lördag 30 augusti 2014

Kräftor...

Ikväll blir det kräftfest! Det bli mannen och jag, de tre sönerna och en sambo!
Vi kör oftast knytkalas nu när alla flyttat hemifrån och de har egna inkomster.
Vi köper kräftor och räkor, Anders och Ella fixar nåt gott till kaffet, Henrik köper öl och Johan, som jobbar i delikatessen på  Coop ordnar god ost och röra.
På den här sidan äter man havskräftor och igår inhandlades färska, kokta, fina sådana och förstås färska räkor. Men jag vill nog ha lite färg på bordet så det blir också några frysta, röda signalkräftor.



Jag grävde fram "partylådan" för att hitta lite fåniga hattar och annat, men det fanns bar två stycken, så de fick bli bordsdekoration istället. Serpentiner är ju alltid kul och i lådan finns också '"födelsedagståget" som fick vara med på en hörna. Det var självskrivet på alla födelsedagstårtor när pågarna var små och nu får det komma fram i ljuset.
Kräftservetterna var slut så det fick bli räkservetter istället.
Så - nu är det klart och vi väntar bara på att alla ska drälla in, pratiga och bullriga och glada!

måndag 25 augusti 2014

Långsamt

Idag har allt varit långsamt. Startsträckan var lång och det blev inte bättre uppåt dagen heller.
Gick till ateljén där jag sydde klart en kuddbeställning och sedan fick dramatenkärran en ny kostym.
Den gamla var svart och trist och dessutom inte vattentät. Den var i nåt non-wovenmaterial, som liknade papper och så fort det regnade så blev allt innehållet vått. Inte så kul när jag gick från biblioteket med kärran full av böcker eller transporterade tyger till ateljén.
MEN nu är det annat!
Sydde i vaxduk som jag hade liggande och som blivit över från andra projekt och nu är jag riktigt nöjd!

torsdag 21 augusti 2014

Servetter åt alla!


Elisabets upprop på sin blogg var det roligaste idag!Läs också här hos Turtlan!
Det är så bra skrivet så jag kopierar det rakt av:

Igår gick ett uppföljande program om Smedsbergets Äldreboende i Lycksele. 

Både berörande och värmande men jag och många andra fick säkert ta fram skämskudden när föreståndaren berättade " - att såna extravaganser som Servetter när det skulle dukas fint, det var en lyxvara och ville dom köpa något sådant, så fick den ansvariga först kontakta någon tjänsteman eller kvinna på kommunen för att få det beviljat" 
 Istället satt en vårdpersonal och rev bitar från en hushållspappersrulle till de boende. 

Ett bra bevis på att snålhet = dumhet! 

Så häng på och posta ett paket servetter till Smedsbergets Äldreboende, Smedsbergsvägen 2, 921 35 Lycksele. 


Kanske kommer tjänstemännen på bättre tankar!  
Om inte så får de äldre i alla fall fina servetter. 

Sprid gärna vidare. Vore kul om det ramlade in post med servetter till boendet och vad som ev. händer då. '



Servetter med blommor på  har gått iväg idag till Lycksele! 
Var med du också! Adressen är:
Smedsbergets äldreboende
Smedbergsvägen 2
921 35 Lycksele. 


Sådär lagom fort

Återhämtar mig - men det går inte fort, fast det kanske är grejen med att återhämta sig. Man är ju inte någon duracellkanin precis, men tänk vad bra det skulle vara - bara byt ut lite batterier och vips, så var man som förr.
Nej, här är det alls inte så, faktiskt raka motsatsen. Men jag vill ju vara som förr!!!
I tisdags var jag borta i ateljén några timmar och packade upp det sista från utställningen och idag ska jag bort och sy klart några beställningar på Horstmannkuddar. Så det går inte fort.

Igår blev det inget besök i ateljén för då plötsligt stacks en nyckel i dörren och Johan kom på besök. En glad överraskning!
Hans symaskin har varit på lagning här (hos maken, som går under namnet McGyver) och nu skulle han hämta den.
Vi fikade länge och pratade och pratade...om hans Berlinbesök och fotbollsmatchen i Dortmund med 80000 åskådare och om jobb och mode och tatueringar och kläder och skor och annat livsviktigt...ja, det var en helmysig eftermiddag.

