torsdag 27 februari 2014

Nya rutiner - eller, ja...

Numera tänker jag mycket på mat. Faktiskt mycket mer än före diabetesdiagnosen. Vad jag ska äta, hur mycket kolhydrater det är i och framför allt hur mycket fett jag får i mig. Jag är lite dålig på det och det blir då och då för mycket proteiner och för lite fett. Men jag jobbar på det.
Det finns hjälpmedel på nätet att få t.ex. www.kostbevakningen.se. 
Där kan man lägga in vad och hur mycket man äter under dagen och vips får man reda på andelen proteiner, fett, kolhydrater m.m.
Väldigt praktiskt!
Gränsen för min del ligger på högst 20 g kolhydrater per dag.
"Himmelsk fläskfilégryta med champinjoner" bildkälla
Egentligen ska jag väl kolla blodsockret också varje morgon, men "Sister Ratched" tyckte att det var ONÖDIGT, eftersom " det ändå inte skulle ändra sig mycket" tills jag skulle gå dit igen!
En sån konstig inställning; jag vill ju veta om jag är på rätt väg med min nya kost eller om jag måste ändra nåt. Dumt, tycker jag!
Somliga får gratis blodsockermätare och teststickor, men i Västra Götalandsregionen är det bara de som tar insulin, som får det. Det är olika inom olika landsting.
Nu har jag varit inne och läst riktlinjerna för mitt landsting och "i pedagogiskt syfte" kan man också få en sådan. DET ska jag ta upp med "Syster Ratched" nästa gång.

Jag fick tipset av de "olydiga" att tillverkarna av blodsockermätarna skickar ut sådana gratis och jag har därför en blodsockermätare nu. Anledningen till att de är gratis är att det är teststickorna de tjänar pengar på och de är dyra, drygt 200:- för 50 stycken.

Nu har i alla fall mitt blodsocker sjunkit från 9,3 till ~6,2 på bara två veckor ("normalt" är 4-6), och det hade jag inte kunnat glädjas åt om jag inte haft mina "olydiga".
Tyvärr har inte medicinen funkat så värst vidare. Biverkningen diarré var inte kul, så nu ska jag prova ett annat fabrikat av samma tablett. DET fick jag också tips om av en "olydig"

Det lönar sig ibland att vara olydig!



tisdag 18 februari 2014

Pizza

Jo, det är sant. Idag blev det pizza till middag och det var supergott. Inga kolhydrater och bara godis på.


Receptet hittar du här.

måndag 17 februari 2014

Varav hjärtat är fullt...

Före jul gick jag med i ett projekt som Sandnes garn, garnleverantören i Norge, startade. 2800 små filtar skulle stickas och skickas ner till Etiopien till nyblivna mammor.

Så här skriver de:

Projekt "Hjärtefilten"

En dimmig morgon i början på augusti satt jag Thomas Kvist och Astrid Tedman lite trötta på ett morgonflyg till Sandnes. Vi beställde varsin kopp med rykande färsk kaffe och njöt av soluppgången som sakta men säkert smög sig fram över horisonten. Efter en kort stund började vi prata om en resa Astrid hade gjort tidigare i år till Etiopien. Där besökte hon bland annat ett barnsjukhus och delade ut flera stickade plagg och filtar. Resan hade satt djupa spår i Astrid och jag märkte att hon var full av intryck och eftertanke. Dom flesta unga mödrarna föder sina barn till fattigdom och en ganska så svår framtid med knappa utsikter.

"Ska vi göra något?" tänkte vi nog båda innan vi såg på varann och bekräftande kom överens om att vi hade både resurser,vilja och lust att göra något gott. Då föddes idén med "Hjärtefilten", ett projekt där vi nu med hjälp av våra fantastiska kunder ska sticka 2000 st filtar till dom nyfödda bebisarna. Det måste väl is åfall vara det minsta man kan få vid livets början?? 

Och nu är vi där. Vi har packat paket med garner och mönster. Responsen har varit enorm och redan första dagen anmälde sig nästan 50 butiker vilket vi är otroligt tacksamma för! Imorgon påbörjar vi utskickandet av material och vi ser fram emot att visa er både bilder och reportage från hela resans gång - från när vi fick hem garnet tills den dagen det lämnas på plats i Etiopien.

Jag vill rikta ett stort hjärtligt tack till alla som engagerat sig och som kommer hjälpa oss nå vårt mål med att få fram alla dessa filtarna för vi vet det kommer göra STOR nytta i slutändan.


