Restrött

Det tar på krafterna att vara på resande fot. Nåja, en lite tur till Helsingborg på ett par dagar är ju inte nåt att skryta med, men om man som jag är "skör" och inte har så mycket ork, så gäller det att försöka räkna ut på förhand om "det roliga" uppväger den trötthet, som garanterat infinner sig efteråt.
Det är svårt att förklara för den som inte själv varit i min situation, men jag kan kanske säga så här:
Varje dag när jag vaknar så har jag ett visst mått av energi. Hur mycket vet jag aldrig på förhand och ibland känns det som om det var på minus redan från början. Ungefär som bensintanken på en bil.

Så länge det finns bensin så går det att köra...

Ibland är saker och ting så roliga att även om bensinen i tanken tar slut, så kan man ändå köra på reservtanken.

Det straffar sig alltid, men kan vara värt det ändå. Dagen eller dagarna efter måste ägnas åt att fylla på dels reservtanken, dels huvudtanken och det kan ta tid. Under tiden får jag gå på sparlåga för att inte påfyllningen ska "rinna rakt igenom".

Det är en svår balans och jag har ännu inte efter alla dessa år lärt mig hantera det riktigt, men jag övar hela tiden. Jag tror ofta att jag orkar mycket mer än vad jag egentligen gör och har svårt att acceptera att det är något som jag måste lära mig att förhålla mig till resten av livet. Men så är det.