Scheaffer Triumph hemma igen!

Igår redan kom Scheaffer tillbaka från sin rehabresa . Den var verkligen som ny. Ännu bättre att skriva med och fylld med nytt, icke-blaskigt, lila bläck var det en fröjd att skriva med.
All's well that end's well!

Samtal från pennörden!

Idag ringde mannen i Malmö, som skulle fixa min reservoarpenna. Han berättade på sin lugna och njutbara malmöitiska:

• att han tagit isär min penna och upptäckt att det fanns en spricka i fästet till spetsen
• att stiftet var snett
• att det fanns två små sprickor i fästringen (?) 
• att han rengjort pennans alla delar, lagat alla sprickor och riktat spetsen
• att han dessutom putsat hela pennan så den skiner som solen
• att han också lagat asken, som pennan låg i, limmat fast inredningen och lagat bandet inuti
• kort sagt: Både ask och penna är som NYA och ska hålla 10-15 år till
• att han dessutom har lila bläck till försäljning, som jag genast beställer
• och efter påsk så har jag den här igen

Pennspecialisten - du är min idol!!

Och vad står det i hans logo? Calamus gladio fortior, förstås! (Pennan är mäktigare än svärdet.)

Akutmottagningen

Idag är akutmottagningen öppen! Sigges husse ringde precis och var desperat. Flera var sjuka på jobbet och han måste rycka in. Så idag kommer lille Sigge igen och får följa med till ateljén. Om han har tur (eller otur) så får han träffa Olle och Sven.
Anneli, vår kostrådgivare som hyr ett rum hos oss, har ibland sina hundar med. Olle, som är en chokladbrun labrador, och Sven som är en malinois, en belgisk vallhund och som jag är lite kär i.
De är stora och lille Sigge tycker väl att det är sådär. Man kan säga att han håller sig på sin kant.

Olle brukar bara lägga sig på golvet och snarka, men Sven är lite mer energisk och går runt och snusar och är lite burdus. När vi träffades första gången så sa det verkligen "klick" mellan oss och han "ormade" sig upp halvvägs i soffan och la sig på rygg och skulle klias.
-Otroligt, sa matte, sådär har han ALDRIG gjort.
Sedan satt Sven bredvid mig hela tiden och jag kliade honom i nacken.
Jag hoppas att vi snart ses igen.

Så här ser en malinois ut. De är stora som en schäfer och inger onekligen lite respekt.

bildkälla

Pleva

Jaha, så var det bestämt efter två biopsier och andra prover.
Jag lider av "pityriasis lichenoides varioliformis (PLEVA)".
En hudsjukdom, som man inte vet orsaken till och där det kan vara svårt att hitta effektiv behandling. Den är inte farlig men kan vara långvarig.
Tjoho!

Uppdatering:
Efter ett telefonsamtal med Hudmottagningen fick jag en besökstid redan i morgon eftermiddag. Då ska vi diskutera om det ska bli ljusbehandling eller/och antibiotikakur.
Det kan i enstaka fall lindra.
Alltid nåt!

Scheaffer 585 Triumph är räddad!

Idag hittade jag Mannen! Pennörden! Den ende som renoverar och handlar med gamla och antika reservoarpennor i Skandinavien - Pennspecialisten i Malmö!
Han har gett mig nytt hopp!
Jag ringde och pratade med honom idag och han sa på sin vackra malmöitiska dialekt:
-Gör så att du skickar ner pennan till mig, så rengör jag den och byter ut pumpen till påfyllningen, så blir den som ny!
Hade han stått framför mig så hade han fått en stoooor, varm kram.

Han berättade också att reservoarpennor ska man använda dagligdags och inte bara vid högtidliga tillfällen. De är gjorda för det. Och INTE använda svart bläck - "det bara proppar igen pennan".
Jag fick mig en historia också om mannen som vid ett besök köpt en Waterman från 1915 och ytterligare en Waterman från 1903 och tyckte att hans dag var den bästa på mycket länge.
-Är du en pennörd? frågade jag då.
-Ja, det får man nog säga. Jag har hållit på med detta i 20 år och det blir bara roligare hela tiden. Vad använder du för bläck?
Tja, inte hade jag tänkt så mycket på det men jag pep fram :- "Parker" och hoppades att det skulle vara "rätt" svar.
-Jaha, ja det är väl OK, själv tycker jag att det är lite blaskigt att skriva med. (Jaså??)
Jag har kommit till en ny och för mig helt okänd värld.
Jag berättade också att pennan hade spets i 14 K guld och då blev han gladare på rösten.
-Det är bra. Guldspetsarna ger en mycket mer elastisk skrift än stålspetsarna gör.

Vad säger man?
Inget! Man skickar ner pennan och sätter sig att vänta!

Scheaffer

Här ligger den - älsklingen - i originalkartongen.

Min fina Scheaffer reservoarpenna har gett upp och jag vet inte om någon i denna stad reparerar reservoarpennor. Gör NÅGON det nuförtiden - eller köper man bara en ny?
Jag fick den en gång av min pappa i födelsedagspresent på 70-talet och jag minns att mamma sa lite halvhögt till mig ur ena mungipan:
- ...och den var inte billig...
Pappa var en man som hade mycket svårt för att hitta på presenter och jag misstänker att mamma gett. honom en och annan vink. Han blev nog utskickad att köpa en och då blev det denna dyra sak med spets i 14 karats guld. Han ville att det skulle vara en penna som varade - och det har den gjort - ända tills nu.

