tisdag 31 januari 2017

Det är mycket nu...

Förra veckan lämnades prover på VC inför dagens årskontroll hos doktorn.
Hon var nöjd med värdena och det känns ju bra! Det bästa var dock detta:

Förra gången jag var där ville hon att jag skulle börja äta statiner, eftersom hon tyckte att mina kolesterolvärden var lite höga (dock inom ramen för vad som räknas som nomalt). Jag vägrade förstås (det räcker att man vet att de inte har någon som helst effekt på kvinnor, minimal effekt på män som haft hjärtinfarkt och att biverkningarna är fasansfulla ).

Idag var värdena lite lägre och inga statiner föreslogs. Då sa jag (liiite ironiskt, det medges) "...och jag som äter så mycket fett!"
"Det är inte fettet som är farligt utan kolhydraterna!, svarar hon och jag blev alldeles paff. Hon har verkligen svängt om och kanske har jag och mina värden haft en liten påverkan? Hoppas kan man ju alltid.
Där ser man! Heja LCHF!

Blodtrycket var lite högt och hon sa att det bästa är att stressa mindre... Haha, jo, det är ju lätt att säga. Senaste månaderna har stressnivåerna varit skyhöga och jag som inte har några marginaler kör ju blodtrycket i höjden med en gång.
Men ner ska det UTAN mediciner! Det har jag gett mig den på.
Ännu mer ut och gå och ännu mindre stress!

Igår var det tandläkaren och det kommer att bli dyrt - så är det bara! Man vill ju ha tänderna kvar.

I mars blir jag pensionär och jag har ödmjukast ansökt om pension.
Det känns lite konstigt måste jag säga. Men det är förstås som Johan säger: Äsch, mamma, det är bara en siffra!
Och så är det ju.
Pensionen blir inte stor. Jag har ju missat minst 10 års inkomster under min sjukdom, men det är som det är... Man vill ju vara frisk och rik - inte sjuk och fattig.
Jag kan i alla fall ut och härja hela nätterna och åka kollektivt. I Göteborg är resorna gratis under lågtrafik. Västtrafik - here I come!

Bildkälla

torsdag 26 januari 2017

Isbjörnen i badrummet

En morgon när man kliver in i badrummet, kan man råka trampa på en isbjörn.

Den är inte stor och inte så värst vit längre, men den är Shivas älsklingsleksak. Hon går runt med den i munnen och pipjamar. Varför vet jag inte, men ibland lägger hon den på golvet och tittar storögt på mig. Anders påstår att hon apporterar om han kastar iväg den, men det har jag aldrig upplevt.
Kastar jag iväg den glor hon som: "Tror du jag ska springa efter den? DU kan springa!"

Den är väldigt gammal och kom en gång i en Happy Meal-låda när pågarna var små! Om jag minns rätt så var det just då en Coca Cola-reklam med isbjörnar inblandade.

PS Isbjörnar är mycket bättre att trampa på än legobitar


onsdag 25 januari 2017

Skämt för sockersjuka


Detta kunde vara jag, som pratar om min förra diabetessjuksköterska! 
Var på provtagning igår och hade ett bra blodtryck. Ingen medicin här inte!
Blodsockret var också bra! Heja LCHF

Detta gäller enbart sockersjuka med typ 2 - typ 1 måste alltid ta insulin, men kan sänka doserna med att dra ner på kolhydraterna i kosten.


måndag 9 januari 2017

Sannas bilder

Elisabet skriver idag om illustrationer och vilken stor betydelse de har för att sätta fingret på något viktigt! Det är sant att "en bild säger mer än tusen ord", men då vill de till att de är bra!

En, som jag tycker är bra är en kvinna jag känner - Sanna Levelius, som är illustratör och som gör de underbaraste och finurligaste bilder.
Hon gör dem ofta i collage av olika tekniker och också i tusch med små, små streck och prickar. Jag tycker sååå mycket om dem!
Och trevlig är hon också!
(Bilderna har jag kopierat från hennes hemsida så kvaliteten är därefter, men i verkligheten...oj oj oj!)

Köket                                                       Ill. Sanna Levelius

Gärdsmyg                                    Ill. Sanna Levelius

söndag 8 januari 2017

Balansakt


Att Shiva är nyfiken är ingen nyhet och att lådor är kul vet jag ju, men idag hoppade hon in i en hylla på datorbordet där det inte finns någonting och där det inte finns en chans att hon ska få plats. Efter ungefär halva kroppen tog det stopp - huvudet slog i baksodan och det gick inte att vända sig. Ooops!


Och vad händer då? Ja, hon försöker vända sig i alla fall och det går ju inte fastän hon försöker hålla balansen med svansen och spjärna med tårna - ögonblicket senare faller hon baklänges ner från hyllan. Det går förstås bra och sen sitter hon på golvet och ser förvånat på mig.


Idag kastade vi ut granen! Det var fler barr under granen än på grenarna och då blev det så. 
Grodängeln får nu ner i mörka lådan och inte komma fram igen förrän i december!  Hej så länge!

fredag 6 januari 2017

Tur det finns resurser!

Idag upptäckte jag hål på köpesraggsockarna! Skräpsockar i akryl! Tunna och "ämliga", som maken brukar säga!
Tur då att det finns lite resurser i garnväg. Nu blir det nya i ull i lite restgarner, som lämpligt fanns i garnlå1dorna! Vitt, lila och grått är tanken att det ska bli. Lagom sysselsättning framför skidtävlingar på TV en Trettondag som denna (några vise män har vi inte sett - ännu!)


Sockor eller sockar? Jag säger sockar. Hur säger du?
Somliga säger att båda är korrekta, medan andra säger att substantiv som sluta på -a i singular, får -or i plural (som är huvudregeln).
Jfr strumpa-strumpor, tröja-tröjor, kofta-koftor m.fl

torsdag 5 januari 2017

Har den äran!

Den obligatoriska kaffekoppen, som bara tas fram på födelsedagar.
 Kan innehålla allt från mjölk, Oboy, te och kaffe, med eller utan mjölk!

Idag firas mannens födelsedag!
I morse sprätte jag upp och bryggde kaffe (Zoegas julkaffe - det bästa) och dukade bricka med bakelse och presenter. Bar in allt och Henrik och jag sjöng unisont (han var med på länk från London) och hurrade. Mannen sov och var lite yrvaken, men hämtade sig snabbt och tryckte i sig kaffet och bakelsen med passionsfruktsmousse. "Lyckad" start på dagen tyckte han!

Idag är det -28 i Piteå och sådär nånting var det också för 60 år sedan när svärmor fick fara iväg och gossen föddes - efterlängtad efter 4 döttrar!
Här är det -9 och lite snö.

Ikväll blir det tårta med sönerna!

måndag 2 januari 2017

Första måndagen...

...på året 2017 väcks jag av att någon i huset borrar i betongen kl. 8.01 och spikar så att det låter som om de stod och spikade i sänggaveln.
Som varande nattuggla har jag naturligtvis inte sovit klart då, men att försöka somna om var inget alternativ.
Återstod att stiga upp, brygga kaffe och försöka höra vad de sa på Gomorron-programmet.

Kanske vaknar jag till så småningom...