Transparent!

För första gången på flera år har jag INGEN färg i håret! Ja, förutom min egen då, som är så vitt, så vitt!
Min vanliga frisör har stängt och det är väldigt osäkert när hon tänker öppna igen. Frisyren hade fullständigt kraschat, så igår gick jag iväg till min "gamla" frisersalong - den svindyra! En för mig, ny frisör skulle klippa.

Som vanligt gav jag frisören fria händer, men det är inte så mycket att göra förutom att klippa det kortare.
Enda direktivet hon fick var att jag inte ville ha en "snäll" frisyr, utan snarare en med attityd!
Här är resultatet:

Att våga 1

Jag läste i Elisabets blogg nyss om barnbarnet som tillsammans med en kompis tar sig till USA och kör bil i två timmar för att hälsa på en kompis. Att våga göra detta  är ingen stor grej för dagens ungdomar i allmänhet...

Men det jag tycker är intressant är vad det är som gör att vissa människor vågar vad som helst och andra inte törs göra nåt de inte gjort förut. Det har förstås med kynne och uppfostran att göra och på vad man tycker är modigt och inte, vilka förväntningar man har på det som man kanske vill göra men inte vågar.

Mina söner är väldigt olika till sättet och det märks främst på de två äldsta. Henrik, som är äldst, vill aldrig göra nåt, som han inte visste att han skulle klara. Han blev generad om han misslyckades och någon såg det.
Hans bror, Johan, däremot gjorde alltid saker för att se om han klarade det. Om han misslyckades så skakade han av sig det och försökte igen. (Han var också den av sönerna, som jag oftast var på Akuten med.)

Nu har Henrik gett sig av ut i världen för studier och jobb helt på egen hand, medan Johan är kvar i Sverige och jobbar.
Till viss del tror jag att idrotten hjälpte Henrik att våga mer. Det är svårt att inte misslyckas inom idrotten, men samtidigt uppmanas man hela tiden att försöka igen, att träna mer och att inte ge upp.
Numera verkar han våga vad som helst och har en självkänsla stor som ett hus - men också en väldig ödmjukhet.

Johan är mer av en lagspelare och det tror jag passade honom. Då vågar man tillsammans och allt är inte avhängigt ens egen insats. Han vågar också allt, men behöver inte göra saker för att bevisa nåt, men det han vill - det vågar han.
MEN de har alltid peppat varandra som bröder och gjort saker tillsammans.

Jag, som ensambarn. har alltid fått våga ensam. Jag var tvingad att bli tuff och att våga stå för vad jag tyckte och slåss för det. Jag utvecklade nog en slags "kaxighet" som senare i livet gjorde att jag vågade saker, som andra kunde säga -"Oh, vad du är modig!"

Det viktiga är dock att inte  göra saker för att tycker att man borde utan för att man själv vill det - och sen att inte bry sig om vad alla andra tycker!
Det där att bry sig om vad alla andra tycker är en stor begränsning i livet och borde inte ha så stor betydelse som det ibland får!

Första gången jag  färgade håret rosa, lila och svart fick jag kommentarer som :
Vad tycker din man om det?
"Åh, så modig du är!"
"Sådär skulle jag också vilja ha det, men det skulle jag aldrig våga!"
"Mina barn skulle inte tycka om det!"

Men inte någon gång fick jag negativa kommentarer! Jag antar att de som tyckte att det var fult eller knäppt höll tyst. Däremot fick jag otroligt många positiva tillrop av alla i min omgivning och från helt främmande människor på stan - i alla åldrar - från tonåriga grabbgäng till äldre herrar.

Min slutsats blir VÅGA MERA! Det är roligare så!

Paket och Therese

Idag fanns det ett paket att hämta och i det var det vinsten ifrån fina lotteriförestånderskan - den fina blomman "Blomman för dagen" och en bonus!!! Tomatplanta - men vad kan det vara för sort, tro?
Tyvärr hade slingerväxten tappat ena hjärtbladet och jag håller tummarna för att den ska klara sig ändå.
Tusen tack för paketet!

Någon var mest intresserad av att kolla om man kunde rymmas i lådan,

men det gick inte alls trots många och ihärdiga försök

Idag var det också dags för lite mera färg i håret.  Som vanligt får Therese, hårkreatören, fullständigt fria händer och idag blev det så här.
Det passar bra till mina turkos glasögon och jag är väldigt nöjd - som vanligt!

Jamen...

Lite svartare...

...lite kortare!

Jag är nöjd!

Extreme (?) make-over

Idag var det dags att gå till frissan. Efter en lång infektion såg ju håret ut som "kom-och-hjälp" och hela frisyren hade kraschat. Therese, min frisör, brukar alltid ha en uttänkt plan och det hade hon även denna gång. Vi känner varandra ganska bra vid det här laget och det är lika spännande varje gång att se hur det ska bli. Men så mycket kan jag säga att att aldrig hittills blivit besviken.

