söndag 24 april 2011

Titta...!

...vilken vacker bild! Man blir glad i själen

5 kommentarer:

  1. Hej på dig! Jag läste just din historia och jag grät. Jag sitter i samma sits som dig, och har gått igenom 13 års helvette. Jag skriver inget om detta i min blogg, utan den är min positiva sida så att säga.

    Jag är som dig sängliggande många dagar, har kronisk värk (diagnoserna ME, Fibromyalgi, kronisk foglossning, svår allergi och astma med överkänsliga luftrör och har två barn med diagnoserna ADHD och UNS med autistiska drag, så jag har fått kämpa för dem med) dygnet runt och de stunder jag kan vara uppe på benen eller tar mig ut är det jag bloggar om.

    Det var strongt gjort av dig att skriva om detta i din blogg, och att du har orkat kämpa så hårt trots sjukdommar är inte lätt - jag vet. Men du har gjort det!! Det borde du få medalj för anser jag. Vi utsätts för psykisk misshandel!!

    Många många dagar vill man ge upp och bara sluta kämpa, för man ORKAR inte. Men på något vis fortsätter man ändock. Jag hoppas verkligen att det ska lösa sig för dig på något vis och alla vi andra som är sjuka med, fram tills dess önskar jag dig allt gott och minns att du inte är ensam!! Tillsammans ska vi sjuka tills slut få upprättelse på något vis.
    kram på dig
    Disa

    SvaraRadera
  2. Hej!:)
    Du vann min auktion tillminabarnbarn:)
    Skicka ett mail när du satt in pengar på insamlingen med din adress! :) Så du kan få din vinst!

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Satt precis och läste din historia och tårarna rinner. Det är som att läsa om sej själv i mångt och mycket och du lyckas sätta ord på allt.

    Ja man blir så utled på allt, ekonomin är som du säger ett hot hela tiden, man vet aldrig från månad till månad. Man får lära sej att vara tacksam över "smulorna".
    Man har inte heller råd att vara sjuk när de drar åt precis allt.
    Jag har för bara en månad sen börjat gå hos en psykoterapeut, något som jag behöver för att kunna hantera mina egna skador och diagnoser. Men nästa vecka måste jag bryta avtalet med henne då Fk ska dra ner min ersättning ytterligare.
    Man har "turen" att ha en sambo som jobbar och sliter, men det är inte kul att varje månad behöva stå med utsträckt hand då mina egna slantar inte räcker till på långa vägar.
    Hur ska man kunna tillfriskna då, när psyket bryts ner mer och mer utöver de andra fysiska skadorna man har?

    Ja man har varit utförsäkrad 2 gånger, jag inväntar den tredje. Varit på FMC 2 gånger för utvärdering och bedömning där alla säger samma sak, ingen arbetsförmåga. På Af är man inte längre välkommen då det inte finns något som de kan erbjuda.
    Det senaste nu var CFA, för att utvärdera och se om det KAN finnas mindre än 25% arbetsförmåga. Samma slutsats där, det finns ingen, allt är uttömt. Och då är det Fk själv som har remitterat mej dit.
    Så vad sjutton ska man göra?

    Min son (som också är sjuk)och jag brukar säga att Hitler utrotade det han inte ville ha, det gör Reinfeldt också, men i stället för att gasa ihjäl oss så driver han oss till självmord ist.

    Det är solidariska Sverige idag, 2011.

    Tänker alltid på dej. Du är en fin människa!

    Kramar Maria

    SvaraRadera
  4. Hej alla!
    Jag måste säga en gång till att det inte är min historia. Jag är ganska frisk jämförelsevis och har 50% arbetsförmåga.
    Den här berättelsen kom till sidan "Påskupprop mot utförsäkringar" och jag ville sprida den till så många som möjligt.

    SvaraRadera