På arbetet

Idag har jag mest funderat, tråcklat, pressat och sytt för hand.
Det kom en kille, som jag tidigare hjälpt med att laga hans favoritjeans, med en nyinköpt kostym.
Byxorna skulle läggas upp och kavajärmarna var aningen för långa.  Inte mycket, men så pass mycket att den nästan såg ut att vara ärvd.
Att lägga upp byxor är ingen match och inte heller att lägga upp ärmar. Dock är det lite pilligare att lägga upp kavajärmar, så att det blir snyggt med sprundet och knapparna längst ner på ärmen och att få fodret att inte strama och inte bli för långt så att det hänger fram under ärmen..

Det blir till att tråckla, pressa, tråckla och pressa i flera omgångar innan allt är på plats, men resultatet blev bra och i morgon kommer kunden och hämtar kostymen för att den på lördag ska få vara med på bröllop.

Undrar någon hur jag är klädd på jobbet, jag som sysslar med kläder? Det skiftar väldigt, men idag såg jag ut så här:

Jag hade mina träningskläder på mig idag,eftersom jag gick en långpromenad till ateljén, annars brukar jag ha mer färger på mig. Nu ser jag också att mitt band till lilla trådsaxen och tråden i synålen i tröjan matchar. På armen sitter det fina armbandet från "I wear teal", som jag vann i Elisabets uppmuntringslotteri.

Bakom mig till vänster syns en av de "overhang"-västar jag sydde i sommar. Alla är i olika färgställningar och det finns bara en av varje slag.

Hur brukar du vara klädd på jobbet?

EFIT-söndag i september

Som vanligt är jag lite sen i starten, men här är i alla fall min septembersöndag i bilder. Fler som är med i Efit (Ett foto i timmen) idag hittar man här.

Vaknar vid niotiden ganska trött.

Vid 10 har jag fortfarande ganska mycket kvar av söndagstidningarna att läsa. Läser i sängen med kaffekoppen inom räckhåll.

Ser också att äldste sonens namn finns med i tidningen. Svart på vitt är han nu fil.kand!

Masar mig upp vid elva och sköljer näsan med vatten och Himalayasalt. Nu kan man snacka om fritt blås!

Lite efter 12 snör jag på mig mina Adrenaline och ger jag mig ut på min "runda" ca 4,5 km, . I öronen har jag stämmor från kören och senare också George Thorogood - en häftig bluesgitarrist.

Närmare 13.00 passerar jag "Rikemanskullen"på Östra kyrkogården på min väg hemåt.

Där kan man bl.a. beskåda familjen Seatons mausoleum, som i dagens penningvärde kostade 65 miljoner att bygga 1914.

Vid 14 blir det lite soffhäng med yngste sonen och maken OCH lite kokoskaffe.

Vid 15-tiden kastar jag ett öga på VM i cykel - linjeloppet. De cyklar 26 mil och regnet vräker ner.

Vid 16-tiden lägger jag upp efit-bilderna

Vid 17-tiden är vi inte riktigt överens om det där med kloklippning...

...men med lite mutor i form av "Dreamies" så går det snabbt och bra!

Ungefär kl. 18 förbereder jag ingredienser för lite chokladbollar á la LCHF!

(Nej, det är inte 198 g smör. Det är smör + kniv som är 198 g, om någon nu undrar)

Vid 19-tiden bjuds jag på söndagsmiddag av maken. Idag blev det laxfilé med fänkålsgratäng, kokt blomkål och fetaoströra med basilika. Helt i lchf-ätarnas smak och gudomligt gott!

Vid 20 blir det Babel UTAN stickning idag.(Ursäkta den dåliga bilden :-/)

Vid 21 provsmakar jag chokladbollarna - inte dumma alls. Receptet hittade jag här om någon vill prova!

Vid 22-tiden greppar jag min strumpstickning och stickar några varv medan jag väntar på "Akuten".

Vid 23 ser jag plötsligt i spegeln att jag fått tillbaka mina nyckelben igen. De har alltför länge varit inbäddade, men det ska bli slut på det nu.

