Gullan Bornemark, som skrivit så många roliga barnsånger, som "alla" barn och numera även vuxna och äldre kan.
Jag fick sådana roliga associationer, när jag lyssnade på hennes program. Jag gick nämligen i hennes Musiklekskola "Blåklockan" när jag var barn på 50-talet i Malmö.
Det var en lekskola med både gymnastik- och musiklekar och dit åkte jag med mamma tre dagar i veckan med bussen. Vi bodde på söder i Malmö och "Blåklockan" låg i en källarlokal på Mellanheden, så det tog en stund att åka.
Vi var ett gäng barn där från förmiddagen vid 10-tiden till eftermiddagen vid klockan 15. Då fick alla mammor (för det var endast mammor, komma och hämta oss. Hur vi gjorde med mat kommer jag inte ihåg. Kanske hade vi med oss lite matsäck.
Oftast var det så att Tant Gullan, som vi kallade henne, lärde oss sånger, spelade piano och berrättade sagor för oss med musikillustrationer på pianot. Riktigt hemskt var det när det förekom troll i sagorna och hon spelade längst ner på bastonerna.
Ibland spelade hon melodier och vi fick rita teckningar under tiden. Sedan satte hon upp alla teckningarna med hjälp av sin "magiska" pianopall. Det gick till så att hon lade teckningen på pallen, snurrade på sitsen och sedan kunde teckningen fästas på väggen - som ett trolleri.
Hur det gick till vet jag än idag inte!
På eftermiddagarna kom Tant Ruth och lekte lite vildare lekar med oss och lärde oss olika ringdanser. Då var det dags att ta på våra sock-i-plast och klä om till gymnastikkläder. Det var roligt att få röra på sig lite mer efter förmiddagarnas sitta-still-aktiviteter!
Ibland åkte vi på utfärd och på bilden nedan är vi fotograferade hela gänget vid Torups slott från 1500-talet.
 |
| Klicka på bilden så blir den större Fotograf okänd |
Alla blåklockebarnen på utfärd med Tant Gullan 1958. Jag står under pilen (5:e ansiktet fr.v. i hatt)
Ett stort äventyr!
 |
| Klicka på bilden så blir den större Fotograf okänd |
Vi gick förstås lucia också. Det var ju tvunget i musiklekskolan. Här är luciatåget 1957 framför den fina vita väggen med blåklockor på. Alla tärnor skulle ha lingonris i kransar och små buketter i händerna - levande ljus var för farligt! På nedersta raden i mitten i tomtedräkt sitter Eva, Tant Gullans dotter, som jag senare skulle bli skolkamrat med i gymnasiet.
Mig ser ni i mellanraden 3:e fr.v (om ni inte sett det redan)
Tant Gullan var alltid så snäll och glad och dyrkades av alla barnen, men när jag lyssnade på programmet fick jag höra att inte hon heller hade varit förskonad från tråkigheter i sitt liv.
Men detta är ju helt otroligt! Fem timmar och tre gånger i veckan!! Så underbart roligt det måste ha varit!
SvaraRaderaJa, det var underbart roligt! Det ör minnen för livet. Men jag tror att det var en stor utgift för mina föräldrar.
RaderaPs Var du mörkhårig som liten tös? Ds.
SvaraRaderaNja, jag tror att det hette cendre.
RaderaSå otroligt roligt att läsa! Vilka fina minnen du har! Ska lyssna, har det kvar, hon är ju fantastisk att hålla igång ännu vid 90 år! Och vad mycket roligt du varit med om.
SvaraRaderaHär där jag bor finns minnena av Alice Tegnér, ett barnbarn Björn ordnade med hennes 150-årsminne 2014 och såg nu att han dött i år 87 år. Men det är lite Alice Tegnéraftnar då och då. Och sångerna lärs ut ännu i förskolor och skolor.
Och du är dig väldigt lik, så kul att man kan se på barnfoton likheten så bra, nu har jag bara sett dig i TV förstås:-)
Hej igen, Monica! Så roligt att du skriver här! Ja, hennes program var hörvärt och hon lät nästan som jag kommer ihåg henne! Alice Tegnér vaar en fantastisk kompositör och hennes sånger var geniala. Tänk att de lärs ut ännu! Finns det några barn som inte kan "Bä, bä, vita lamm"?
RaderaRoligt att du tycker att jag är mig lik. Själv tycker jag inte det, men nog finns det drag kvar...