lördag 25 september 2010

fredag 24 september 2010

Helg

Nu kommer helgen igen och jag ska bara göra roliga saker. Lördag förmiddag är det första repetitionen med kören och "Juloratoriet"! Det ska bli väldigt kul och spännande. Jag känner inte en kotte i kören och jag vet knappt var kyrkan ligger, men det ska nog ordna sig. Fyra timmar ska vi repa och sedan ska jag vara hundvakt till storpudeln Addis. Matte ska nämligen gå på fest och vara ute och härja på natten.

Söndagen ska Addis matte och jag tillbringa i Borås och gå på Syfestivalen i flera timmar. Det har jag sett fram emot länge. Men jag kanske inte ska köpa nåt...garn...kanske inte...så mycket...kanske bara lite...men bara om jag ser nåt riktigt fint...

torsdag 23 september 2010

ZZZZZZzzzzzzzzzzz.......

Rädda Mauritz Kaffehus!!!

Rädda Mauritz Kaffe

Nu närmar vi oss 2000 personer! Fortsätt sprida ordet vidare till era vänner, blir vi tillräckligt många kanske vi kan göra skillnad på riktigt! Klicka på överskriften!

Husets nye ägare, Hufvudstaden, vill höja hyran med 175 procent, från 291 000 kronor om året för 72 kvadratmeter till 800 000 kronor.

Mauritz Kaffe har två år, med oförändrad hyra, på sig att hitta nya lokaler, och sen måste de ut.

Denna sida är för oss som vill bevara denna kaffeinstitution. På sin nuvarande plats på Fredsgatan mitt i centrala Göteborg.

Herr Tord Wetter - ägaren till Mauritz kaffehus

- och +

- Idag var jag tvungen att uppsöka vårdcentralen med mitt öra. Det är så svullet att jag inte kan bita ihop tänderna, för då gör det jätteont. Läkaren kunde inte se in i örat. Han petade in lite gasbinda och på den droppade han Alsolsprit. Det ska ta ner svullnaden, sa han. Jag fick också örondroppar att droppa in i örat. Jag måste dit på måndag igen för då kanske han kan se hur det ser ut inuti.
Det måste bli bättre med raketfart tills på lördag för då är det första repet för "Juloratoriet". Det är svårt att sjunga när man inte hör och när alla ljud man frambringar ekar i huvudet.

+ Men glad blev jag när jag kom hem och såg vad brevbäraren haft med sig. Äkta silkegarn, som jag köpt på Tradera. Det är så vackert att jag ska ha det som ögongodis först ett tag. Undrar vad det ska bli!

Det mörkare lila är ett Debbie Bliss-garn som jag köpte på STRIKK häromdagen. Mjukare garn var det längesedan jag fick känna på. Tänk babyalpacka och silke - och i en massa härliga färger!

Jag blev alldeles "piggig"(skånska för "gåshud"). Och visst är det så då att man måste få köpa det? Annars mår man inte bra.
Jag köpte i alla fall 4 härvor och det ska bli en sjal. Varje härva är 50 g men innehåller 100 m, så det ska räcka till en sjal. Eller så kan man ha det som det är och låtsas att det är ett gosedjur - så mjukt är det.
Jag undrar om mitt garnintresse börjar gå överstyr. Vad tror ni?

onsdag 22 september 2010

Ajajaj!


Mitt högra öra dunkar och värker och inget hör jag på det heller. Jag har fått hörselgångseksem, som jag kliat på och nu har det inflammerat. Ajajaj!

tisdag 21 september 2010

Ska man skratta eller gråta?


Levi Klausen - ordförande i Sverigedemokraterna, Filipstad



Sverigedemokrat kryssade sig själv
Publicerat: torsdag 09 september kl 07:39, Nyheterna P4 Värmland

Sverigedemokraternas första namn i Filipstad, Levi Klausen, har lagt ut förkryssade valsedlar i vallokalen på Folkets hus där förhandsröstningen pågår. Han har även skrivit dit namn utöver de tryckta på många listor.

Levi Klausen säger till Filipstads Tidning att han ville gardera sig eftersom de två andra som står på partiets kommunalvalsedel sagt att de nog inte vill vara med.

söndag 19 september 2010

En händelserik fredagskväll i september

I fredags skulle jag och en jobbarkompis J. gå på konsert. Det var Musikhögskolan, vars mastersutbildning skulle spela. För 20:- fick vi uvertyren till Den Flygande Holländaren av Wagner, en av Chopins pianokonserter och en symfoni av Schumann. Fantastiskt framförande och härliga timmar.

