torsdag 26 maj 2011

Bloggvännen Elisabeth intervjuar...

Elisabeth, som har så roliga idéer, intervjuar sina bloggvänner och här kan ni läsa om intervjun hon gjorde med mig den 26 maj.




Liten eller stor intervju med Ann ....


En liten Ann med lockigt hår.
Fisk (abborre, kanske?) med höger tumme upp.

Född och uppvuxen på söder i Malmö.
Dockan hette Lena.



Ann är en av dem som hörde av sig och sa "okej, jag ställer upp!" på den där intervjufrågan. Det förvånar mig inte. För mig är Ann en tuffing. En modig madame.

Två gånger har vi mötts; först liten bloggträff i Ystad för flera år sedan och därefter på vandrarhemmet i Steninge, här i Halland.
Varsågoda! Här har ni Ann från Skåne och Göteborg till frukostbrickan.
Eller lunch.


1. Om du skulle beskriva dig själv med för dig typiska egenskaper, vad skulle det då bli?

Omtänksam, hjälpsam, impulsiv, nyfiken, kreativ, envis, tävlingsmänniska


2. Du får gärna fråga din man/sambo, dina barn eller någon god vän samma sak? Vad tycker dom är mest utmärkande för dig?
Äldste sonen tycker att jag är varm, kreativ, redo att sätta igång, en go-getter
Mannen säger: utåtriktad, verbal, intellektuell, impulsiv, intressant
Systern meddelar: varm, godhjärtad, omtänksam, positiv, naiv, kreativ, ibland med kort uthållighet eller kanske med för optimistisk syn på saker och ting.
Kollegan: humor, kreativ, charmig med stor karisma, kärleksfull o bryr dej, men också tuff och temperamentsfull o respektingivande - speciellt mot de som är luriga, bildad och allmänbildad, färgstark och kunnig dam.
Kompisen tycker att jag är snäll, rolig, omtänksam, härlig, påhittig och glad
Här bor hon nu, i centrala Göteborg.
Nära till Ullevi och allt.
Doftar det nybakade kanelbullar i lägenheten när hon kommer hem, blir hon lycklig!

En kväll ringer en vänlig dam från Svenska Spel i Visby. Det visar sig att du har vunnit 25 000 kr i månaden i 20 år. Vad gör du?

J
ag tror inte riktigt på det först - och sedan hoppar jag jämfota genom lägenheten.
Jag köper ett hus med ett verkstad i där jag kan sy, pressa, ett stort bord att klippa tyger på. En liten trädgård ska det också finnas med. Jag skulle köpa mina söner var sin lägenhet och ge dem ett litet kapital. Fadderbarn har jag två stycken redan, en flicka i Indien och en pojke i Kap Verde, men jag skulle skaffa fler och sedan åka världen runt och hälsa på dem. Jo jag skulle köpa mig en röd Ferrari, som jag skulle susa omkring i till modemässor och kunder.


Ann sjunger i kör .., det är hon som skymtar längst till vänster vid pilen.

På frågan vad musik betyder, svarar hon så här:
Förutom att spela lite grand så sjunger jag gärna och helst tillsammans med andra - fast jag avskyr allsång - i kör. Jag var med i en stor konsertkör, som sjöng klassiska körverk och det var underbart.Vi hade konserter två gånger om året, vårkonsert i Konserthuset och nära julen i stora pampiga Vasakyrkan- på bilden ser ni mig vid pilen, längt till vänster bland sopranerna.


I Anns tonårsrum .., massor med Beatlesaffischer på väggen.
Precis som i mitt eget rum i Malå på 60-talet.

Mer om Anns musiksmak finns i det tidigare inlägget.

Tror du att pengar kan göra människor lyckliga?
Jag tror att man är lyckligare om man inte behöver bekymra sig om sin ekonomi. Lite som Francoise Sagan sa: "Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Rolls Royce än i en Volkswagen." Men om man inte har goda människor omkring sig, inte är frisk och inte får utlopp för sina förmågor, så har det ingen betydelse om man har mycket eller lite pengar. Allt kan inte köpas för pengar

Tror du på Ödet?


Jag tror att varje människa formar sitt eget öde med sin inneboende kraft. Inte att det finns något förutbestämt öde som någon nånstans suttit och tänkt ut. Här kan man också utläsa att jag inte är någon troende människa i religiös mening.

Jag läste 40 p på Teologen i Lund. Det var grundkursen för att bli präst. Nu tänkte jag inte bli präst, utan lärare, men där fick jag lära mig hur religionen i allmänhet verkat genom historien och i synnerhet hur de blivande prästerna resonerade. Det var mycket motstånd mot kvinnliga präster då. Det gjorde att jag tog steget ur Svenska Kyrkan.


Vilken vacker hand! tänker jag. 