Nu är min lilla hjärtefilt klar och har lämnats till garnbutiken där jag hämtade garnet. Susanne i affären har lagt ut alla filtar som hittillls kommit in och de är så fina, så fina!
Med garnet fick man alla fick samma beskrivning, men man var inte tvungen at sticka den exakt så. Det viktigaste var att alla hade ungefär samma mått och att det finns ett hjärta på filten.
Hjärtefilten, stickad med värme!

Här är en som gärna skulle vilja ha en likadan filt!




Alla hjärtefiltarna tillsammans i skyltfönstret på Knit & Purl.


Det var såååå roligt att få vara med i projektet! Jag hoppas att det kommer mer sånt här vad det lider!

söndag 16 februari 2014

Veckan som gick...

...har jag mest tänkt på mat, Inte för att jag ständigt hungrig, utan för att jag numera äter strikt LCHF. Det betyder att jag måste tänka lite mer och det går inte längre att bara ta en macka när jag är hungrig.
Det innebär också att jag varje dag för en lyxtillvaro med smör och grädde, men utan potatis och bröd, som jag saknar. Men så fort jag kan ska jag börja baka lite bröd till mig.
Resultatet efter en vecka med förändrad kost har för min del inneburit -1 kg, -3 cm runt midjan, inga "brödpåsar"* under ögonen mer och vigselringarna har fått flytta från vänster till höger hand. De satt så löst på vänsterhanden att jag var rädd för att tappa dem.
Jag mår bra, sover bättre och känner mig piggare.
Allt detta på en vecka!
Nu börjar nästa vecka! Mumsfilibabba!

Min ringprydda högerhand


* "brödpåsar" kallade min lokalsambo Eva påsarna under ögonen.
Det är vanligt att man svullnar i kroppen av socker, spannmål och stärkelse och då främst på/i magen och under ögonen.
Häromdagen sa hon att mina "brödpåsar" är borta. Då blev jag glad.
Själv har hon ätit LCHF i tre år och ger mig dagligen goda råd och uppmuntran.

tisdag 11 februari 2014

Är det inte det ena så är det det andra...

I onsdags fick jag beskedet från diabetessköterskan (som jag besökte för första gången) kastat i ansiktet på mig:
-Du har diabetes!
Jag blev helt ställd! Hade blivit kallad av henne p.g.a höga blodsockervärden och kolesterolvärden och anade inget. Proverna togs i samband med ett annat läkarbesök. Jag fick nog en chock och det första som slog mig är att det inte kan vara sant. Jag har inga som helst symptom, mår bra och äter enbart medicin mot högt blodtryck.

Jag undrade om hon kunde ställa diagnos bara sådär och om inte en läkare skulle göra det.
-Jag är speciaaaaalutbildad för detta och läkare vet minsann inte allt! fick jag till svar.
OK, tänkte jag, är det så vi ska ha det?

Hon skulle kolla längd och vikt och sa:
-Jaha, du är 175 lång?
-Nej, det är jag inte.
-Jo, det är du.
-Nej, envisades jag, jag är 168 och det har jag varit sedan jag blev fullvuxen.
-Det står här att du är 154, 168 och 175 lång.
-Då måste jag ha blivit längre, sa jag, men jag är 168 i verkligheten.
- Jaja, och du väger xx kg (20 kg under min vikt)?
-Nej, det har jag inte gjort sedan jag fick mitt andra barn och han är nu 25 år.
-Det var konstigt. Det står här.
-Är du säker på att det är min journal du har framför dig? Har du kollat personnumret?
-Eh, ja, det är din. Nej, nu ser jag det var lite fel i nån kolumn här.
Förtroendet för henne ökade inte precis under tiden, om jag säger så.

Vi pratade ganska länge, d.v.s. hon pratade och hon gav mig stenciler med kostråd. Stenciler utan källa och som såg ut som om de var gamla spritstenciler (minns ni dem) som kopierats 100 gånger.

Det jag kunde äta var t.ex. bröd, potatis, pasta och gröt och frukt  - mager ost, kött, fisk, lättmjölk och mellangrädde och inte steka i smör!
Det verkar lite konstigt att jag ska äta sådant som innehåller kolhydrater, som i kroppen omvandlas till socker och höjer blodsockret, och sedan behöva äta medicin för att sänka blodsockret. Det är som att ge nötter till en nötallergiker eller vetebullar till en som inte tål gluten!!!