På vägen nerför Avenyn mot spårvagnshållplatsen ser vi någon i rött, som dukat upp ett litet campingbord. Kunde det vara sossarna som hade slutspurten?
Nej, det var Frälsningsarmén, som bjöd på kaffe och mackor, kakor och mörk choklad i höstkvällen. Vi stannade till, fick en kopp kaffe och strax efter oss kom 2 killar i 18-20årsåldern, som också stannade till. De var lite bladiga, men inte mycket och de var "mellan krogar", ute för att dricka öl. Fram kom en tjej från Frälsis och vi började diskutera religion i synnerhet och kristendomen och Frälsis i synnerhet. Vi hade jättetrevligt och stod faktiskt kvar en hel timme innan det blev för kallt. Då sa vi hej då och skildes åt. Vi kommer nog inte att ses igen, men sådana möten kan man göra i natten.

Vi gick vidare bort mot Valand och spårvagnshållplatsen. Vagnen kom ganska snabbt och när dörrarna öppnades vällde det ut folk, som var sugna på party och att gå ut. Alla var inte nyktra, men alla verkade glada. Köerna till uteställena hade redan börjats bildas och förväntan låg i luften. Att stiga in i vagnen var inte som vanligt. Det var jättevarmt, fuktigt och det låg en tung doft av parfym, rakvatten, gammal öl och fylla. Jag satte mig ner och vagnen körde. När vi hade åkt några hållplatser hörde jag att killen bakom mig ringde till nån och sa:
-Jag har fått stora problem och jag vet inte vad jag ska göra. Min flickvän har blivit drogad och jag får inte nån kontakt med henne. Jag har fullt upp med att hålla upp huvudet.
Herre Gud!
Jag vände mig om och frågar om han vill ha hjälp. Där sitter han och håller upp flickans huvud. Hon i sin tur verkar medvetslös.
Jag föreslår att vi ska gå av vid nästa hållplats och ringa ambulansen. Hon behöver ju vård och det snabbt.
Han lyckas bära henne av vagnen, jag tar deras väskor och vi lägger henne på sidan på bänken.
Det går fortfarande inte att få kontakt med henne. Hon är blek och kallsvettas. Killen ringer 112 och förklarar situationen och jag stannar tills ambulansen kommer.
Det kommer en OLA-ambulans och det tar väl en 10 minuter. Det kommer två lugna, stadiga ambulanskillar och tar hand om flickan. De frågar vad hon fått i sig men det vet ingen. Hennes pojkvän kramar mig flera gånger och tackar mig för att jag hjälpt till. Han hoppar in i ambulansen och de kör iväg. Kvar står jag i mörkret och väntar på nästa spårvagn.
Jag hoppas verkligen att det gick väl.

fredag 17 september 2010

Så tänker jag..

eller rättare sagt Ung tant och jag håller verkligen med henne. Intressant är det också att läsa alla kommentarerna till hennes inlägg.
Hon skriver klart och tydligt och med stor empati. Jag håller verkligen med henne.


Häromdagen drabbades jag av någon slags panik. Jag ville skriva något klokt och smart och övertygande om varför man ska lägga sin röst på de rödgröna istället för på alliansen. Alla tankar, alla argument, all frustration blev till en trög gröt i mitt huvud. Jag sparade utkastet, gick och la mig och kräktes ut lite ångest på Kristoffer. Sen drömde jag den där drömmen.

Jag önskar att alliansen förlorar makten till den grad att jag började tänka illasinnade tankar om mina medmänniskor. De måste vara egoistiska svin för de röstar på borgarna. Men så kom jag ju på att ja: Det finns människor som jag vet är bra människor, som röstar på alliansen. Jag ansträngde mig för att försöka sätta mig in i hur man tänker om man röstar blått. Självklart är man inte ond. Man har referensramar och erfarenheter som gör att man anser att högerpolitik är den bästa och mänskligaste politiken.
Jag kan till viss del förstå att man är besviken på den socialdemokratiska politiken som vi haft förr. Bara för att jag röstar rödgrönt så betyder ju inte det att jag är helt okritisk mot deras politik. För mig känns den dock självklar i grunden. Så självklar att det ibland kan kännas svårt att förstå hur man kan tänka annorlunda. Jag vill bara klargöra att jag inte föraktar den som röstar blått.