Min man och jag gifte oss i Rådhuset i Lund. Gun Hellsvik (f.d moderat justitieminister) kommunalråd i Lund vigde oss. Men alla sönerna är döpta in i kyrkan. Eftersom det är lättare att gå ur än att gå in i kyrkan.
Enda gången jag besöker kyrkor är som turist och vid konserter.
En av de mäktigaste kyrkor jag vet är Domkyrkan i Lund, byggd på 1100-talet.

Jag har alltid varit intresserad av religioner och filosofi och att jag som ateist var lärare i religionskunskap tyckte många elever var väldigt konstigt. Men själv tyckte jag att det var en fördel att kunna vara mer objektiv.

Största delen av mitt yrkesliv arbetade jag på högstadiet i ett ytterområde och där hade jag elever med olika religioner, eller ingen alls som jag. Där fanns protetantiska, ortodoxa, syrianska, katoliker, muslimer, Jehovas vittnen m.fl



"Hvilan" - Anns kolonilott. Med den skånska flaggan vajandes i vinden.
Här samlade hon kraft.

Hur kom det sig att du började att blogga?


Jag drabbade av utmattningssyndrom och depression 2003 och 2005 köpte jag en kolonilott.
Det var helt i terapeutiskt syfte för att jag hade hört så mycket om trädgårdsterapi, som var i ropet just då.

Då började jag blogga - den 10 maj 2005. Bloggen hette "Mys och pys" och här kan man läsa det första blogginlägget.

Jag har haft fler bloggar sedan dess.
Nästa hette "Annelas hörna" och nu har jag "Ruta Ett" och en som heter "STORARTAT!" som handlar om mitt nystartade företag.

Jag designar, syr och säljer färgstarka linnekläder och accessoarer till storartade kvinnor.

Det roliga med bloggar är att man lär känna så många nya människor över hela landet och även utomlands. När jag blev sjuk försvann många av mina "vänner", men tack vare bloggandet har jag fått många nya i Norrbotten, Skåne, Halland, Södermanland, ja över hela Sverige, i Danmark och faktiskt också på Grönland.

Bloggträffar har jag varit på och det kan jag bara rekommendera.
Då träffar man vänner som man känner, men som man inte träffat förut. Märklig känsla!

Som den första jag var på hos Elisabeth i Ystad, då blev alla förvånade över att jag pratade skånska när jag bor i Göteborg. Det hörs ju inte när man skriver .



Här, växte hon upp.


Var är du uppvuxen?

Jag är uppvuxen i Malmö på söder - mitt i sta'n med asfalt och bilar.
Vi bodde ett kvarter från Folkets Park, som var ett paradis för barn då.

Hela sommarloven tillbringade vi på parkens hårda bänkar som publik till barnteatern, som varje dag kl.14 hade föreställningar. De körde samma program ett parveckor, men det gjorde ingenting. Vi satt där ändå nästan varje dag och sedan gick vi hem och hade vår egen barnteater på gräsmattan eller inomhus.


Har man vuxit upp nära Folkets Park och suttit och tittat på teater, är det kanske logiskt att man påverkas.
Ann till höger - här spelas det minsann revy -!

Vi bodde i ett kvarter med asfaltgårdar och lite gräsmattor, skilda åt med stängsel, och det fanns en massa ungar där. Vi spelade brännboll, lekte "gömme" och "pjätt" (kurragömma och sisten heter det kanske längre uppåt landet), vi cyklade runt kvarteret och ibland om man hade en liten peng, så köptes det glass och 1-öres nallar (väldigt lika Ahlgrens bilar i smaken och ungefär lika stora) på Månssons konditori.

Nyligen fick jag kontakt med min gamla lekkamrat Eva via Facebook.Vi har känt varandra sedan vi var tre år gamla. För inte så länge sedan kom hon till Göteborg för jobbets räkning och vi hade en helkväll med massa prat, god mat och gott vin.

Jag bodde kvar i Malmö fram tills 1970 då jag flyttade till Lund för att börja läsa vid universitetet.
"Mitt" Malmö finns inte kvar, men det känns ändå nåt särskilt när jag kommer dit.

Det är ju min hemstad!


Och var i syskonskaran befinner du dig?
Först och sist. Jag är ensambarn.
Men jag har i vuxenålder adopterat en storasyster, Pia. Pia var en arbetskamrat till mig, född i Malmö och några år äldre. Vi kom väldigt bra överens redan från början och det var nåt visst med henne. Pia hade redan en lilla syster, men de umgicks inte och var väldigt olika. Systern och jag var födda på samma dag och en dag då Pia var särskilt irriterad på henne och sa: Jag hade mycket hellre haft dig till syster än henne" slog det mig.
Jag hade läst i GP om en kvinna som hade 5 syskon, som hon inte tyckte om. Däremot hade hon en väninna, som var som en syster för henne. De kom överens om att adoptera varandra som systrar och det föreslog jag för Pia. Hon tyckte att det var en lysande idé och på den vägen är det.

