onsdag 11 november 2015

Sjukhusbesök

Väntrum på ögonkliniken på Mölndals sjukhus., fast det kunde förstås vara var som helst


Ögonbottenfotografering - pupiller stora som hos en seriefigur.
Det skickades en remiss från diabetessköterskan i februari 2014 och idag var det dags. Fast nu har jag ju inte diabetes längre, men jag passade på ändå att gå dit. Resultatet meddelas senare.
Fotograferingen går till så att man får droppar i ögonen för att vidga pupillerna, vänta i 15 minuter och sedan får man sätta sig framför en apparat som genom starkt ljussken fotograferar ögonbotten. Då kan man se om blodkärlen i ögat är friska och inte igenproppade eller förträngda. Det kan leda till blindhet, men om det upptäcks i tid kan de åtgärdas med laser.

Bildkälla
Så här kan ett foto se ut. (Det är inte mitt öga på bilden).

På hemväg - alla ser trötta, ledsna och grå ut på hållplatsen. 
Själv ser jag bara suddigt!

För övrigt gjorde jag som Ögonblick i norr och skickade ett brev till Jimmie Åkesson.

8 kommentarer:

  1. Har du fått vänta i över ett och ett halvt år?!
    Vilken talande bild, den sista. Alla är liksom inbäddade i novembermörkret. Själv tycker jag att det är ganska mysigt... i alla fall nu när jag inte jobbar utan faktiskt kan ta vara på de ljusa timmarna :)

    SvaraRadera
  2. Ja, så lång är väntetiden! Jag gillar också november med lite dimma och lite mörker och mys med ljus!

    SvaraRadera
  3. Ja, all denna väntan och väntan och väntan. Och sist av allt på bussen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, intet är som väntans tider! Det gäller att sysselsätta sig under tiden. Själv övade jag körstämmor medan jag väntade.

      Radera
  4. Ehhh, det gjorde min optiker sist jag var dit (men utan ögondroppar)...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske man kan göra också. Jag vet inte om de är mer petiga med diabetiker(eller f.d.) eller om de är omoderna här i Göteborg. Nu är det i alla fall gjort!

      Radera
  5. Iiiisch! Ögon är så sårbara. Jag tycker det är otäckt bara att sitta och vänta på den där plötsliga luftpuffen som mäter trycket.

    SvaraRadera
  6. Mätt trycket i ögat har jag aldrig gjort, men ögonbottenfotografering var inte alls obehagligt. Droppar i ögonen, som sved till i 10 sekunder, och sedan starkt ljussken i ögat och klart. En nackdel var förstås att synen blev lite suddig ett tag och att jag såg ut som en mangafigur. men för övrigt skulle jag kunna göra detta varje vecka.

    SvaraRadera