lördag 8 mars 2014

Apropå Mia Skäringer och dieter

Som diabetiker måste jag vara noga med vad jag äter numera. Jag försöker undvika det som gör mig sämre (kolhydrater som levern omvandlar till socker i kroppen) och äta sådant som gör mig friskare. Efter 4 veckor på LCHF-kost (low carb high fat) ligger mitt blodsocker på normala nivåer i motsats till när jag åt HCLF-kost (high carb low fat), som dessutom var det som gjorde mig sjuk från första början.

Jag kan inte längre äta Lite Lagom Av Allt, utan måste äta lite av somligt och mer av annat för att hålla mig och min kropp i trim, både vad det gäller blodsocker och kolesterol, och hittills har det fungerat över förväntan.
MEN det som Mia Skäringer skriver i Aftonbladet gäller säkert för henne och för andra, som tycker att de måste känna och vara på ett visst sätt, MEN jag tror att det vore klokt om man i allmänhet funderade på hur man vill äta och leva för att må så bra som man kan. Det kan ju ingen annan avgöra.

För mig är LCHF inte en diet, utan för mig är det en kosthållning som gör att jag mår bra. Det är ingen diet, som gör att jag snabbt går ner i vikt, utan en kost som jag äter för att slippa äta mediciner.
Att jag sedan blivit mindre och lättare under tiden är en bonus :-)

bildkälla


Mia Skäringers inlägg i Aftonbladet
Kostdoktorns kommentar

4 kommentarer:

  1. Det är bra Ann! Det viktigaste är att det fungerar för just DIG och det gör det uppenbarligen.
    Jag tror nog att M.S. (jag tyckte om det hon skrev) är mer rent av bantingshysteridietvansinnet ,-)

    SvaraRadera
  2. Jag hade inte läst inlägget förrän nu. Av just den orsaken har jag inte berättat om att jag kör 5:2 förrän nu efter sju månader och sju kilo. Det är så många som går igång och orerar om hur dumt det är med dieter av alla slag. De har jag också tyckt varje gång jag misslyckats.

    Speciellt irriterad blir jag på alla dem som av naturen är smala och som tycker att det är idioti att banta av vilka orsaker det än är. "Ät mindre och rör dig mer" säger de. De vet ju inte att jag ränner runt som en vinthund över fälten och har ätit mycket mindre i fem års tid - utan att det syns på vågen. De känner inte till att förbränningen minskar radikalt i övergångsåldern.

    Men... jag kör inte heller 5:2 för att jag hoppas få en smal och snygg kropp, utan för att bli av med blodfetter och för att orka resa mig om jag skulle ramla. Och för att kunna köpa kläder i affär och inte bara på vissa postorderfirmor.

    Dessutom passar 5:2 mig för att jag inte gillar att laga mat. Jag slipper tänka på det två dagar i veckan, är inte alls hungrig på 500-kcal-dagarna utan tycker att de är vilsamma.

    En väninna till mig har kört LCHF i många år nu, för att bli av med gallstensbesvär och hon har mått jättebra hela tiden. Men mig passar det inte, jag var vegetarian i 10 år och det har satt sina spår. Jag älskar grönsaker, rotfrukter och frukt. Och kväljs av för mycket fett.

    Så visst är det bra att det finns olika vägar att gå!

    SvaraRadera
  3. Elisabet:
    Det kan hända. Man får ta till sig det som passar en bäst - utan vansinne.

    SvaraRadera
  4. Mariann:
    Det har visat sig i studier att motion är bra för hälsan, men för att gå ner i vikt är det ingen vidare metod.
    Det är inte så enkelt som att "rör dig mer".
    5:2 är ju en metod som är enkel och praktisk, tycker jag. Jag har också funderat på att prova det, fast med LCHF-stuk då. många som vittnar om att det går bra.
    Men det är precis som du säger att många har åsikter om olika personers kosthållning. Ofta de som inte har några problem med övervikt. Men det finns många andra hälsovinster med att äta "hälsosamt". För mig är det LCHF och för dig är det 5:2.
    Att äta som jag gjort hela livet är inte längre ett alternativ för mig och inte för de flesta andra heller - det var det som gjorde mig sjuk.
    Heja dig, Mariann! Jag håller tummarna!

    SvaraRadera