Min lille "mellanpåg" - inte så liten längre

måndag 18 augusti 2014

Hemifrånjobb?

Att jobba hemifrån är nåt som allt fler gör. Idag gör jag också det och kanske i morgon med. Eller jobb och jobb...jag ska röja lite från bordet med saker från när jag satt hemma och sydde eftersom det var 32 grader varmt i ateljén...kanske försöka sätta ihop en annons om höstens kurser hos STORARTAT!...titta lite på EM i simning...sticka lite OCH vila...Känner mig fortfarande urlakad efter förberedelserna och genomförandet av utställningen i Skärhamn.
Att jag inte lär mig...
bildkälla


fredag 15 augusti 2014

Hästar i Nya Allén

Under Kulturkalaset i Göteborg kan allt hända.
Igår var jag ute och tog mina nya skor på promenad ner till stan och när jag passerar Gamla Ullevi är det trafikkaos i korsningen. Köer vid alla trafikljus och nervösa turister som inte visste vad som hände. Det visste inte jag heller, men när jag svänger ner på Nya Allén ser jag att tre filer raskt blir en och de andra är avstängda.
Jag frågar en kille varför och han berättar att det ska bli travtävling i Allén och att man som bäst håller på att lägga ut sand längre ner.
Jag tror knappt mina öron, men ser en massa dumpers, grävskopor och "trumlare" (på pitemål "vägabult"), som håller på att bygga underlaget till travet.
Och travtävling blev det!
bildkälla

Jag fick gå in om Trädgårdsföreningen för att komma fram och det var ingen sinekur. I Trädgårdsföreningen är det Barnkalas med allt man kan tänka sig att barn tycker är roligt. Clowner, byggskola, fiskedamm, regntunnel, ansiktsmålning och mycket mer - dessutom var det tre triljoner barn, föräldrar, mor- och farföräldrar, cyklar, barnvagnar och helt tjockt med folk. Dock inga hundar för hundar är förbjudna i Trädgårdsföreningen.
Jag gick INTE och såg på travtävlingen för då var jag redan hemma igen i soffan med stickningen.

Nu är det bara hälarna kvar. Stickade i Opal sockgarn


onsdag 13 augusti 2014

Hurra! Hurra! Hurraaaaaaa!

Igår firade jag med att gå till Löplabbet i stan och köpa mig ett par riktigt sköna skor. Jag träffade på en jättetrevlig kille i affären. Efter noggrann utprovning och analys av mina fötter och hur jag går hittade han snabbt ett par, som passade mina fötter såååå bra. Nu är tanken att jag ska kunna gå lite längre promenader utan att få ont i fötterna. I de här känns det som om jag studsar fram. DET var jag värd!

Här ser ni värstingarna Brooks adrenaline GTS 14 - bara namnet!!! bildkälla
Idag fortsätter jag firandet lite med att festa på hallon och vispgrädde (mer vispgrädde än hallon). 
DET är jag också värd!



Vad är det jag firar då? Jo, att jag mår så bra med lchf och dessutom som bonus gått ner mina första 10 kg!
Hurra för mig!

söndag 3 augusti 2014

Henrik skriver om sin mormor.

De t här inlägget tycker jag så mycket om. Henrik skriver om min mamma en kväll när han och Johan var ett halvår i Thailand och tränade thaiboxning på hösten 2010.