Jojomen - 14 K, minsann!

Det måste vara 40 år sedan och den har varit ljuvlig att skriva med. Jag läste någonstans att stiftet slipas efter ens handstil med åren och därför ska man aldrig låna ut sin reservoarpenna till någon. Det har jag heller aldrig gjort.
Men nu kanske jag måste skaffa en ny. Det kommer inte att bli lätt...

Bättring

Idag känns huvudet en aning mer poröst än de senaste dagarna. Näsan har slutat rinna HELA tiden och jag har börjat sticka på en enkel sjal för att lätta upp tristessen. Jag köpte härliga garner hos Tant Thea senast jag var i Helsingborg och nu ska jag börja sticka lite av dem. Det är garner i alpacka ull och silke...

Påve, minsann..

bildkälla

Fransiscus ska hans påvliga namn vara, den nyvalde 76-årige påven från Argentina, som har lite bräcklig hälsa.
Mot aborter och emot gayäktenskap, som han är,  räknar jag inte med några större reformationer från den helga stolen.
Men det är lite kul att påven bär röda skor. Varför det? Så här kan man läsa i Aftonbladet:

 Varför bär påven röda skor?

Det härstammar förmodligen från romartiden då kungen av Rom, som också var den högste prästen, bar röda skodon. På 1500-talet bytte ­påvedräkten färg från vitt till rött. Så även ­skorna. ­Påvens skor är till­verkade av marockanskt läder. Sulan är tunn. Benedictus skor och kläder kommer från butiken Gammarelli i Rom.

Måndag förmiddag

bildkälla

Jaha, så var det måndag och jag vaknar innan väckarklockan ringer. Det händer.
Går upp och brygger kaffe, tinar räkor till den högt jamande katten, tar morgontidningen och sätter mig i soffan med den prickiga filten över mig. Läser världsnyheter blandat med ilskna insändare över trängselskatten och om en tävling där man kan skicka in bidrag till vad som är mest "götebosskt".

Tja, som inflyttad tycker jag inte alltid att det är positivt, det som är "götebosskt".
Göteborg är en småstad, som vill vara stor - vilja men inte kunna. Göteborgarna anses ju vara jovialiska och slagfärdiga, men de är också väldigt svåra att komma in på livet. De är vänliga och trevliga mot främlingar, men håller en viss distans.
Det kan bero på att vare sig maken eller jag är infödda och därför inte har naturliga vänner sedan skoltiden.
Nåja, det kanske inte är så typiskt för just Göteborg utan mer ett storstadsfenomen.
Det jag tycker är mest "götebosskt" är just "götebosskan", med sina ordlekar och slagfärdighet, men också det "harrrrrrlia" uttalet, som jag har slutat att försöka anamma för länge sen.
Jag håller mig till min vackra dialekt.
Se där lite svammel på förmiddagen. Nu ska jag klä på mig.

Renrakad

Satt och såg på Sinead O'Connor på "Skavlan" och undrade hur jag skulle se ut om jag rakade av håret.

Naaaaaw...

Den här
kom genom rymden från Henrik i Tyskland och då blir man både glad och tårögd.

Te, någon?

Gissa vad det här är!

l. Runt hörnet har det öppnat en affär som säljer afrikanska produkter och jag var där inne häromdagen. Där fanns det intressanta saker på hyllorna; bl.a. mjöl av jams, tapioka och kassava och teer av olika örter, malda räkor och rivna torkade räkor och hennafärger, hårförlängningar och kläder.

Men med mig hem fick jag en påse med  torkade vita hibiskusblommor från Senegal. De kan läggas i varmt eller kallt vatten och sedan drickas. Jag har ännu inte provat än, men visst verkar det spännande?

Bloggvärlden är fantastisk!

Bloggmadamens bloggkompis har nu blivit min. Hon skrev till mig och undrade om jag ville ha lite knappar och annat sybehör som hon rensat ut. Hon visste att jag har en syateljé och misstänkte att jag gillar knappar - och så rätt hon hade. Men aldrig kunde jag ana att det skulle komma så mycket fint! 

Här ska ni få ett litet smakprov:

Fin originalkartong med äkta björntråd, knapptråd från Coats och små gula rör till att förvara nålar i.

Många små påsar med knappar.

Pärlemor - min favoritsort

Knappkarta från Epa

...och mycket, mycket mer. Kan man bli annat än lycklig? Tusen tack Annika!!!

PS Kasta aldrig gamla knappar och annat sybehör - innan du pratat med mig

Här kan man vara med på utlottning av fina saker från vävstugan

100000 besökare snart! klicka på länken

Solkatt!

Nostalgibok

Alla bilder är från boken, tagna av Albert Håkansson

I uppmuntringslotteriet hos Hallands bloggmadam nr.1 vann jag häromveckan första pris: Nostalgiboken - godis. 

Vilken bok! Det fanns en massa bilder på och berättelser om godis och glass från 50-talet och fram till 90-talet och vilken nostalgitripp det blev för mig.

Hur många är vi inte som fått Emsertabletter i varm mjölk när man var förkyld och hade ont i halsen?