torsdag 10 mars 2011

Jag känner mig som en skurk

Fick ett mail från en bekant idag i egenskap av fd. svensklärare:

Jag håller just nu på med en C uppsats som ska vara klar i början av april. Jag har kommit relativt långt, men jag behöver hjälp med både skrift & svenskan. Jag undrar därmed om du har lust att hjälpa mig? Har även kopplat in xxxx xxxxxxxxxxx som granskare.
Hör av dig så kan jag maila över mitt arbete så småningom.
Jag blev så trött när jag läste det och kände bara; nej,nej,nej...inte det också. Jag orkar inte! Jag vill inte!
Jag har fullt upp med jobb inför klädvisningen och känner att jag inte orkar med att korrekturläsa en akademisk uppsats också. (Jag kan också utläsa att h*n är ganska säker på att jag ska säga "ja".)

Hade detta varit före 2003, då jag drabbades av utmattningssyndrom och depression, hade jag utan att tveka svarat "ja", men numera tänker jag efter flera gånger och tränar mig på att säga "nej" när jag känner att jag inte kommer att orka.

Mitt svar blev så här:

Jag har korrekturläst många arbeten och uppsatser och vet att det tar många timmar, dels att hitta ev. fel och dels att ge förslag till förbättringar eller ändringar. Jag skulle gärna ha hjälpt dig om jag bara haft tid till det. Som du kanske vet har jag nyligen startat eget klädföretag och eftersom jag fått inbjudan till en modevisning den 25 mars har jag fullt upp med att rita mönster och sy upp kläder. Jag kan ju bara  jobba 50 %, så jag kan tyvärr inte åta mig att korrekturläsa din uppsats.
Så nu sitter jag här med dåligt samvete och känner mig som en skurk.

18 kommentarer:

  1. Jag tycker du ska sträcka på dig och vara stolt över att du vågade säga nej. Fast jag fattar hur du känner det. Har också varit där, men faktiskt börjat lära mig säga nej och att vara stolt över att säga nej. Du är ingen skurk.

    Jag tänkte göra en länklista på min hemsida. Vill du vara med med länk till Anna Johanna. Skriv då en text som du vill lägga dit och en bild. Maila det till mig så ska jag försöka få till det.

    SvaraRadera
  2. Du må ikke føle dig som en skurk !
    Du har ikke tid eller overskud til at hjælpe alle.
    Du har dit eget!
    Pas nu på dig selv :-)

    SvaraRadera
  3. Steg 1: Du har numera lärt dig tänka/känna efter, och sedan vänligt och bestämt säga NEJ.

    Steg 2: Du kommer att lära dig att inte känna dåligt samvete, när du har sagt nej tillräckligt många gånger.

    Så försök bara känna stolthet och glädje över vad du lärt dig hittills.
    :)
    Glad fredag!

    SvaraRadera
  4. Att säga nej ger respekt! Din tid är värd något och inte vem som helst kan plocka ut av den. Alternativt kunde du ju erbjuda dig att korrekturläsa för en konsultavgift på 650,-/timmen.

    Jag går just nu en kurs där en av deltagarna erkänner att hon är ganska lat. En stund senare inser en annan att hon är nog också det. Men isses - får man verkligen lov att vara lat???? Så jag har tränat hela veckan på att säga till mig själv "jag är ofta ganska lat". Det går allt lättare.

    SvaraRadera
  5. Och lycka till med klädvisningen! Spännande!

    SvaraRadera
  6. Nej, man ska absolut inte känna sig dum för att man säger nej. Orkar man inte, så orkar man inte.

    SvaraRadera
  7. Tack Cicki!
    Det är inte lätt att säga nej, men det känns faktiskt bra nu när jag gjorde det.

    Jag vill gärna vara med på din länklista. Jag mailar.
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  8. SoF:
    Jag ska försöka känna mig stolt att jag har kommit så här långt. Du har alldeles rätt.
    Skön helg!

