippa jobba så mycket, vara ensam om alla beslut och ha ett ”bollplank”. Vi kom överens om – muntligen – att få det till stånd vid årsskiftet 2010. Framtiden såg ljus ut och jag fann ingen anledning att vara så aktiv i mitt jobbsökande, eftersom det ändå skulle lösa sig efter årsskiftet.
MEN den 10 november hände något som jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Y ringer till X och säger saker (som dessutom var osanna) till X om mig, som gör att X blir väldigt upprörd. Y och X var konkurrenter och hade i princip ingen kontakt med varandra i vanliga fall. Vad det rörde sig om fick jag veta senare på kvällen.
Följden blev att nästa förmiddag fick jag veta per telefon att X inte ville ha nån verksamhet ihop med mig, inte heller se mig i butiken mer.
Från att ha varit en god vän, och en presumtiv kollega, uppskattad från diverse håll, gick jag efter Y:s telefonsamtal till att vara en opålitlig, självsvåldig bråkmakare, som X inte ville ha att göra med mer.
Inget av det som vi planerat skulle bli verklighet.
Jag trodde först inte mina öron. Det var chockartat, det var som om marken under mig försvann. Massor av tankar gick genom huvudet. Varför???
Kände vi inte varandra bättre efter ett helt år, än att allt kunde kullkastas med ett telefonsamtal?
Var jag inte att lita på?
Vi, som kommit överens om att alltid vara raka och säga till så fort nåt inte var bra, varför hade jag inte fått höra nåt från X tidigare?
Vad hände med vänskap och ärlighet? Jag förstod det inte och gör det inte än. Vem kan man lita på?
MEN jag lämnade tillbaka nycklar, lämnade från mig bloggen (mitt sista inlägg skrev jag den 10 december), lösenord till mailen och nyhetsbreven och sedan var det inget mer. Historien upprepade sig. Visserligen fanns inget skrivet avtal den här gången, men jag befann mig i samma situation som i december 2008 – tillbaka till ruta ett.

Mina grenar är Mittens Moguls ( vantpampar) och Single Skein Speed Skating (enhärvehastighetsåkning på skridsko). Det finns en massa grenar, men jag tycker att 2 st räcker för mig. Invigningen närmar sig och det är då det hela sätter igång.