Den borgerliga politiken känns väl krass för min smak. Det är inte så att alla kommer lyckas och ta sig ur utanförskap av olika slag (arbetslöshet, bostadslöshet, sjukdom, socialbidragsberoende) om de bara tar sitt ansvar. Att de ska sluta tro att någon annan ska fixa allt åt dom. Att säga så är att nedvärdera människor. Det kommer alltid finnas människor som har en satans otur här i livet. Man har en bakgrund som gör att man fötts in i ett utanförskap. Man hamnar i ekonomiska trångmål, man förlorar jobbet, man skadar sig och blir långtidssjukskriven, man hamnar i onda cirklar som gör att man aldrig får en egen bostad. Det känns för mig viktigast att ha en politik som har sin utgångspunkt i de människor som inte har, och inte i de som redan har (jobb, bostad, hälsa).

För de som redan har kommer kunna skaffa sig mer och det kommer de kunna göra både under en borgerlig och en rödgrön regering. Visst, inkomstskatten blir lite lägre om borgarna får bestämma, men man kan inte bli mer än snuskigt rik, eller hur? Det går finfint att bli rik även om sossarna skulle få bilda regering. En borgerlig politik har sin utgångspunkt i de som allt har. De som har alla möjligheter. I teorin är det möjligt för vem som helst i Sverige att bli och göra vad som helst oavsett bakgrund. Men i verkligheten vet väl de flesta att det inte fungerar riktigt så. De som inte har akademiskt utbildade föräldrar får sämre betyg. De får lågbetalda arbeten, om något arbete. Och har man inte ett jobb så får man ingen bostad. Framför allt får man nöja sig med en bostad i ett miljonprogramsområde någonstans. Inte för att det skulle vara hemskt per automatik, men utan alternativ så borde det innebära att många bor där utan att vilja det.

Om jag skulle beskriva vad det innebär att vara förmögen skulle jag säga ett ord: valmöjligheter.
Och med förmögen menar jag inte nödvändigtvis att man har mycket pengar. Vi är förmögna i vårt hushåll till exempel. Vi har kunnat sålla till viss del när vi sökt yrken. Var vill jag helst jobba, där eller där? Vi har kunnat botanisera bland bostadsrätter strax utanför tullarna. Vi har alternativ i vardagen. Vart ska pengarna gå? Vad har vi lust med? Vad vill vi äta? Vad ska vi göra på semestern? Vilken pryl ska jag köpa? Vad är snyggast? Det är en förbannad lyx att kunna välja bland alternativ och ta det som känns bäst och jag tackar min lyckliga stjärna väldigt ofta för att vi sitter här med vår bostadsrätt, våra laptoppar, våra fina saker, Kristoffers utbildning som garanterar inkomsten i framtiden, vår mat som är precis den vi är sugna på och den innehåller korrekt näring, busskort, glasögon, linser, frisörbesök, kravmärkt tvättmedel, tv-spelskonsoler, nyrenoverat kök och så vidare och så vidare... Jag vet att inget av det är självklarheter om man har det uselt ställt.

Den moderata politiken bygger på valmöjligheter. Var vill jag vårdas? Vilken vård är bäst? Vilken skola är bäst? Vilket bostadsområde är bäst? Vilket hus är bäst? Allt handlar om vad man kan betala för. Förmögenhet = valmöjligheter. Om man inte kan betala är valmöjligheterna borta och man får ta det som bjuds, vilket i de flesta fall är, det sämsta.
Jag vill istället ha en politik som gör att det inte har någon betydelse hur mycket eller lite jag tjänar. Jag får samma vård ändå. Mina barn får lika bra utbildning som alla andra oavsett var vi bor. Jag kan skaffa mig en egen bostad i form av en hyresrätt lite närmare stan. (Eller kanske rentav innanför tullarna?)
Och ingen kommer att hindra någon från att ta de stora karriärkliven, tjäna groteska mängder pengar och skaffa en fet kåk vid havet i Djursholm. Kommer gå finfint det. Den drömmen och det målet kan man absolut ha. En socialistisk politik utgör inget hot mot de som har, den innebär en trygghet för de som inte har.

Jag säger som Lars Ohly: Poängen med vänsterpolitik är inte att alla ska vara lika, men att alla ska vara lika mycket värda. En väldigt skillnad.

torsdag 16 september 2010

Hemma igen

Hon är bra, terapeuten.

