tisdag 17 oktober 2017

Sagoläsning

Man kan stoltsera med mycket och idag är jag stolt över att kunna säga att jag är certifierad, diplomerad och intygad Sagoläsare!



Jag har gått en studiecirkel och kan nu gå till en förskola och läsa sagor och böcker för förskolebarn.
Allt är i regi av riksorganisationen "Allas barnbarn", som är en förening som organiserar personer, som vill läsa högt för förskolebarn på förskolan.

Det finns sagoläsare över hela landet och de allra flesta är kvinnor. Läsarna kan antingen själv ta kontakt med en förskola eller tilldelas en förskola, som önskar sagoläsning. Detta sker via biblioteken och barnbibliotekarien är spindeln i nätet.

Jag kom i kontakt med det här första gången på Bokmässan för många år sedan och tyckte redan då att det var en sån bra idé. Det måste vara härligt för både personal och barn att det kommer en "sagotant" regelbundet med kassar full med roliga böcker. Man får krypa upp i soffan och bara lyssna på roliga böcker och det har jag förstått att det är något som numera inte så ofta hinns med på förskolan.

Så nu kan läsningen snart börja och det ska bli så roligt!
Auktoriserad sagoläsare - det ni!

PS Man kan undra varför sagoläsaren på knappen är en man. Det är några promille män som är sagoläsare!!!

10 kommentarer:

Walkaboutsweden sa...

Vilken bra idé!

Låter som en kul insats att göra för "allas barnbarn".
Tumme upp Ann!

Mvh Barbro D

Ruta Ett sa...

Idén är suverän och jag som f.d.svensklärare älskar ju att läsa och att läsa högt.
Jag har hört av erfarna sagoläsare att de är så efterlängtade av både personal och barn, så det verkar som ett sant nöje!

Steel City Anna sa...

Åh vad kul! Skulle jag gärna göra också.

Steel City Anna sa...

Åh vad kul! Skulle jag gärna göra också.

Ruta Ett sa...

Det kanske finns nåt liknande hos dig.
En bekant var volontär på en förskola utan organisation. Du kanske kan kontakta en förskola. eller ett bibliotek och höra efter om det finns nåt liknande.

Monica sa...

Vad bra att du berättar, har inte hört om det här, vi är väl lite efter i Stockholm kanske:-), ska kolla upp det. Hört om några som läser på äldreboenden men det var inte heller här. Vi hade två småflickor i fyra år som vi var kontaktfamilj för, förskolan missade dem en hel del liksom föräldrarna och sa att de nog måste "stå över" ett år innan skolstart, båda lärde sig att läsa här hos oss till dess och var duktiga på många områden, och hjälp vad vi läste, de släpade ned hela bokhyllorna och ville sen att vi skulle läsa på engelska också:-). Så vad viktigt det är att någon vuxen tar sig tid och finns. Jättebra att jag fick veta. Och ska ge till väninnan som när jag berättade om en släkting som har sitt lilla barn på en förskola med 80 barn, inga problem sa hon, man bara sätter alla 80 där och läser och de är knäpptysta, haha. Nu ska hon få chansen att visa det:-)

Ruta Ett sa...

Så roligt om det kan vara till lite hjälp!
Det är viktigt för alla barn att komma i kontakt med läsning, antingen högt eller på egen hand.
Vilken fantastisk insats ni gjorde för de små flickorna. Det kommer de att minnas hela livet och så bra det känns att kunna göra en insats för framtiden.
Som svensklärare i förorten hade jag ofta högläsning för mina elever på högstadiet och det gick utmärkt. Jag läste sagor och barnböcker för mina nior likaväl som andra texter och det gick alltid hem.
Jag vet inte om ni är efter i Stockholm - man brukar ju höra motsatsen. :-)
Här hittade jag en länk till verksamhet i Stockholmsområdet!
http://www.allasbarnbarn.n.nu/

Monica sa...

Tack för länk! Jag såg när jag tittade runt att det var främst Göteborg och Gotland som låg i framkant och så norr om storstan här men vi kanske kan få lite tips som bor på södra sidan.
Och nu när du berättar minns jag andra lärare som läste för värstingar på både högstadiet och gymnasiet om man nu ska kalla dem värstingar men det är så många ser dem, de ville helst höra sagor och sa lite blygt att ingen läst någon saga för dem någonsin och de satt som tända ljus på de lässtunderna. Det är så mycket vi inte vet.
Ja och med flickorna tänkte vi att vi håller ut för det var väldigt jobbigt många gånger, inte med dem men de vuxna och vi såg att de fick verktyg, självrespekt, kunskaper som de bar med sig och kunde använda kanske hela livet, äldsta som då börjat skolan kom hem med små berättelser hon skrivit här och absolut allt på egen hand men vi var bollplank, där stod jättebra, åh så fint, för hon ritade så bra också, hon frågade första gångerna vad läraren menade ... ja vi gjorde en insats där och vi lärde oss massor själva om samhället hur det fungerar eller inte. Många vänner tyckte det var toppen men de ville inte gå in i det själva, många skulle kunna, men ja man måste ju vilja.

Ruta Ett sa...

Du har så rätt att man måste vilja och verkligen ta tag i det. Det räcker inte att säga "Åh, så bra, åh så duktiga ni är..."men verkligen göra det!
För de allra flesta stannar det vid prat och ingen verkstad! Vilket ju är synd!

Det roligaste tycker jag är att man lär sig mycket själv också, precis som du skriver, och så länge man är nyfiken så lever man!

Mitt tips är att ta kontakt med ordföranden i Riksorganisationen och höra om de har planer på att starta i dina trakter. Jag tror att hon huserar i Stockholm.
Här är en länk med namn och adresser till styrelsen:

http://www.allasbarnbarn.se/17/6/styrelsen/

Monica sa...

Tack! Så bra, jag ska kolla upp det närmare, kanske kan få fler intresserade.