Den är inte stor och inte så värst vit längre, men den är Shivas älsklingsleksak. Hon går runt med den i munnen och pipjamar. Varför vet jag inte, men ibland lägger hon den på golvet och tittar storögt på mig. Anders påstår att hon apporterar om han kastar iväg den, men det har jag aldrig upplevt.
Kastar jag iväg den glor hon som: "Tror du jag ska springa efter den? DU kan springa!"
Den är väldigt gammal och kom en gång i en Happy Meal-låda när pågarna var små! Om jag minns rätt så var det just då en Coca Cola-reklam med isbjörnar inblandade.
PS Isbjörnar är mycket bättre att trampa på än legobitar
Ja, det kan jag tänka mig! Oj, så ånga legobitar man i mörkret råka trampa på och åååå, så ont det gör!
SvaraRaderaJa, här hemma kallade vi det för zonterapi 2.0.
RaderaHimla ont gör det, särskilt små riddarsvärd och hjälmar.
Kan det vara så att hon tror att det är en liten katt-bebis? Jag tänker på min väns hund som i flera veckor bäddade i hundsängen åt en pytteliten uggleleksak och sov själv på golvet bredvid :) bar också runt den och pep :)
SvaraRaderaJag har funderat på det också, men hon är ju kastrerad sedan mångga år. Fast hon kanske vill ha en "källing" (skånska för kattunge [tjellig] i alla fall - eller just därför kanske!
Radera