Min mormor lärde mej…

Jag hade en riktig mysmormor och jag bär på många egenskaper som jag såhär i efterhand kan se att min mormor hade. Min mormor och morfar bodde nere i Lund i Skåne och vi andra i Göteborg. Ni som inte har några syskon kanske inte känner till det här men när man sitter i en bil på långresa så är det lätt hänt att det blir lite kinkig stämning. När batterierna till freestylen tagit slut, man är hungrig och det är för mörkt för att läsa så kan man bli lite lättretlig. Det är lätt hänt att man puttar till sin bror lite för mycket när han hänger på sin sida och fett disrespektar sätesgränsen. Det är också lätt hänt att ens bror trycker tillbaks lite för mycket för att man ska kunna låta det vara och vips! Ett bråk, sedär, så ovanligt i baksätet på väg till mormor&morfar. Jag kommer ihåg att vi små alltid sa ”mormoromorfar” eller ”mormormorfar” eftersom de två hängde ihop, de var en. En känsla, ett ställe, en mormor&morfar
I allafall så när man har två bröder att åka bil med så är det lätt hänt att det drar ut på tiden att åka någonstans eftersom det krävs mycket pauser med fika och underhållning för att resan ska vara något såpass dräglig för de som sitter i framsätet. Därför kunde detta leda till att resan tog mycket längre än de tre timmar som det skulle ta. Hur jag vet detta är att jag alltid frågade hur lång tid det skulle ta för jag vill ju inte sitta och trängas med mina bröder för länge. Det blev alltid för länge och när vi steg ur bilen på parkeringen och rumpan kändes som en bit papp i natten och benen hade förlorat den mesta finmotoriken så stog alltid mormor och väntade i dörröppningen i motljus och hela rumpgrejen släppte liksom. Det nästan bästa med att åka till mormor&morfar var att äta ostmackor och titta ut i mörkret genom köksfönstret när vi kommit fram.
Fika också. Det fikades mycket hos mormor&morfar. Det berodde nog en del på det skånska arvet, i Skåne så fikar man. Ofta. Min mormor var också en riktig bakmormor. Hon bakade allt möjligt, småkakor, stora kakor, sju sorters kakor, en miljon sorters kakor, wienerbröd, smörgåstårtor, ja allt möjligt. Jag var även en riktig gottegris när jag var liten (det är jag iofs fortfarande men jag vill tro att jag har det lite mer under kontroll nu) och hela den här kakgrejen passade mej perfekt. Jag kommer ihåg att jag fick en kaffekopp överfull med vispgrädde. Bara vispgrädde, det var det bästa jag visste när jag var liten! Alltid när vi åkte ifrån mormor&morfar så fick med oss flera glassbyttor fyllda med kakor. Schackrutor, kokostoppar och chokladsnittar var de vanligast förekommande ihop med kanelbullar och gifflar. Glorious!
Min mormor jobbade också i tysthet med att förstöra min karaktär när mamma inte såg. Så kan det verka vid den första insynen men det var faktiskt åt andra hållet. Hon lärde mej faktiskt att se saker som jag inte vet om jag sett på samma sätt innan. I allafall så hände det oftare än sällan att hon drog mej och Johan (Anders var fortfarande för liten och ärlig) och stack till oss lite godis och ”Säg inget till mamma bara”. Det gjorde vi inte heller men det syntes nog på oss när vi travade ut från köket med ett leende från öra till öra. Tiokronor, guldpengar var en big deal för mej när jag var liten. Det påminde så mycket om piratpengar precis som på tv och i serietidningarna. Så när mormor gav oss en guldpeng eller två så var lyckan gjord. Hur hemskt det här än kan låta så tror jag faktiskt att min mormor lärde mej att ljuga. Jag förstog då att alla inte behöver veta allting jämt, en vit lögn som är genuint menad gör mer nytta än skada. Sen är ju frågan hur moraliskt försvarbart det är att ljuga för någon men jag tycker att det är det. Total ärlighet skapar oftast flera gånger mer fiender än vänner och jag tänker på det att varje gång jag var på stan med mamma eller pappa och vi varit och fikat och vi kommit överens om att vi inte berättar det för någon annan. Hade Johan då fått veta att jag fått pys och bulle skulle det blivit kaos, likadant om Johan fått fika och inte ja. Det skulle vara exakt rättvist! Min mormor lärde mej om vita lögner.
