Dagen efter

Tack för alla lyckönskningar! Allt gick bra! Och stort tack till Monica (se kommentar till förra inlägget) för dina kloka ord! Så intressant att du själv arbetat med Mohs-kirurgi. Själv hade jag aldrig hört talas om den. Nu har jag förstått också att det inte är alla förunnat att få den här behandlingen! Jag är tacksam att jag fick det.

Jag var på plats enligt order kl. 7.45 och fick krypa in i landstingets mjuka kläder! Jag blev väldigt väl omhändertagen hela dagen och op-teamet var såååååå trevliga och roliga,  faktiskt! På det stora hela blev operationen  en positiv upplevelse. Mycket tack vare den oerhört trevliga och proffsiga personalen - alla från kvinnan i receptionen till kirurgerna (jo, de var två).

Efter första ingreppet så såg det ut så här. Tillbaka i väntrummet hos mina två medpatienter, två män i min egen ålder, inte så pratsamma, men de tog sig uppåt dagen). Jag hade tagit med mig "Hemslöjd", stickning, Zoegas kaffe i termosen och lunch, så det gick ingen nöd på mig. MEN det var lite svårt med glasögonen så jag fick inte så mycket stickat. Jag laddade ner en ljudbok också. "Hyresgästerna" heter den. Någon som läst den?

Själva operationerna tog inte så lång tid, ca 20-30 min, men sedan var det några timmars väntetid emellan, medan patologer och biokemister undersökte vävnaden de tagit bort.

När jag kom in på salen så var det en massa folk. Förutom op-laget så vart det flera studenter och läkarkandidater som skulle vara med och se och lära. Det hade jag inget emot. Jag skulle ju ändå bara ligga under skynket och inte se nåt. Efter ett tag hörde jag att en av kandidaterna blev svimfärdig och fick lämna rummet. Stackarn!

Dagen gick långsamt fram och det blev sammanlagt tre operationer innan de sydde ihop mig. Jag tror att de sydde ihop lite på nåt ställe och transplanterade hud på nåt ställe. Jag är osäker, men de broderade ganska länge i alla fall. 

Jag var lite knäsvag efteråt, men vid 16-tiden var jag hemma igen och lade mig och vilade med en gång. Shiva kom och lade sig på magen och vi sov lite. När bedövningen släppte värkte det rejält men med Panodil blev det bättre.

 

I morse när jag vaknade såg jag ut så här; ungefär som om jag slagits i en MMA-match. Hela ögat igensvullet och värkte. Jag blev förvarnad om att ansikte skulle anta regnbågens färger, så i år behöver vi inte nåt färgglatt påskris. Det är bara att se på mig Såret vätskar lite och det värker, men jag tror ändå att det snart blir bättre.

Jag är så tacksam att jag fick detta gjort nu och att det ändå gick så bra!

Nu är det dags...

I september var jag hos hudläkaren och lämnade ett prov på ett utslag på kinden.

Efter ett besök på Hudkirurgen på Sahlgrenska i november fick jag besked om att det skulle tas bort, men att det var kö på ca 8-10 månader. Min vanliga hudläkare tyckte att jag skulle åberopa vårdgarantin, vilket jag gjorde, men fick beskedet från kirurgen att eftersom det inte fanns resurser, så fanns det i princip heller ingen vårdgaranti (som ska innebära att man blir garanterad vård inom 3 månader).
Så var det med vårdgarantin!

Ingreppet ska ske med Mohs-kirurgi och den görs tydligen inte på så många ställen i Sverige. På Sahlgrenska sägs de vara särskilt skickliga på det.
 Jag kunde dock stå på kö om det kom nåt återbud och det ville jag ju.
Samtidigt tyckte läkaren att  jag själv skulle undersöka om de opererade på samma sätt i Malmö/Lund eller i Stockholm.
MEN innan jag kom till skott med det, så ringde sköterskan på Sahlgrenska och sa att de fått ett återbud!

Så i morgon 7.45 ska jag infinna mig på avdelningen och bereda mig på att det kan ta hela dagen.
Det beror på metoden de använder, så det blir till att ta med kaffetermos och lunch och bok! Jag vill inte riskera att sitta hela dagen utan Zoegas kaffe och med mat full med kolhydrater, som jag inte tål.
Mer om Mohs-kirurgi kan man läsa här!

Håll nu tummarna för att allt går bra. Lite nervös är jag, men glad att jag slapp vänta med det till hösten!

Sjukhusbesök

Väntrum på ögonkliniken på Mölndals sjukhus., fast det kunde förstås vara var som helst

Ögonbottenfotografering - pupiller stora som hos en seriefigur.

Det skickades en remiss från diabetessköterskan i februari 2014 och idag var det dags. Fast nu har jag ju inte diabetes längre, men jag passade på ändå att gå dit. Resultatet meddelas senare.

Fotograferingen går till så att man får droppar i ögonen för att vidga pupillerna, vänta i 15 minuter och sedan får man sätta sig framför en apparat som genom starkt ljussken fotograferar ögonbotten. Då kan man se om blodkärlen i ögat är friska och inte igenproppade eller förträngda. Det kan leda till blindhet, men om det upptäcks i tid kan de åtgärdas med laser.

Bildkälla

Så här kan ett foto se ut. (Det är inte mitt öga på bilden).

På hemväg - alla ser trötta, ledsna och grå ut på hållplatsen. 

Själv ser jag bara suddigt!

För övrigt gjorde jag som Ögonblick i norr och skickade ett brev till Jimmie Åkesson.