Som ensambarn har man mycket ansvar och ingen att dela det med. När mina föräldrar blev äldre önskade jag att jag hade haft ett syskon att dela situationen med. Någon som kände till min bakgrund och släktens historia och som bara naturligt kunde dela allt med mig. Det är jobbigt att ensam försöka fylla allas förväntningar och outtalade krav, särskilt som vi bodde 30 mil ifrån varandra.
Men jag har också lärt mig att ta vara på mig själv, klara mig själv och att inte var rädd för att ge mig på nya saker.

Vi låtsas att du är 25 år och ska utbilda dig igen. Vad satsar du då på?
Då tror jag att jag skulle satsa på att bli skräddare och modist, och söka in på Tillskärarakademin i Göteborg och på Textilhögskolan i Borås. Sedan skulle jag gå nån slags designutbildning med allt vad det innebär och sedan skulle jag ge mig ut i världen och praktisera hos de stora modehusen. Drömma går ju.
Eller lärare igen och starta min egen skola och kunna använda vilka pedagogiska metoder jag ville.



Har du någon favoriträtt?
Ja, rotmos och stekt gås med krås och sås och "eblakaga"!


Favoritdjur?

Katt är mitt favoritdjur.
Jag tycker om andra djur också, undantaget insekter, som vill vara runt mig, men katter är mina absoluta favoriter.
Favoriten nummer ett är förstås Queen Shiva, som nyss blev 5 år gammal. Hon kom till oss av en slump när hon var 14 veckor gammal.
Hennes ägare hade köpt henne som sällskap till sin gamla hankatt, men han var verkligen inte intresserad av nån kattunge. För att hon inte skulle behöva avliva Shiva sattes en annons ut på Blocket, som jag såg...och hon var min.

För att ditt liv ska kännas riktigt bra, vad vill du att det ska innehålla?

Romantik, omtanke, tyger, garner, maken, sönerna, böcker, filmer, rotmos, humor,hälsa och goda vänner.

Höger eller vänster tumme upp? 

Höger tumme upp och jag är född i Fiskarnas tecken.
 Vad betyder det, tro?

(Det visar sig att Ann inte är Tvilling, utan Fisk. Ja, jag såg fel och tycker nog att Tvilling stämmer mycket bättre ,-) Detta kan man läsa om fiskarna.
En person född i fiskarnas tecken är ofta mycket känslig och känslosam, fångar lätt upp atmosfärer, energifält, spänningar och känslor.
Fisken har en livlig fantasi och drömmer sig gärna bort ifrån vardagens problem och tristess. Ofta är de musiker, konstnärer, skådespelare och poeter.
Fisken är mycket förstående, medkännande, tjänande, tolerant och känslosam med ett starkt behov att få vara ensam stundtals för att ladda upp sina krafter igen.
Fisken är en mycket sårbar person och söker alltid efter sanningen som finns i det fördolda. Eftersom fisken har tendenser att vilja fly undan verkligheten finns också en större risk att dra sig till alkohol och droger. (ajabaja!)
Tidigare intervjuer: Eva på Frösön ..., Steel City Anna ..., och Ulrika.

En liten smygtitt ...


Och Metallica skulle hon komma att tycka om ...


Det här med intervjuerna gör mig så lycklig! 


Storstilade fotografer lägger ut "sneak-peaks" på sina bloggar där man får sig en glimt av vad som komma skall .., så nu gör jag samma sak.

Här är en liten smygtitt på nästa intervjuoffer.

Och så här skriver hon vilken slags musik hon tycker om.

Favoritmusik?

"Oj, det var en svår fråga! Jag tycker om så mycket olika sorters musik.

Jag växte upp med the Beatles, som fortfarande är mina idoler och som jag tycker var genialiska.
Stones gillade jag också, men de var lite råare.
Beatlesfilmerna såg jag flera gånger och jag kan nästan alla låttexter fortfarande.

Jag spelade piano och lärde mig tycka om klassisk musik och opera tycker jag mycket om.

På 80-talet kom hårdrocken på allvar och då blev Metallica några som jag tycker om.
Jag gillar också blues, soul och sådana som Leonard Cohen.

Nåt som jag dock har svårt för är dansbandsmusik och countrylåtar. 
Det försöker jag undvika.

På senare år har jag lärt mig spela ukulele och jag skulle gärna vilja lära mig spela bluesmunspel också.

Det vackraste är dock koltrastens och näktergalens musik.

1 kommentar:

Tidsfördriv sa...

Oj det var en lång intervju, men det var skoj att läsa =)

Hoppas att du mår bra och att du har varma, fina dagar!

Sköt om dej
kramar