Gott 2010!!

Jag tänker inte göra en årskrönika över 2009, för ärligt talat så har det varit ett skitår.
Men jag vill önska mig själv och alla er ett fint och ännu bättre 2010!

Fattar du ?

I den här finns det nog både delar av FK, Af och många andra...

Det oväntade

Precis nu hände det mest otippade: det ringde på dörren och en man och min granne står utanför. Mannen, i 30-årsåldern, frågade om han fick komma in och stå i vårt fönster mot gatan och filma. Han var polis och de spanade på en bil de var intresserade av.
Min granne 80+ bor ensam och vågade inte släppa in honom, så hon hänvisade till oss. J. vars rum han står i, var vaken som tur var och satt insvept i sitt täcke och pillade med datorn. Hans ögon blev påtagligt större när en man med filmkamera kom in och ställde sig vid fönstret. Och nu står mannen där och spanar.
Sånt brukar bara hända på film.

Samtal från Af

Någon har försökt nå mig på mobilen några dagar, men jag har inte förrän idag fått kontakt med denna någon. Det var arbetspsykologen på Af, som ville boka in en tid och det känns himla bra. Kanske kan hon få mig att tänka lite mer positivt och ge mig lite jävlar anamma?
Vi ska ses efter Trettonhelgen och det kan vara en bra start på det nya 2010.

Johanna

Idag fick jag besked från Folkbokföringen att jag numera också heter Johanna. Johanna hette min mamma. Hon gick bort 2002 och jag saknar henne så. Vi hade kontakt per telefon nästan varje dag och det är från henne som jag fått förmågan att kunna sticka och sy.
Efter att ha lagt till hennes namn till mina förnamn, så känns det som om hon är med mig hela tiden.
Det känns bra.

God Fortsättning!

Julhelgen på ruta ett har varit lugn och skön. Äldste sonen flyttade tillfälligt hem igen och bokade in sig på soffan i vardagsrummet.
På julaftonsmorgonen var han och jag upp tidigt och gick på Julmorgon i Vasakyrkan. Det är andra året i rad som vi är där och det är ett mysigt sätt att starta julfirandet på. När vi kom hem fick vi julgröt som maken hade kokt och tro det eller ej, men jag fick mandeln och i "pris" fick jag en liten marsipangris från Bräutigams. Övriga fick varsin Trisslott, men vann tyvärr inte nåt.
Eftermiddagen ägnades åt trams och bus och Kalle Anka (Anna struntade vi i). Julmaten åts och alla njöt i fulla drag, jag, maken och de tre sönerna. Sedan kom tomten i form av minstingen, 18 år, och alla var nöjda och glada åt sina klappar. Jag fick bok och garn bl.a. och vi drack glögg och knaprade hembakta pepparkakor.

Resten av julhelgen gick i samma stil och det var väldigt lugnt och skönt. Igår flyttade sonen ur soffan och det mesta har återgått till vardagsliv igen. Det är skönt det också.

PS På bilden ses brända tomten, som får hedersplatsen i granen varje år. Han hängde i mormors julgran och fick armen uppeldad av ett julgransljus, när jag var liten.

Tillbaka till ruta ett

Välkomna till min Ruta-Ett-blogg!

Nu ska jag lägga den gamla bloggen bakom mig och bara se framåt. För tredje gången på 2 år ganska exakt, är jag igen tillbaka till just ruta ett. Men jag tänker inte låta mig nedslås och jag tänker inte låta nån annan genom sitt handlande styra mitt liv, utan nu är det jag som bestämmer.
Jag har ingen aning om vad som kommer att hända i framtiden, men å andra sidan det har ju ingen annan heller, så det är ju inte heller något konstigt eller ovanligt. Nu lever jag lite i ett vakuum, eftersom jag är halvt sjukpensionär och halvt arbetslös. Då gäller det att vara kreativ och att ha ork...

På Ruta Ett har jag tänkt att skriva om vad, var, när och hur min framtid kommer att gestalta sig, mest angående arbete, men också om lite annat smått och gott.