Mässfall

De senaste åren jag inte varit på Bokmässan alls. Jag har inte orkat med alla ljud och alla människor.
När jag var frisk gick jag alltid alla 4 dagarna och stannade flera timmar varje gång. Jag var fullständigt uppfylld av mässan och kände varje dag att jag måste gå nästa dag också för att var säker på att jag inte missat någon endaste liten monter.

Jag fick en entrébiljett av maken och gick iväg igår för att göra ett nytt försök.
Redan når jag stigit av spårvagnen kände jag paniken komma. För att lugna nerverna lite gick jag in i Göteborgssymfonikernas husvagn, som parkerat precis utanför entrén. Därinne får man lyssna och se symfonikerna spela och det var ett fantastiskt ljud och skarp bild på väggtv:n därinne. Det var Berlioz "Symphonie Fantastique", som spelades just då och det var precis vad jag behövde då.
Jag orkade stanna i två timmar innan "fjädern gick" och det var mer än vad jag trodde. Fast ändå för mycket för sedan orkade jag inget och då menar jag verkligen inget.
Inte idag heller och återhämtningen verkar vara några dagar. MEN

• jag pratade med en hel del människor i några montrar
• jag köpte en 5-6 böcker
• jag såg många kulturkändisar 

Sammanfattningen skulle kunna se ut så här:

Man går och går och går. Rätt som det var såg jag en kvinna helt klädd i svart, men med de här härliga skorna på fötterna. Hon talade den vackraste finlandssvenska och hade aldrig förr träffat någon som ville fotografera hennes skor.

Visst är de läckra, prickiga i orange och vitt och riktiga "Mimmi Pigg"-skor.

När man känner att man inte orkar gå ett endaste steg till, så sätter man sig där man kan. Helst i trevligt sällskap - med sig själv, någon annan eller en god bok!

Datortrött

Bildkälla

Jag har blivit datortrött. Jag orkar inte skriva blogginlägg, bara läsa andras. Jag orkar knappt kommentera, fast jag själv tycker att det är så roligt när någon kommenterar det jag skrivit. Jag orkar inte skriva inlägg på Facebook, bara läsa andras och kanske "gilla" enstaka. Jag orkar inte ...
Jag är trött, har ont i örat, en tramsig ögoninfektion som inte vill gå över.
Kreativiteten tryter och jag vill bara sitta i soffan och sticka eller läsa.
Har införskaffat vitaminer och kosttillskott av skilda slag och hoppas på det bästa.
Hjärntrött...

Heriz

Efter att ha blivit dammsugad och borstad och hopvikt efter alla konstens regler, befinner sig nu min Herizmatta hos Bukowskis Market för försäljning.
Nu ska mattchefen titta på den och bestämma utropspris och bevakningspris och avgöra om den eventuellt ska få komma till Stockholm och vara med på kvalitetsauktion.
Nu återstår det en spännande väntan och jag hoppas att "Heriz" kan få komma till ett nytt och bättre hem än vårt.

"Heriz mattor är persiska mattor från Heris området i nordvästra Iran, nordöst om Tabriz. Mattorna är producerade i en by med samma namn på kullarna av Sabalanberget. Heriz mattor är extremt tåliga, brukbara och håller i flera generationer. 1800-talets exempel på dessa mattor hittas ofta på auktionshus i USA och Europa. Nya Heriz mattor är tjocka, tuffa och ofta väldigt prisvärda. Mattorna åldras väl och kommer att bli vackrare med åldern. 
En anledning till varför mattorna är så tåliga är att Sabalanberget har väldigt mycket koppar. Spår av koppar finns i dricksvattnet som fåren dricker vilket leder till att de producerar högkvalitets ull som är tåligare än ull från resten landet. Heriz mattorna knyts ofta i geometriska, vågade mönster med en stor medaljong som dominerar mattan. Dessa designer är traditionellt sett ofta knutna från minne."

Racet har startat...