En torsdag 2010

Min dag började 6.20 då väckarklockan drog igång. Snoozade till 6.47 och fick sedan bråttom som bara den…Mina stackars träningsvärkande ben ville knappt bära mig, men de var tvungna för spårvagnen går 7.12. Kom till jobbet, bryggde starkt morgonkaffe, pratade med chefen och J. och var bara trött, trött, trött. Dagen segade sig fram och ett tag verkade det som om klockan hade stannat.
Äntligen var arbetsdagen slut och J. och jag åkte in till stan och åt lunch på gamla goda Kosmos – idag blev det skomakarlåda – himla gott. Vi satt och pratade länge och sedan gick vi till Strikk. Jag köpte garn och vi klappade många andra garner. Sedan var det spårvagnen hem och släpa sig uppför trapporna på de värkande benen. Gôtt – och i morgon gymmar vi igen!!
Nu blir det terapi...

tisdag 14 september 2010

Jul

Jag ska vara med i en kyrkokör och sjunga Bachs "Juloratoriet" (fast den 9 januari) hihi. Det ska bli jättekul!!!


måndag 13 september 2010

Kvällsfundering

Hur kan det komma sig att det inte finns läckra träningskläder för tjockisar?? Det är väl vi som behöver träna!!!

Hjälp??

Idag lade jag ut den här annonsen på Grannar.se

Ann Bergström erbjuder hjälp i Göteborg med Hantverkare & reparation, Heminredning & handarb. - Grannar.se
Har dragkedjan i favoritjeansen gått sönder? Eller har jackfickan fått hål?
Behöver du hjälp med att lägga upp,lägga ner, sy in eller sy ut?

Jag lagar, ändrar och byter:
* blixtlås i favoritjeansen
* nytt foder i jackan
* lägger upp och ner kjolar och byxor
och stickade plagg
Ja, det mesta!

Jag har sytt och stickat i flera år och har stor erfarenhet av textilt arbete.

Om du behöver syhjälp av något slag - då har du kommit rätt - nämligen till mig.

Skicka mig ett mail och berätta vad jag kan hjälpa dig med.

lördag 11 september 2010

fredag 10 september 2010

En gammal och en ny

Idag har jag fått en provisorisk tand. Jag behöver en ny krona...eller rättare sagt två...till det facila priset 11000:-
Jag tröstar mig med en gammal och en ny favorit: Eric Clapton och Joe Bonamassa - Blues Brothers?




Lyssna och njut...

torsdag 9 september 2010

Aj!

Jag bet precis sönder min tand, som gick i tre delar. Mittendelen föll ut och resten sitter kvar. Det gör ont!!
Ringde till tandläkaren och jag får komma i morgon kl. 12. *suckar*
Det blir Panodil till kvällskaffet.

söndag 5 september 2010

Nedstämd och orkeslös?

I dagens GP kan man läsa en annons om en läkemedelsstudie där man söker personer som har
  • Minskad lust för aktiviteter eller oföretagsamhet
  • Sömnstörning, ofta med tidigt morgonuppvaknande eller ökat sömnbehov
  • Brist på energi eller känsla av orkeslöshet
  • Koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet
  • Aptitstörning med betydande minskning eller ökning av kroppsvikten
  • Känslor som hopplöshet, värdelöshet eller skuld
Man skulle kunna lägga till:
  • En oförstående omgivning
Där skulle jag platsa galant idag...och soljäveln, bara skiner och skiner. Jag borde förstås ut i "det fina vädret" men jag orkar inte.
Kanske orkar jag sticka lite...kanske lite...kanske sen...

lördag 4 september 2010

Lördagsfundering

Hår är oftast vackert. Det kan vara ljust, mörkt, naturligt, färgat, rakt, lockigt, tjockt, tunt, fjunigt, bortrakat, mjukt, strävt. Men så fort det lämnar huvudet så blir det ÄCKLIGT! I maten, på bordet, på kudden, i tvättstället, på hårborsten...
Hur kan det vara så??

onsdag 1 september 2010

IKEA

Idag blev det en tur till IKEA. Jag behövde lite hyllor till ateljén bl.a. Vid ett ställe där man kan söka i datorer låg en kvarglömd plånbok. Ganska stor, svart och tjock. Ingen ägare syntes i närheten och jag öppnade för att se om det stod något namn eller så. Den var fylld av plastkort och jag såg en del av ett körkort bakom ett litet foto på ett barn.
Jag haffade en IKEAkille som råkade gå förbi och sa:
-Någon har glömt den här vid datorn där borta. Kan du ta hand om den och kanske se till att ägaren får tillbaka den?
-Javisst, det är skönt att det finns människor som du, sa han.
-Om jag hade tappat bort min börs så skulle jag bli glad om någon tog hand om den och såg till att jag fick tillbaka den.

Varför verkar det konstigt numera?