    SvaraRadera
  9. Roligt att du har kommit igång!

    Hade din vän tänkt sig att du skulle göra det gratis? De flesta lektörer tar några tusen för en sån sak.

    Fast jag har några författande vänner som jag brukar hjälpa - men då ställer de upp och läser åt mig sen... Jag har just läst ett manus till en bok för rektorer - den är så bra - och den väninnan är suverän på att skriva, så själva språket fanns inget att kommentera om, bara ett par frågetecken och glada hejarop, och stön när jag häpnade över det hon skrev... men hon var tacksam även för dessa saker.

    SvaraRadera
  10. Losarina:
    Det är sant. Jag ska ta hand om mig själv först och sedan känna efter!
    Knus til dig!

    SvaraRadera
  11. Förresten är det nyttigt att säga nej ibland! Men jag vet precis, för jag har svårt att göra det också.

    SvaraRadera
  12. baratradgard:
    Jag har förut inte alls värderat min tid utan gett den hit och dit. Men att se det som du säger är klokt och faktiskt sant. RESPEKT!
    Och nåt konsultarvode är han nog inte beredd att betala.
    Var lite lat i helgen!

    SvaraRadera
  13. frk Tjatlund:
    Du har så rätt - som vanligt. Så är det bara; Orkar man inte, så orkar man inte.
    Hoppas att du orkar ha en skön helg!

    SvaraRadera
  14. Du ska bara känna lättnad över att du orkade säga ifrån!
    Margaretha
    som vet att det är
    lättare sagt än gjort

    SvaraRadera
  15. Bloggblad:
    Ja, jag tror att h*n, som bara är en bekant, tänkte sig att jag skulle göra det gratis. Jag har gjort det till mina barn och deras uppsatser, men det är en helt annan sak.

    Jag känner mig nu riktigt upplyft i anden, efter att ha fått så mycket stöd från alla bloggvännerna och jag vet att du också är/var i samma sits. Men "Übung macht der Meister", som min gamle tysklärare brukade predika.

    SvaraRadera
  16. em:
    Välkommen hit! Det är alltid kul med nya besökare!
    Jag känner mig väldigt lättade över att jag gjorde som jag gjorde - nästan lite stolt!

    SvaraRadera
  17. Ja, när man har gott om tid, så är det faktiskt väldigt lärorikt att lektöra någon annans skrivande. Jag tycker att jag har lärt mig mycket av det. Likaså har jag lärt mig mycket av att få mina egna texter genomgångna av någon jag litar på.

    SvaraRadera
  18. Jag gjorde den där utbrändhetsresan för 15 år sedan när jag fick kroniskt trötthetssyndrom. Det var rent ut sagt ett helvete - men som den Syster Duktig, som jag fått för mig att jag var, tvingade jag mig tillbaka och även om det tog ett tag, så var jag till slut stolt över att jag var tillbaka i om inte samma "goda form" som tidigare, så åtminstone nästan. I alla fall så mycket att andra inte såg någon större skillnad (och det är ju det viktigaste: att inte göra andra besvikna...). Alla andra tyckte också att jag var oerhört duktig. Till slut tog det en ände med förskräckelse: 3 hjärtinfarkter på raken, jag var 35 år då, lever, njurar, leder - allt var totalt raserat. 15 år senare är jag sjukpensionär och har fler dåliga dagar än bra. Jag säger inte att jag inte hade fått hjärtinfarkterna om jag hade lyssnat på mig själv när jag brände ut mig. Det kanske jag hade fått i alla fall, men jag hade helt garanterat mått mycket bättre om jag förstått att säga "nej" i tid.

    Hoppas att du fortsätter att våga säga "Nej" och att du inte känner att du måste vara duktigt och ställa upp för andra. De som inte gillar att du inte gör det, det gillar ju inte dig i alla fall. De som stöttar dig, de gillar DIG - inte det du kan göra för dem!

    puss&kram
    lillie

    SvaraRadera