...säger Lasse Bengtsson i P4Extra och menar spurten i valrörelsen. Nya opinionsmätningar visar att det är jämnare än förra veckan mellan Alliansen och de rödgröna partierna.
Jag ogillar att man jämför ett viktigt val till Sveriges Riksdag med en tävling. Det är ingen tävling! Det är bra mycket viktigare än en tävling! Det handlar om allas vår framtid.

Medierna har verkligen blommat ut i den här omgången. Det är valbarometrar, valquiz, valdebatter anordnade av tidningar och TV och man kan göra tester på vilket parti, vars åsikter stämmer bäst överens med ens egna. Inte konstigt att man brukar säga att medierna är den tredje statsmakten. Jag tycker att de mer och mer börjar bli den andra statsmakten, med tanke på hur mycket de kan påverka folk - för att inte tala om de sociala medierna.

Jag gjorde tre tester i 2 tidningar och SVT och fick veta att jag sympatiserade mest med tre olika partier. Inte så klargörande precis och särskilt inte för de väljare som inte bestämt sig ännu.
I valrörelsen har det mer handlat om pajkastning och sandlådeargument än att partierna har talat om sina idéer de vill genomföra och hur de långsiktigt vill att Sverige ska utvecklas och styras.

Nej, jag som ändå är intresserad av politik har verkligen tröttnat på alla utfrågningar och debatter och det känns bra att jag redan bestämt mig för hur jag ska rösta.
Inte för att avslöja nåt, men jag kan tala om att SD blir det i alla fall inte!
Här är en intressant intervju, där BBC Hardtalk intervjuar Jimmie Åkesson 2011.
Ja, bevare mig väl...



Dagens runda är avklarad, 4,5 km tog en knapp timme och även om tiden inkluderar ett besök i zooaffären, så är jag nöjd. Jag är mer intresserad av avståndet än hur lång tid det tar.

Dagens tempohållare var "Everybody´s got something to hide except for me and my monkey" med The Beatles

.

Så småningom hoppas jag kunna gå i takt med t. ex. den här längre än 2 minuter.

Dagens gnäll

Väntar på att tvättmaskinen ska bli klar, så jag kan springa ner och hänga tvätten.  Åååååh, vad jag tycker att det är tråkigt! Inte att tvätta i sig, men att sortera tvätten, bära ner den i tvättstugan, tvätta, hänga upp i torkrummet, gå upp igen, vänta, passa tiden, gå ner igen...
Jag vill ha en egen tvättmaskin!

Idag fanns det bara tvättid mitt på dagen och det är tre timmar - inget hinner man och mellantiden blir inte heller nåt av. Bara stress att passa tiden och springa upp och ner i trappan.

Tänk att kunna tvätta när man vill och hänga upp UTE - det är min dröm. Och ändå är vi ju bara två personer i hushållet numera. Hur orkade vi springet när vi hade tre idrottande pojkar hemma? Det fattar jag inte nu.
Men man orkar det man måste! Så är det bara!
Blä!

bildkälla

Efit 8 september

Idag är det EFIT (ett foto i timmen) igen och jag hade tänkt försöka hänga på, fastän jag är lite sen i starten. Bilder kommer att läggas upp efterhand. Fler som är med hittar du här.

Vid niotiden vaknar jag och gör mitt vanliga morgonkaffe med en klick smör, kokosfett och kanel!

Det står jag mig på i flera timmar. Varför har jag fett i kaffet? Jag äter numera enligt lchf-metoden och försöker byta ut kolhydraterna mot fett. Då är detta ett bra sätt och inte alls så äckligt som det låter.

Ibland har jag i kardemumma eller vanilj och igår provade jag med lakritspulver - en höjdare!

Kör lite med stavmixern och det bli ett härligt "latteskum" ovanpå.

Vid tiotiden läser jag bloggar och då speciellt om Elisabets trassel med Telia och modemet som slutade fungera när det åskade för ganska så länge sedan - inget internet och ingen tv och heller ingen tekniker så långt ögat når. Trist Telia!

