I onsdags fick jag beskedet från diabetessköterskan (som jag besökte för första gången) kastat i ansiktet på mig:
-Du har diabetes!
Jag blev helt ställd!
Hade blivit kallad av henne p.g.a höga blodsockervärden och kolesterolvärden och anade inget. Proverna togs i samband med ett annat läkarbesök.
Jag fick nog en chock och det första som slog mig är att det inte kan vara sant. Jag har inga som helst symptom, mår bra och äter enbart medicin mot högt blodtryck.
Jag undrade om hon kunde ställa diagnos bara sådär och om inte en läkare skulle göra det.
-Jag är speciaaaaalutbildad för detta och läkare vet minsann inte allt! fick jag till svar.
OK, tänkte jag, är det så vi ska ha det?
Hon skulle kolla längd och vikt och sa:
-Jaha, du är 175 lång?
-Nej, det är jag inte.
-Jo, det är du.
-Nej, envisades jag, jag är 168 och det har jag varit sedan jag blev fullvuxen.
-Det står här att du är 154, 168 och 175 lång.
-Då måste jag ha blivit längre, sa jag, men jag är 168 i verkligheten.
- Jaja, och du väger xx kg (20 kg under min vikt)?
-Nej, det har jag inte gjort sedan jag fick mitt andra barn och han är nu 25 år.
-Det var konstigt. Det står här.
-Är du säker på att det är min journal du har framför dig? Har du kollat personnumret?
-Eh, ja, det är din. Nej, nu ser jag det var lite fel i nån kolumn här.
Förtroendet för henne ökade inte precis under tiden, om jag säger så.
Vi pratade ganska länge, d.v.s. hon pratade och hon gav mig stenciler med kostråd. Stenciler utan källa och som såg ut som om de var gamla spritstenciler (minns ni dem) som kopierats 100 gånger.
Det jag kunde äta var t.ex. bröd, potatis, pasta och gröt och frukt - mager ost, kött, fisk, lättmjölk och mellangrädde och inte steka i smör!
Det verkar lite konstigt att jag ska äta sådant som innehåller kolhydrater, som i kroppen omvandlas till socker och höjer blodsockret, och sedan behöva äta medicin för att sänka blodsockret. Det är som att ge nötter till en nötallergiker eller vetebullar till en som inte tål gluten!!!
Jag har läst en hel del om LCHF och provat lite grand men inte fullt ut.
Hon var väldigt bestämd med lite "von oben"-attityd och när jag frågade om att undvika kolhydrater kallade hon det för "trams" och det där med att äta så mycket fett var ju helt tokigt" särskilt animaliskt fett". Det begrep väl vem som helst!
Inte jag! Jag sa inte så mycket utan lät henne prata. Tyckte det var bäst att inte gå i clinch med henne första besöket.
Jag ska äta några tabletter som också, som ska sänka blodsockret, dock inte till nivån för lågt och det kan ju vara bra till en början. Målet är dock att slippa medicinera.
Jag gick hem ganska skärrad och förvirrad och började läsa på. Jag plockade fram "
Matrevolutionen" av
Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och sökte på nätet efter information. På Facebook hittade jag så småningom en grupp som heter "Olydiga diabetiker" och gick genast med.
Där fick jag genast uppmuntran och stöd och på 30 min hade min berättelse fått 76 kommentarer i stil med:
"Börja med att ta bort allt bröd, potatis, pasta och socker. Skippa frukt, juice och läsk, förstås. Ta lite rödvin och brieost istället, om du vill.
Ät gott kött, ägg, fisk och skaldjur. Räkor med ägg och majonnäs, lax med gräddstuvad spenat. Du får direkt utslag på blodsockret.
Köp rena råvaror, så ser du vad som finns i dem. Alla kålsorter, alla gröna blad, smör, grädde och crème fraiche. Köp ekologiskt och gräsbetat kött, helst. Ät D-vitamin, 5000IE (oftast två kapslar), magnesium och krom. Allt det är positivt för blodsockret. Lycka till!"
"Börja med strikt LCHF bums! Det ger resultat på blodsockret på typ två dagar. Och kräv att få information om lågkolhydratkost! Det har du rätt till! Sen låter du den kosten vandra över till LCHF när fettskrämda dietister inte ser dig.
Sen brukar det himlas med ögonen över kolesterolet. Läs allt du kan om det, låt dem inte stoppa i dig statiner (simvastatin, lipitor)! De har ingen effekt alls för kvinnor, kan också ge diabetes2.
Mitt kolesterol sjönk från 6,2 till 5,2 på sex månader med LCHF. Om det är bra att det sjönk kan diskuteras men vården tystnade förvånat!"
"Jag fick samma diagnos för precis ett år sedan. Jag började direkt med LCHF och mina värden är bra idag. Jag började aldrig med medicinen.
Sa att jag skulle fixa det med kosten. Gick aldrig in i diskussionen med henne om vad jag skulle äta, utan jag gjorde det jag tyckte var rätt och det visade ju värdena också. Dom gick snabbt ner, och min vikt också."
En sån värme och omtanke jag fann där, långtifrån det jag mött hos surtanten på vårdcentralen. En man erbjöd sig att t.o.m. låna ut sitt ex av "Matrevolutionen" till mig, en helt främmande människa för honom.
Jag funderade fram och tillbaka över hur jag skulle göra, men efter många timmars läsning, goda råd över nätet och mer läsning bestämde jag mig. Jag går över till LCHF helt och hållet, äter mina piller och ser vad det ger för resultat på de fem veckor innan det är dags för nästa träff med "surtanten".
Det har jag börjat med och för dessutom matdagbok för att hålla koll på andelen kolhydrater och fett.
Men det som var bra med besöket var att jag blev väldigt motiverad att följa LCHF "all in" och här sitter jag nu och äter gott.
Tjingeling!
