 |
| Tumortos |
Jag har inte tänkt så mycket på det men på senaste tiden har jag fått ont när jag skall vända blad i tidningen - när man ska använda sig av det där som kallas pincettgreppet.
Jag har också de senaste veckorna stickat strumpor varje kväll och fått mer ont, men tänkte att det var "träningsvärk" av att hålla i tunna stickor kväll efter kväll. (Hur man nu kan få träningsvärk av nåt som jag gjort varje de senaste x åren?)
I helgen blev det värre och började värka lite också och jag kände att jag kanske skulle behöva ett stödbandage.
Letade efter sådana på nätet och fann s.k. tumortoser (stöd för tummen) och läser "...används vid tumbasartros..."
Nu började jag dra öronen åt mig och läste mer om symptomen.
"Tumbasartros är en förslitning i tummens basled...Detta leder ofta till värk och en kraftnedsättning i pincettgreppet mellan tumme och pekfinger."
Drabbar ofta kvinnor över 55 år (20%) och allt stämmer in på mig och min tumme.
Nu har jag köpt en tumortos och i morgon är det jag som ringer till vårdcentralen.
Så här kan jag ju inte ha det!
Det gick rätt så bra att sy idag, men att sticka gick inte alls :-(
Usch det lät inte alls trevligt. Kanske alldeles särskilt inte för en stickerska... Hoppas att det är något som de kan fixa eller ännu hellre som läker sig själv.
SvaraRaderaNär jag först läste rubriken fick jag till något sorts franskt uttal och tänkte att det måste vara någon ny teknik du arbetar med. När jag sedan läste inlägget trillade polletten ner. Inget flott franskt ord utan vanligt svenskt tum-ont :)
Ja, du Ann .., det är bara att inse, nu är vi i utförslöpan ,-)
SvaraRaderaLycka till hos doktorn!
Mossfolk:
SvaraRaderaÅh, vad jag skrattade åt "det franska ordet". Det kan i och för sig vara en ny teknik, vad det gäller själva närmandet av nål och tråd; det att inte använda tummen så mycket :-)
Elisabet:
SvaraRaderaJo, du, Elisabet, så är det. ,_)
det är bara att streta emot så gott det bara går!
Tokvila.
SvaraRaderaOch så nyponpulver! Finns på både hälsokost och apotek.
Inom några veckor hoppas jag att du uppnått förbättring. Det gjorde jag. Det var aviga maskor som knäckte mig. Och bära väskor med händerna i kallt väder.
Jag har iofs inte fått någon diagnos, men jag fick träffa arbetsterapeut när jag sökte på vårdcentral och hon konstaterade o-reumatism och viskade nyponrådet. (Det fanns inte på apoteket då.)
Fy bubblan! :(
SvaraRaderaHoppas att du i alla fall har turen att få veta vad du lider av, det är nämligen steg ett i att komma förbi det onda.
När jag läste ordet tumortos första gången, uttalade jag det som om det stått humor-tås. Jag fattade inte hur en tumor-tås skulle hjälpa min tumme.
SvaraRaderaDu har kanske glömt att jag bloggade om röntgensköterskan som kallade tummen för tummetott? Svaret för mig blev att brosket är slut, borta... Jag stickade nog sönder det sista med ca 10 pärlmuddar på raken på stickor nr 2. Fick ont direkt efter. Ingen stickning mer... Men tack vare tumortosen och kanske Nypozinet, har jag inte ont om jag inte gör nåt tufft som att öppna ett filmjölkspaket...
MEN - jag har inte hittat ortosen sen sista båtresan... Förmodligen nedslängd i nån båtpåse, tagen för att vara nåt annat.
Jag kan inte anklaga dig för stöld på avstånd, för det är fel hand... Tur, va? :)
Hoppas du får bra hjälp. Och att ortosen ger lindring.
SvaraRaderaFör några år sedan bar sig min ena tumme jättekonstigt åt. Den fastnade i ett läge och knäppte sedan tillbaka. Det visade sig att jag hade någon som påminde om karpaltunnelsyndrom, fast i tumleden. Så en operation senare och någon månads konvalescens så var jag bra igen.
Cecilia N:
SvaraRaderaTack för tipset! Nypon har jag hört om förut och nu verkar det vara läge att prova det!
SvaraRaderaKattis: I morgon har jag läkartid och hoppas hinna med tummen också.
Bloggblad:
SvaraRaderaHaha, det är inte lätt att läsa så konstiga ord. Jag fick säga det flera gånger innan jag fattade att det var nåt med tummen. Jag minns tydligt tummetottsköterskan. Hiskeligt! Men nypon verkar vara svaret.
Jag vill verkligen inte sluta sticka!
Cicki: Jag har också karpaltunnelsyndrom, men kan hantera det ganska bra. Men nu är det värre. Maken säger att jag ska ta ett steg i taget och det låter klokt, men jag är otålig och ser framför mig en framtid utan stickor och sömnad :-(
SvaraRadera