När klockan är lite över elva så ger jag mig ut på min "dagliga" runda i mina Adrenalineskor. Jag har varit lite slö de senaste dagarna, men nu ska jag ta tag i rundan igen.
Jo, det syns faktiskt att det nu är -11 kg (tycker i alla fall jag...) - känns gör det i alla fall på både kroppen och på kläderna!

vid 12-snåret är jag tillbaka hemma. Jag har lite olika rundor men idag tog jag Pellerinrundan. Då går jag förbi det här fina huset...

...och under "Röde Orm" som göteborgshumorn kallar den nya länken som förbinder E45 med E20.

Vid ettiden sitter jag och pillar med flyers om mina kurser, som ska delas ut i området där ateljén ligger. Är du intresserad och bor i Gbg, så finns mer info på www.storartat.se/kurser

Vid tvåtiden läser jag Henriks sms. (T9 och jag är inte alltid överens, som synes.) Han har hittat ett boende i London och ska flytta in i veckan. Nu börjar det...

...och här står han, den förstfödde, och njuter av att vara på plats.

Vid tretiden glömde jag bort att fota, men vid fyratiden går jag iväg till bokhandeln och byter bok i bokcirkeln. Jag lämnar "Sanningen om fallet Harry Quebert" av Joel Dicker, en ung, fransk författare. 

Boken var på 700 sidor, men otroligt lättläst och tempot var högt. Precis när jag var övertygad om att 

jag listat ut hur allt förhöll sig, så kullkastades min teorier helt och jag var bara tvungen att fortsätta läsa. Verkligen ingen dussindeckare, eller...mer roman än deckare eller...roman om kärlek...Ja, läs själv!

Jag tyckte boken var fantastisk och vill man veta lite om författaren, så var han med i förra söndagens Babel, ungefär 27 minuter in i programmet.

Med mig hem har jag istället Ajvides Himmelstrand - en skräckis:

Ajvide var ju också med i Babel - i första programmet, har jag för mig - och pratade om sin bok.

Vid femtiden står jag i duschen och vid sextiden gäller lite kattgos vid datorn.

När jag sitter kvar vid datorn vid 19-tiden hittar jag dagens roliga post, som kilat sig in i alla reklambladen. Medlemskortet till gospelkören Du kan sjunga gospel. En glad överraskning! Nästa vecka börjar repetitionerna inför konserten i november och då kommer Martin Stenmark som gästartist.

Jag blir hungrig och gör mig en omelett på ägg, grädde, tomater, bacon och ost. Inte dumt alls!

Under tiden omeletten blir klar står det snacks i ugnen. Bacon med ost på! Helt kolhydratfritt!
Men det orkar jag inte äta några nu.

Vid 20-tiden, i väntan på fotbollen ser jag på när Mikael Wiehe letar sina rötter.
Och med det säger jag Tack för idag!

Hemskheter

Jag har i några dagar dragit med en envis ögoninfektion och hela dagen idag har jag haft nån slags sjukkänsla i kroppen.

Jag har försökt trösta mig med hemskheter. Potatisgratäng och lakrits - dock inte samtidigt.
Det funkade sådär.

UPPDATERING:
Till sjukdomssymptomen kan nu också läggas ont i magen.

I morgon är det jag som återgår till den för mig numera normala kosthållningen: lchf.

Nu är det inte långt kvar!

Dagen idag har kretsat lite runt Henrik och hans flytt till London. På onsdag åker han och det är mycket att göra innan dess.
Han har i alla fall fått klart med CSN så att han kan betala studieavgiften till universitetet i London. Ev. har han snart någonstans att bo också. Väl i London har han bokat in några rum att titta på.
Idag hjälpte jag honom att flytta ut det sista från ateljén och nu är det tomt efter honom.
Värre blir det väl på onsdag.
Innan flytten var jag ute på min lilla runda. Med nya skorna och AC/DC i öronen så går det som en dans. Med flytten, som genomfördes till fots, blev dagens runda ca 6 km.
Mmmm, minsann, veckan börjar bra.

Kräftor...