 Jag har läst en hel del om LCHF och provat lite grand men inte fullt ut. Hon var väldigt bestämd med lite "von oben"-attityd och när jag frågade om att undvika kolhydrater kallade hon det för "trams" och det där med att äta så mycket fett var ju helt tokigt" särskilt animaliskt fett". Det begrep väl vem som helst!
Inte jag! Jag sa inte så mycket utan lät henne prata. Tyckte det var bäst att inte gå i clinch med henne första besöket.

Jag ska äta några tabletter som också, som ska sänka blodsockret, dock inte till nivån för lågt och det kan ju vara bra till en början. Målet är dock att slippa medicinera.

Jag gick hem ganska skärrad och förvirrad och började läsa på. Jag plockade fram "Matrevolutionen" av Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och sökte på nätet efter information. På Facebook hittade jag så småningom en grupp som heter "Olydiga diabetiker" och gick genast med.
Där fick jag genast uppmuntran och stöd och på 30 min hade min berättelse fått 76 kommentarer i stil med:

"Börja med att ta bort allt bröd, potatis, pasta och socker. Skippa frukt, juice och läsk, förstås. Ta lite rödvin och brieost istället, om du vill. 
Ät gott kött, ägg, fisk och skaldjur. Räkor med ägg och majonnäs, lax med gräddstuvad spenat. Du får direkt utslag på blodsockret. 
Köp rena råvaror, så ser du vad som finns i dem. Alla kålsorter, alla gröna blad, smör, grädde och crème fraiche. Köp ekologiskt och gräsbetat kött, helst. Ät D-vitamin, 5000IE (oftast två kapslar), magnesium och krom. Allt det är positivt för blodsockret. Lycka till!"

"Börja med strikt LCHF bums! Det ger resultat på blodsockret på typ två dagar. Och kräv att få information om lågkolhydratkost! Det har du rätt till! Sen låter du den kosten vandra över till LCHF när fettskrämda dietister inte ser dig. 

Sen brukar det himlas med ögonen över kolesterolet. Läs allt du kan om det, låt dem inte stoppa i dig statiner (simvastatin, lipitor)! De har ingen effekt alls för kvinnor, kan också ge diabetes2. 
Mitt kolesterol sjönk från 6,2 till 5,2 på sex månader med LCHF. Om det är bra att det sjönk kan diskuteras men vården tystnade förvånat!"

"Jag fick samma diagnos för precis ett år sedan. Jag började direkt med LCHF och mina värden är bra idag. Jag började aldrig med medicinen. 

Sa att jag skulle fixa det med kosten. Gick aldrig in i diskussionen med henne om vad jag skulle äta, utan jag gjorde det jag tyckte var rätt och det visade ju värdena också. Dom gick snabbt ner, och min vikt också."

En sån värme och omtanke jag fann där, långtifrån det jag mött hos surtanten på vårdcentralen. En man erbjöd sig att t.o.m. låna ut sitt ex av "Matrevolutionen" till mig, en helt främmande människa för honom.

Bildkälla
Jag funderade fram och tillbaka över hur jag skulle göra, men efter många timmars läsning, goda råd över nätet och mer läsning bestämde jag mig. Jag går över till LCHF helt och hållet, äter mina piller och ser vad det ger för resultat på de fem veckor innan det är dags för nästa träff med "surtanten".
Det har jag börjat med och för dessutom matdagbok för att hålla koll på andelen kolhydrater och fett.
Men det som var bra med besöket var att jag blev väldigt motiverad att följa LCHF "all in" och här sitter jag nu och äter gott.
Tjingeling!

lördag 8 februari 2014

Den här vill jag absolut inte undanhålla er!

Mamman och brodern till Amanda, Henriks kompis, har kontrat Zlatans påkostade och överdrivna reklam. Får känslan av att de vet mer om hur det är att köra Volvo än vad han gör... Jag tycker att den är jättebra!

fredag 7 februari 2014

Flabbergasted (eng. för "förbluffad, häpen")

Bildkälla
Bloggmadamen Eva på Frösön skrev nyligen om sin kompis, Anna Erlandsson, som i lördags haft vernissage.
Jag gick in på Annas hemsida och tittade och blev just "flabbergasted".
Vilka bilder, broderier, mosaiker etc. Hon kan allt, t.o.m.bygga kanoter! En sån kvinna!
Fullständigt underbara!! Jag vill ha alla.
Gå genast in och titta! Det är ett måste!
HÄR

Kan det sägas bättre?

torsdag 6 februari 2014