Jag kan stiga upp varje morgon, stå och gå på mina ben, se och höra, smaka och känna.
Jag har tre friska barn, som klarar sig själv.
Jag har tak över huvudet och mat i kylskåpet.
Jag har en liten, men ganska stadig, inkomst, som jag klarar mig på.
Jag kan säga vad jag vill, tycka vad jag vill och skriva vad jag vill.
Rösta på vilket politiskt parti jag vill och ha vilken religion jag vill, eller låta bli om jag hellre vill det.
Jag kan läsa och skriva och uttrycka mig muntligt.
Jag borde vara lycklig. Varför är jag inte det då?
Jeg ved det ikke.
SvaraRaderaKnus :-)
Ja du A - det kan man verkligen fundera över ibland...
SvaraRaderaSom du förstår så har inte jag heller nåt enkelt svar.
Varma mjuka hälsningar!
Därför att vi människor är så komplicerade att vi alltid vill dit vi just nu inte kan komma...
SvaraRaderaÄr precis likadan.. Men det är bra att påminnas med funderingar ibland!
Losarinas mor:
SvaraRaderaInte jag heller, men en kram tillbaka får du...
SoF:
SvaraRaderaDet tål att tänkas på...varma mjuka kramar tillbaks till dig
Qi:
SvaraRaderaSå är det och det är skönt att höra att jag inte är ensam om detta - ibland känns det så.
Kram och vila dig från målningsarbetet nu =)
Det är också bra att vara lite olycklig för då blir lyckan desto större när den nån gång visar sin sköna gestalt. kram
SvaraRaderaBubblor:
SvaraRaderaDu har sååå rätt!
Men är det inte så att vi tror, att alla andra är lyckliga, vackra och friska? Det kommer kanske bara lite stunder av lycka då och då? Kramar!
SvaraRadera