onsdag 6 april 2011

Lekkamrat, kolonin och "daghunden"

 En award från Sandra "Om mig och mitt liv"

För ett par veckor sedan hittade jag min lekkamrat E från när jag växte upp i Malmö via Facebook.
Det var det roligaste som hänt mig på länge. Hon hade inte ändrat sig mycket och det hade inte jag heller, sa hon. Vi lärde känna varandra i 3-årsåldern och lekte varenda dag vad jag kan komma ihåg. Hon bodde i huset bredvid mitt och gården bredvid. När vi var 12-13 år flyttade hennes familj till ett nybyggt område, då i ytterkanten av Malmö, och då bytte hon också skola. Vi sågs igen när vi läste i Lund samtidigt, men sedan tappade vi kontakten och jag flyttade ju från Malmö. 
Nu tog vi alltså upp kontakten igen och det slumpade sig så att hon skulle åka för jobbet till Gbg veckan efter. Det var nästan för bra för att vara sant. 

Förra helgen sågs vi igen efter 35 år och det kändes som om vi aldrig hade varit ifrån varandra.
Med somliga människor är det så att allt faller på plats och känns bara naturligt och man kan ta vid där man slutade. Men E är det så.
Vi träffades på den mysiga holländska restaurangen "Het Amsterdammertje" vid 19-tiden och sedan åt och drack vi fram till stängningsdags. Då hade vi pratat oavbrutet i 7 timmar! Det kändes som mycket mindre och vi hade förstås bara skrapat på ytan av allt som hänt sedan sist.
det var så roligt att träffa henne igen så det kan jag inte säga, men det hade sitt pris. Hela lördagen och halva söndagen var jag däckad och energin var alldeles slut - men det var det värt. Och nu ska vi försöka hålla kontakten alltfort.

Igår sålde jag min lilla kolonilott "Hvilan". Den köpte jag för 5 år sedan i terapisyfte när jag började bli lite bättre efter totalkraschen 2003. Det har varit roligt att ha den lilla lotten, men förra säsongen kände jag att det blivit mer ett tvång än ett nöje och det stressade mig. Nu var det dags att göra sig av med den och det känns både lite vemodigt och befriande, men mest befriande. Nu får jag nöja mig med balkongen i sommar och det blir nog precis lagom det.


Min "daghund" Addis och jag trivs väldigt bra ihop och trots att matten ibland börjar jobba väldigt tidigt. Hon har fått vår dörrnyckel och släpper in honom på morgonen. Då går han direkt in i sovrummet och lägger sig på golvet vid min säng och somnar om. Han är nästan lika morgontrött som jag. 

Ikväll blir det sjalstickning och den danska serien "Borgen"...
Godkväll




6 kommentarer:

  1. Jeg er ikke selv på Facebook, men hører om mange, der finder gamle venner og finder stor glæde i det.
    Og håber at I 2 nu kan holde kontakt.
    En klog beslutning at sælge, hvis du følte den som en belastning- den skulle jo være en glæde og kun det.
    :-)

    SvaraRadera
  2. En härlig läsning!
    Sv: tack för erbjudandet, värmer verkligen och jag vill så gärna köpa ditt men inser att du behöver den mer än jag! Tack för viljan och ha en härlig dag (här är det grått)! :)

    SvaraRadera
  3. o fasor så lik din dagvovve är min vovva! lite släkt är de ju, om inte annat i vovvesyfte ;D
    Den här damen kan gott ligga till halvtio om förmiddagarna, ingen brådska, och det tycker jag åxå om!

    Vad skönt att du fått sälja din lott, att den fyllde sitt syfte. Och en balkong är icke att förakta ;)

    SvaraRadera
  4. Losarinas mor:
    Facebook är bra till mycket, men det finns också mycket skräp där. Men jag är såååå glad att jag hittade henne igen. Nu mailar vi till varandra och ska försöka träffas så ofta det går.
    Trädgårdsarbete ska vara en glädje, det är sant, och nu får jag nöja mig med min balkong i sommar.

    SvaraRadera
  5. 4U2:
    Det är synd att jag inte kan göra nåt för dig, men jag önskar förstås att du ska bli bättre och bättre.

    SvaraRadera
  6. hugan:
    De är faktiskt väldigt lika i ansiktet, daghunden och ditt lilla troll. Speciellt när daghunden inte är pudelklippt, med fåniga bollar och lejonman.
    Balkong är inte dumt att ha när det kliar i de gröna fingrarna, det har du alldeles rätt i.

    SvaraRadera