Ikväll blir det kräftfest! Det bli mannen och jag, de tre sönerna och en sambo!
Vi kör oftast knytkalas nu när alla flyttat hemifrån och de har egna inkomster.
Vi köper kräftor och räkor, Anders och Ella fixar nåt gott till kaffet, Henrik köper öl och Johan, som jobbar i delikatessen på  Coop ordnar god ost och röra.
På den här sidan äter man havskräftor och igår inhandlades färska, kokta, fina sådana och förstås färska räkor. Men jag vill nog ha lite färg på bordet så det blir också några frysta, röda signalkräftor.

Jag grävde fram "partylådan" för att hitta lite fåniga hattar och annat, men det fanns bar två stycken, så de fick bli bordsdekoration istället. Serpentiner är ju alltid kul och i lådan finns också '"födelsedagståget" som fick vara med på en hörna. Det var självskrivet på alla födelsedagstårtor när pågarna var små och nu får det komma fram i ljuset.
Kräftservetterna var slut så det fick bli räkservetter istället.
Så - nu är det klart och vi väntar bara på att alla ska drälla in, pratiga och bullriga och glada!

Långsamt

Idag har allt varit långsamt. Startsträckan var lång och det blev inte bättre uppåt dagen heller.
Gick till ateljén där jag sydde klart en kuddbeställning och sedan fick dramatenkärran en ny kostym.
Den gamla var svart och trist och dessutom inte vattentät. Den var i nåt non-wovenmaterial, som liknade papper och så fort det regnade så blev allt innehållet vått. Inte så kul när jag gick från biblioteket med kärran full av böcker eller transporterade tyger till ateljén.
MEN nu är det annat!
Sydde i vaxduk som jag hade liggande och som blivit över från andra projekt och nu är jag riktigt nöjd!

Idag...

är jag bara trött och hängig.

Servetter åt alla!

Elisabets upprop på sin blogg var det roligaste idag!Läs också här hos Turtlan!

Det är så bra skrivet så jag kopierar det rakt av:

Igår gick ett uppföljande program om Smedsbergets Äldreboende i Lycksele. 

Både berörande och värmande men jag och många andra fick säkert ta fram skämskudden när föreståndaren berättade " - att såna extravaganser som Servetter när det skulle dukas fint, det var en lyxvara och ville dom köpa något sådant, så fick den ansvariga först kontakta någon tjänsteman eller kvinna på kommunen för att få det beviljat" 

 Istället satt en vårdpersonal och rev bitar från en hushållspappersrulle till de boende. 

Ett bra bevis på att snålhet = dumhet! 

Så häng på och posta ett paket servetter till Smedsbergets Äldreboende, Smedsbergsvägen 2, 921 35 Lycksele. 

Kanske kommer tjänstemännen på bättre tankar!  
Om inte så får de äldre i alla fall fina servetter. 

Sprid gärna vidare. Vore kul om det ramlade in post med servetter till boendet och vad som ev. händer då. '

Servetter med blommor på  har gått iväg idag till Lycksele! 

Var med du också! Adressen är:

Smedsbergets äldreboende

Smedbergsvägen 2

921 35 Lycksele. 

Sådär lagom fort

Återhämtar mig - men det går inte fort, fast det kanske är grejen med att återhämta sig. Man är ju inte någon duracellkanin precis, men tänk vad bra det skulle vara - bara byt ut lite batterier och vips, så var man som förr.
Nej, här är det alls inte så, faktiskt raka motsatsen. Men jag vill ju vara som förr!!!
I tisdags var jag borta i ateljén några timmar och packade upp det sista från utställningen och idag ska jag bort och sy klart några beställningar på Horstmannkuddar. Så det går inte fort.

Igår blev det inget besök i ateljén för då plötsligt stacks en nyckel i dörren och Johan kom på besök. En glad överraskning!
Hans symaskin har varit på lagning här (hos maken, som går under namnet McGyver) och nu skulle han hämta den.
Vi fikade länge och pratade och pratade...om hans Berlinbesök och fotbollsmatchen i Dortmund med 80000 åskådare och om jobb och mode och tatueringar och kläder och skor och annat livsviktigt...ja, det var en helmysig eftermiddag.

