Första maj

Första maj, första maj varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus.

O du älskogens vår, som befriande går
över landen i segrarefärd,
du är drömmens också, och var blick i det blå
är en blick in i undrenas värld.

Vart förtryckarnas hot, varje vardag med sot
blir idag som en lumpen legend.
Och var håg och vår hand, röres fritt utan band,
och vår blick är mot framtiden spänd.

Text: Hannes Sköld
införd i "Sånger om striden och om kärleken" 1911

Jag tycker mycket om gamla arbetarsånger och gamla frikyrkliga sånger. Det sjungs för lite nu för tiden.
När jag var liten och fick gå ut med mamma och pappa och farmor och se på det stora demonstrationståget i Malmö, var det mycket högtidligt. Det var fladdrande, smällande fanor och standar. Det var musikkårer som spelade marschmusik, som var lätt att gå i takt till och mycket folk, både i tåget och bredvid på trottoarerna.Där stod folk i flera rader för att få en glimt av demonstranterna. Malmö har alltid varit en arbetarstad och socialdemokraterna hade då ett oerhört starkt fäste där.
Med ojämna mellanrum brast tåget ut i sång, som

Arbetets söner (här finns texten)
Arbetets söner är en av den svenska arbetarrörelsens äldsta och främsta sånger. Texten skrevs av Henrik Menander baserad på den då kända melodin Vindarnas kör av Nils Peter Möller. Texten publicerades för första gången 1885 i August Palms nystartade tidning Social-Demokraten. Musiken har använts av både nykterhetsrörelsen och olika kristna samfund till andra texter, bland annat finns i en tidigare utgåva av Frälsningsarméns sångböcker en text som börjar Brusten är snaran.
och
Internationalen
(Internationalen är arbetarrörelsens främsta musikstycke. Även benämning på den första internationalen. Den svenska texten skrevs av Henrik Menander 1902. Originalet var på franska ("L'internationale"), skrivet av Eugène Pottier år 1870 i samband med Pariskommunen. Pottier skrev Internationalen som en dikt och musiken tillkom först 1888, komponerad av Pierre Degeyter.)

När jag hör dessa får jag fortfarande gåshud. Alla sjöng med och alla kunde texterna. Jag försökte också sjunga med även om jag inte förstod alla orden. Mamma och pappa sjöng också med och såg stolta ut där de stod. Jag var omgiven av en enorm sångkör och det var mäktigt. Jag fattade att det var nåt visst med att stå där och titta på, eller att gå med i tåget och den känslan kommer tillbaka varje Första Maj, även om jag inte alltid är ute och ser på demonstranterna.
Om någon vill läsa om Första Majdagens historia, så finns det här.

Av de frikyrkliga sångerna gillar jag den här starkt. Lyssna noga på texten!
Jag har många fler favoriter, men det ska jag berätta om en annan gång.