Min mormor övertalade mamma också till vad som för henne kunde tyckas vara dumma idéer. I femman eller sexan så ville jag ta hål i örat men det mamma då rakt inte. Där var det nej och du kan gott göra något annat för dina pengar, som jag för övrigt inte hade. Mormor övertalade då mamma att det var klart att jag skulle få göra det, ”Alla i hans klass har ju det” och det bet ganska bra på mamma. Hon gav med sej men sa till mej att jag fick spara ihop pengarna själv för det var ingenting som hon ville vara med och sponsra. Vem tror ni skickade pengar på posten ungefär två veckor senare då? Jo, mormor. Mamma hade ingenting att säga till om men följde ändå med som stöd. Tack för det. Det här har lärt mej att jag inte alltid klarar mej på egen hand och någon annans input eller hjälp kan vara till stor fördel ibland.
Mormor hade också ett annat uttryck som hon använde ibland. Föreställ er att ni köpte den där jävligt flashiga actiongubben från tv-serien som bara var helt rätt. Ibland händer det däremot att företagen inte alltid bygger leksakerna för att hålla för de allra värsta krigsanfallen vilket gör att man tvingas köpa en ny och vips så har de skapat sej en liten profit. Då, när benen flugit av axeln för elfte gången och plastlederna knäckts såpass att inte ens pappa kan fixa dem så är det ingen idé att hänga läpp för det. Johan kunde för övrigt hänga läpp som ingen annan när han var liten, han liksom nästan samlade skinn ända nerifrån hakan för att hänga ut underläppen nästan som en haklapp, ingen kunde hänga läpp som Johan. Det var i allafall ingen idé att hänga läpp över de pengarna som man kastat i sjön då, de var ”läropengar”. Om man inte köpt den där jätteflashiga actiongubben så hade man för alltid gått och längtat efter den och inget hade varit lika bra i jämförelse. Man hade aldrig vetat hur bra eller dålig den var förrän man faktiskt satt där på mattan och hade fullt krig. Utan den erfarenheten kommer man aldrig att fullt ut kunna gå vidare eller för den delen följa sina drömmar. Det här lärde mej att man måste våga chansa, man måste våga ta risken att göra några dumma grejer, om inte bara för att få klart för sej att det inte fungerade, var snyggt eller liknande. Det är en policy som jag håller fast vid än idag. Det kan mycket väl vara så att jag är nästan säker på att det inte kommer funka att baka en femkilos sockerkaka eftersom den inte kommer jäsa ordentligt, men man vet faktiskt inte om det funkar eller inte, helt absolut 1000-procent säkert förrän man faktiskt provat. Det är därför jag ibland måste göra helt urbota dumma projekt som är dömda att misslyckas på förhand, har man inte provat så vet man inte säkert, och då lever man i min bok inte sitt liv fullt ut.
Någon kanske har hört mej säga ”Det är bara pengar” när man dividerat fram och tillbaka om den här skinnjackan eller plånboken eller skorna är värda sitt höga pris. Och det är ju sannerligen en mening som direkt borde få en tvångsintagen på ”Du är vad du spenderar” eller ”Ekonomi-idioterna” eller vad den där tv-serien heter som går på tv som handlar om folk som inte kan hantera pengar och som blir uppstyrda av två nissar i kostym. Men om man inte någon gång gör det där dumma köpet av en vas som man krajjar på en gång en jacka som man har sönder på en gång som man dessutom inte riktigt hade råd med från första början så är vi där igen.
Jag har en kompis som i somras flyttade till en ny lägenhet, han hade ingen soffa. När lönen kom så köpte han en svinsnygg kavaj istället för en soffa. Vilket kan tyckas helt jävla idiotiskt och efterblivet men i min värld är det något av det härligaste som finns! Att ta det beslutet talar till mej på ett speciellt sätt – det är helt fantastiskt. Klart sånt här inte går att göra stup i kvarten men jag tänker inte leva i en värld där ingen vågar ta chansningar, som alltid lever inom sin egen säkerhetszon eller gör något härligt utspel ibland.
Det var bara några hastigt och hafsigt nerskrivna tankar om mormor&morfar och lite annat tjafs.
Nu vill jag ha en schackruta…
~ av hipstart på november 7, 2010.

lördag 2 augusti 2014

Nyfrissad

Som vanligt när jag kommer från min frisör så är jag supernöjd. Idag blev det rosalila målade vågor i håret!

Förra gången blev det grönt och det var jag också nöjd med.



Omväxling förnöjer!