 

Här bleks håret på hjässan för att färgen/toningen ska fästa bättre

 

Nu är färgerna på plats och jag känner mig INTE vacker!

 

Multikolorerat hår! Mitt vita hår ligger så snyggt i det blå och turkos.

Det lilasvarta är rester från förra färgningen

 

Ser ni hur snyggt hon lagt slingorna?

 

 

I love it! Jag gick därifrån upplyft i anden och sträckte på mig mer än på länge!

Nyfrissad

Som vanligt när jag kommer från min frisör så är jag supernöjd. Idag blev det rosalila målade vågor i håret!

Förra gången blev det grönt och det var jag också nöjd med.

Omväxling förnöjer!

Fin komplimang...

...kom från min danska bloggvän Miri apropå min selfie igår:

Du har bare det sejeste hår ! :)

Då blir man glad.

Tillökning i familjen

Idag får vi tillökning i familjen - temporärt.
Det är Henrik, som flyttar från Borås och mellanlandar hemma hos oss innan han drar vidare till London och University of Westminster i höst. Där ska han läsa en Mastersutbildning i Fashion Business Management.
Men innan dess ska han bli "mambo" igen och också hyra in sig hos oss i vår lokal och sy sina läckra slipsar, som han gör i sitt företag "Carlekin Arts", när han inte jobbar på Velour här i stan.

   

Det ska bli kul att få en ny "kollega"!

Och så här ser kollegans mamma ut idag, efter ett besök för "mellanklippning" hos frisören igår!

Ganska nyvaken och med darrig hand och fel
ljus ser ni här den färgmatchade - för dagen i
turkos/svart! (Selfies är INTE min grej!)

PS Min nya overlock HAR KOMMIT!

Hair...

För 8 år sedan när jag startade min blogg såg jag ut så här:

Sedan dess har både hårfärg, frisyr och glasögon varierat. I fredags före konserten var jag hos min frisör igen. Klädsel i kören var vitt med gröna detaljer så vad passade bättre än lite grönt i håret.

Det gröna är en ny grej som heter Colorsmash - en slags ögonskugga för håret, som tål vatten, men kan tvättas bort med shampoo. Det finns massor av färger, men än så länge har jag två, grönt och lila!

Härlig fredag!

Idag blir det en osedvanligt rolig dag!
Först blir det en snabb tur för att hämta den vita ponchon, som ska på till konserten. Körens "outfit" ikväll är vitt med gröna detaljer.

Men före konserten ska frissan också få ett besök. Det är dags för färgning och kanske blir det gröna detaljer även i håret? Vem vet?
Konserten är utsåld och det känns så härligt att stå mitt i kören och blicka ut över ett folkhav - 600 personer har köpt biljetter.

Bilden är från genrepet igår. Idag kommer vi alla att både se ut som och
sjunga likt änglar. Halleluja! Bildkälla

Underbart! Det ger endorfiner så det räcker i flera dagar...
Hur ser din fredag ut?

Makeover

Idag har jag träffat ett hårgeni hos Genius scissors. Det var första gången, men inte den sista. Mer kreativa och professionella frisörer får man leta länge efter. Shadi, som klippte, fick fria händer och jag blev supernöjd.
När håret tvättades fick man sitta i en stol, som höjdes och började massera hela kroppen, medan jag också fick masserat hårbotten. Underbart skönt!
Lite klipp, klipp, lite mousse, lite fön, lite vax och "taa-daa" - en läcker frisyr hade än en gång sett dagens ljus.
Ni kan numera kalla mig "tant Raffa".

Framifrån

Lite Robyn-stuk på ena sidan

Och längre på den andra sidan

Bilderna är tagna med webkameran och inte så värst bra (minst sagt) men man kan i alla fall se hur det ser ut. Här kan man också se det ena paret av mina nya glasögon: rökgrå med limegröna skalmar.
Vad tycks?

En bra start på veckan!

Under flera veckor har håret vuxit och färgslingorna har blivit bleka. Jag sparade lite längre än vanligt innan jag gick till min frisör igen. Tyvärr hade min Amanda tjänstledigt för att jobba i Alperna (låter väl härligt), så istället fick jag träffa Jenny för första gången.
Vi passade varann utmärkt och som vanligt sa jag: Jag vill ha nåt fräckt, som ingen annan har. Jag vill att om andra kvinnor i min ålder ser mig, så ska de tänka: "Men så fräck hon är i håret, så skulle jag också vilja ha det, om jag bara vågade."
Hon funderade ett tag, drog i håret, funderade lite till, frågade om jag ville ha det ena och det andra, men jag sa bara att jag vet inte, gör som du vill. 


Och så här blev det!  STORARTAT!

Nu kan jag gå på nätverksträff på onsdag och kanske kommer någon ihåg mig även efter mingellunchen - eller vad tror ni?