 |
| bildkälla |
Går upp och brygger kaffe, tinar räkor till den högt jamande katten, tar morgontidningen och sätter mig i soffan med den prickiga filten över mig. Läser världsnyheter blandat med ilskna insändare över trängselskatten och om en tävling där man kan skicka in bidrag till vad som är mest "götebosskt".
Tja, som inflyttad tycker jag inte alltid att det är positivt, det som är "götebosskt".
Göteborg är en småstad, som vill vara stor - vilja men inte kunna. Göteborgarna anses ju vara jovialiska och slagfärdiga, men de är också väldigt svåra att komma in på livet. De är vänliga och trevliga mot främlingar, men håller en viss distans.
Det kan bero på att vare sig maken eller jag är infödda och därför inte har naturliga vänner sedan skoltiden.
Nåja, det kanske inte är så typiskt för just Göteborg utan mer ett storstadsfenomen.
Det jag tycker är mest "götebosskt" är just "götebosskan", med sina ordlekar och slagfärdighet, men också det "harrrrrrlia" uttalet, som jag har slutat att försöka anamma för länge sen.
Jag håller mig till min vackra dialekt.
Se där lite svammel på förmiddagen. Nu ska jag klä på mig.
Men det var ett trivsamt svammel .., så där sett från en annan horisont än den egna.
SvaraRaderaDet tackarrrr man för.
Jag som flyttat omkring i vårt avlånga land kan ju berätta att i Gbg var det enda ställe där jag blev mobbad. Av både lärare och elever, så Gbg står inte så högt på min agenda. Fast vissa människor som bor där är bra. Både inflyttade och äkta göteborgare....:-)
SvaraRaderaElisabeth:
SvaraRaderaIbland blir det bara svammel, men den inellektuella nivån kan inte alltid vara på topp.
Cicki:
SvaraRaderaJa, det gäller att passa in! Fast med min skånska och frispråkighet så har jag aldrig varit så bra på det.
Men såklart generaliserade jag...ibland är det härligt.