torsdag 30 maj 2013

25


Idag fyller Johan 25 år. Den lilla parveln som knappt vägde 3 kg har växt upp till en ung man, som försörjer sig själv, spelar fotboll i korpen, tränar thaiboxning och är allmänt trevlig.
Det ska firas med hemlagad pizza på pappas sten, enligt önskemål från födelsedagsbarnet. Pappas sten är en pizzasten, som pappan fick i julklapp av de matlagningsglada sönerna.
Fortfarande får man önska sig vad man vill ha till middag och tårta är ett måste. Däremot ska det inte vara blommor till jubilaren - "det är onödigt".
Vi har ingen släkt alls i stan, så det har alltid bara varit familjen på våra födelsedagar och förstås flickvänner om det skulle råka finnas sådana vid tillfället. Numera bor ingen av sönerna kvar hemma, men annars är det frukost på sängen; Bakelse och kaffe i särskild födelsedagskopp.

Förr fick man skrivna önskelistor, men nu får jag mail med länkar till de hett åtrådda sakerna. Ibland är det ganska lätt att uppfylla önskemålen men i år stod det SDD-disk och det överlåter jag åt lillebror. Det stod också "symaskin" och det är mer mitt område. Får se om han blir nöjd med utfallet. Ikväll ska det i alla fall firas och sjungas och hurras och ätas pizza och tårta.
Hurra, hurra, hurraaaaa för Johan!



6 kommentarer:

  1. Grattis till 25-åringen! Och grattis till föräldrarna förstås :)

    SvaraRadera
  2. Nu känner jag ju inte dina söner - men tycker mig ändå känna dem liiiiite -, så jag hurrar jag också!
    Och grattis till mamma och pappa - som ju är dom verkliga vinnarna -!

    SvaraRadera
  3. Grattis grattis Johan!

    Och tänk att vi kan ha så stora söner, vi som är så väldigt unga - jag får det inte att gå ihop. Som magi är det. ;-)

    SvaraRadera
  4. Annika:
    Tack, vi är nöjda!

    Elisabet: Jag lovar vidarebefordra alla hurrarop. Vi tycker också att vi är vinnare!

    Ulrika: Visst är det märkligt! Att vi kan hålla oss så konserverade! Det är verkligen magiskt!

    SvaraRadera
  5. Ja, hur man får ihop det där med våra och deras åldrar, det är ett under. Min lille knatte vägde nästan fem kg, nu väger han nog 100 och är 190 cm lång... Känns rätt otroligt. Han är 9 år äldre än din son.

    Men grattis till mamman som fick en så fin kille!

    SvaraRadera
  6. Bloggblad: Det är ett mirakel, som man inte förstår, men å andra sidan behöver man inte begripa allt.
    Vi kanske retarderar till deras ålder när de blir vuxna?

    SvaraRadera