Min lille "mellanpåg" - inte så liten längre

Hemifrånjobb?

Att jobba hemifrån är nåt som allt fler gör. Idag gör jag också det och kanske i morgon med. Eller jobb och jobb...jag ska röja lite från bordet med saker från när jag satt hemma och sydde eftersom det var 32 grader varmt i ateljén...kanske försöka sätta ihop en annons om höstens kurser hos STORARTAT!...titta lite på EM i simning...sticka lite OCH vila...Känner mig fortfarande urlakad efter förberedelserna och genomförandet av utställningen i Skärhamn.
Att jag inte lär mig...

bildkälla

Hästar i Nya Allén

Under Kulturkalaset i Göteborg kan allt hända.
Igår var jag ute och tog mina nya skor på promenad ner till stan och när jag passerar Gamla Ullevi är det trafikkaos i korsningen. Köer vid alla trafikljus och nervösa turister som inte visste vad som hände. Det visste inte jag heller, men när jag svänger ner på Nya Allén ser jag att tre filer raskt blir en och de andra är avstängda.
Jag frågar en kille varför och han berättar att det ska bli travtävling i Allén och att man som bäst håller på att lägga ut sand längre ner.
Jag tror knappt mina öron, men ser en massa dumpers, grävskopor och "trumlare" (på pitemål "vägabult"), som håller på att bygga underlaget till travet.
Och travtävling blev det!

bildkälla

Jag fick gå in om Trädgårdsföreningen för att komma fram och det var ingen sinekur. I Trädgårdsföreningen är det Barnkalas med allt man kan tänka sig att barn tycker är roligt. Clowner, byggskola, fiskedamm, regntunnel, ansiktsmålning och mycket mer - dessutom var det tre triljoner barn, föräldrar, mor- och farföräldrar, cyklar, barnvagnar och helt tjockt med folk. Dock inga hundar för hundar är förbjudna i Trädgårdsföreningen.
Jag gick INTE och såg på travtävlingen för då var jag redan hemma igen i soffan med stickningen.

Nu är det bara hälarna kvar. Stickade i Opal sockgarn

Hurra! Hurra! Hurraaaaaaa!

Igår firade jag med att gå till Löplabbet i stan och köpa mig ett par riktigt sköna skor. Jag träffade på en jättetrevlig kille i affären. Efter noggrann utprovning och analys av mina fötter och hur jag går hittade han snabbt ett par, som passade mina fötter såååå bra. Nu är tanken att jag ska kunna gå lite längre promenader utan att få ont i fötterna. I de här känns det som om jag studsar fram. DET var jag värd!

Här ser ni värstingarna Brooks adrenaline GTS 14 - bara namnet!!! bildkälla

Idag fortsätter jag firandet lite med att festa på hallon och vispgrädde (mer vispgrädde än hallon). 

DET är jag också värd!

Vad är det jag firar då? Jo, att jag mår så bra med lchf och dessutom som bonus gått ner mina första 10 kg!
Hurra för mig!

Henrik skriver om sin mormor.

De t här inlägget tycker jag så mycket om. Henrik skriver om min mamma en kväll när han och Johan var ett halvår i Thailand och tränade thaiboxning på hösten 2010.

Min mormor lärde mej…

Jag hade en riktig mysmormor och jag bär på många egenskaper som jag såhär i efterhand kan se att min mormor hade. Min mormor och morfar bodde nere i Lund i Skåne och vi andra i Göteborg. Ni som inte har några syskon kanske inte känner till det här men när man sitter i en bil på långresa så är det lätt hänt att det blir lite kinkig stämning. När batterierna till freestylen tagit slut, man är hungrig och det är för mörkt för att läsa så kan man bli lite lättretlig. Det är lätt hänt att man puttar till sin bror lite för mycket när han hänger på sin sida och fett disrespektar sätesgränsen. Det är också lätt hänt att ens bror trycker tillbaks lite för mycket för att man ska kunna låta det vara och vips! Ett bråk, sedär, så ovanligt i baksätet på väg till mormor&morfar. Jag kommer ihåg att vi små alltid sa ”mormoromorfar” eller ”mormormorfar” eftersom de två hängde ihop, de var en. En känsla, ett ställe, en mormor&morfar

I allafall så när man har två bröder att åka bil med så är det lätt hänt att det drar ut på tiden att åka någonstans eftersom det krävs mycket pauser med fika och underhållning för att resan ska vara något såpass dräglig för de som sitter i framsätet. Därför kunde detta leda till att resan tog mycket längre än de tre timmar som det skulle ta. Hur jag vet detta är att jag alltid frågade hur lång tid det skulle ta för jag vill ju inte sitta och trängas med mina bröder för länge. Det blev alltid för länge och när vi steg ur bilen på parkeringen och rumpan kändes som en bit papp i natten och benen hade förlorat den mesta finmotoriken så stog alltid mormor och väntade i dörröppningen i motljus och hela rumpgrejen släppte liksom. Det nästan bästa med att åka till mormor&morfar var att äta ostmackor och titta ut i mörkret genom köksfönstret när vi kommit fram.

Fika också. Det fikades mycket hos mormor&morfar. Det berodde nog en del på det skånska arvet, i Skåne så fikar man. Ofta. Min mormor var också en riktig bakmormor. Hon bakade allt möjligt, småkakor, stora kakor, sju sorters kakor, en miljon sorters kakor, wienerbröd, smörgåstårtor, ja allt möjligt. Jag var även en riktig gottegris när jag var liten (det är jag iofs fortfarande men jag vill tro att jag har det lite mer under kontroll nu) och hela den här kakgrejen passade mej perfekt. Jag kommer ihåg att jag fick en kaffekopp överfull med vispgrädde. Bara vispgrädde, det var det bästa jag visste när jag var liten! Alltid när vi åkte ifrån mormor&morfar så fick med oss flera glassbyttor fyllda med kakor. Schackrutor, kokostoppar och chokladsnittar var de vanligast förekommande ihop med kanelbullar och gifflar. Glorious!

Min mormor jobbade också i tysthet med att förstöra min karaktär när mamma inte såg. Så kan det verka vid den första insynen men det var faktiskt åt andra hållet. Hon lärde mej faktiskt att se saker som jag inte vet om jag sett på samma sätt innan. I allafall så hände det oftare än sällan att hon drog mej och Johan (Anders var fortfarande för liten och ärlig) och stack till oss lite godis och ”Säg inget till mamma bara”. Det gjorde vi inte heller men det syntes nog på oss när vi travade ut från köket med ett leende från öra till öra. Tiokronor, guldpengar var en big deal för mej när jag var liten. Det påminde så mycket om piratpengar precis som på tv och i serietidningarna. Så när mormor gav oss en guldpeng eller två så var lyckan gjord. Hur hemskt det här än kan låta så tror jag faktiskt att min mormor lärde mej att ljuga. Jag förstog då att alla inte behöver veta allting jämt, en vit lögn som är genuint menad gör mer nytta än skada. Sen är ju frågan hur moraliskt försvarbart det är att ljuga för någon men jag tycker att det är det. Total ärlighet skapar oftast flera gånger mer fiender än vänner och jag tänker på det att varje gång jag var på stan med mamma eller pappa och vi varit och fikat och vi kommit överens om att vi inte berättar det för någon annan. Hade Johan då fått veta att jag fått pys och bulle skulle det blivit kaos, likadant om Johan fått fika och inte ja. Det skulle vara exakt rättvist! Min mormor lärde mej om vita lögner.

Min mormor övertalade mamma också till vad som för henne kunde tyckas vara dumma idéer. I femman eller sexan så ville jag ta hål i örat men det mamma då rakt inte. Där var det nej och du kan gott göra något annat för dina pengar, som jag för övrigt inte hade. Mormor övertalade då mamma att det var klart att jag skulle få göra det, ”Alla i hans klass har ju det” och det bet ganska bra på mamma. Hon gav med sej men sa till mej att jag fick spara ihop pengarna själv för det var ingenting som hon ville vara med och sponsra. Vem tror ni skickade pengar på posten ungefär två veckor senare då? Jo, mormor. Mamma hade ingenting att säga till om men följde ändå med som stöd. Tack för det. Det här har lärt mej att jag inte alltid klarar mej på egen hand och någon annans input eller hjälp kan vara till stor fördel ibland.

Mormor hade också ett annat uttryck som hon använde ibland. Föreställ er att ni köpte den där jävligt flashiga actiongubben från tv-serien som bara var helt rätt. Ibland händer det däremot att företagen inte alltid bygger leksakerna för att hålla för de allra värsta krigsanfallen vilket gör att man tvingas köpa en ny och vips så har de skapat sej en liten profit. Då, när benen flugit av axeln för elfte gången och plastlederna knäckts såpass att inte ens pappa kan fixa dem så är det ingen idé att hänga läpp för det. Johan kunde för övrigt hänga läpp som ingen annan när han var liten, han liksom nästan samlade skinn ända nerifrån hakan för att hänga ut underläppen nästan som en haklapp, ingen kunde hänga läpp som Johan. Det var i allafall ingen idé att hänga läpp över de pengarna som man kastat i sjön då, de var ”läropengar”. Om man inte köpt den där jätteflashiga actiongubben så hade man för alltid gått och längtat efter den och inget hade varit lika bra i jämförelse. Man hade aldrig vetat hur bra eller dålig den var förrän man faktiskt satt där på mattan och hade fullt krig. Utan den erfarenheten kommer man aldrig att fullt ut kunna gå vidare eller för den delen följa sina drömmar. Det här lärde mej att man måste våga chansa, man måste våga ta risken att göra några dumma grejer, om inte bara för att få klart för sej att det inte fungerade, var snyggt eller liknande. Det är en policy som jag håller fast vid än idag. Det kan mycket väl vara så att jag är nästan säker på att det inte kommer funka att baka en femkilos sockerkaka eftersom den inte kommer jäsa ordentligt, men man vet faktiskt inte om det funkar eller inte, helt absolut 1000-procent säkert förrän man faktiskt provat. Det är därför jag ibland måste göra helt urbota dumma projekt som är dömda att misslyckas på förhand, har man inte provat så vet man inte säkert, och då lever man i min bok inte sitt liv fullt ut.

Någon kanske har hört mej säga ”Det är bara pengar” när man dividerat fram och tillbaka om den här skinnjackan eller plånboken eller skorna är värda sitt höga pris. Och det är ju sannerligen en mening som direkt borde få en tvångsintagen på ”Du är vad du spenderar” eller ”Ekonomi-idioterna” eller vad den där tv-serien heter som går på tv som handlar om folk som inte kan hantera pengar och som blir uppstyrda av två nissar i kostym. Men om man inte någon gång gör det där dumma köpet av en vas som man krajjar på en gång en jacka som man har sönder på en gång som man dessutom inte riktigt hade råd med från första början så är vi där igen.
Jag har en kompis som i somras flyttade till en ny lägenhet, han hade ingen soffa. När lönen kom så köpte han en svinsnygg kavaj istället för en soffa. Vilket kan tyckas helt jävla idiotiskt och efterblivet men i min värld är det något av det härligaste som finns! Att ta det beslutet talar till mej på ett speciellt sätt – det är helt fantastiskt. Klart sånt här inte går att göra stup i kvarten men jag tänker inte leva i en värld där ingen vågar ta chansningar, som alltid lever inom sin egen säkerhetszon eller gör något härligt utspel ibland.

Det var bara några hastigt och hafsigt nerskrivna tankar om mormor&morfar och lite annat tjafs.
Nu vill jag ha en schackruta…

~ av hipstart på november 7, 2010.

Publicerat i minnen

Nyfrissad

Som vanligt när jag kommer från min frisör så är jag supernöjd. Idag blev det rosalila målade vågor i håret!

Förra gången blev det grönt och det var jag också nöjd med.

Omväxling förnöjer!