torsdag 29 januari 2015

Det känns bra!

Jag tror att sönerna och mannen har varit mer oroliga för mig än jag varit själv över beskedet om att jag fått diabetes. De har inte sagt så mycket, men då och då har de nog tyckt att jag kanske borde göra som jag blev tillsagd av syster Ratchet. Jag själv har varit helt trygg med att följa min egen övertygelse och det gav ju snabbt resultat också.
Jag skickade sms till sönerna med besked om att jag nu var friskförklarad och svaren lät inte vänta på sig:

Äldsten: "Åh, jävlar! Sjukt bra jobbat!"

Mellan: "Men shit va gött! Du är så jäkla grym!! :D"

Yngsten: "Ååååååh, vad glaaaaad jag blir! Är så sjukt stolt över dig! Att du verkligen tagit tag i det och gjort det på ditt eget sätt trots vad alla sa! Heja heja dig! Älskar dig!"

...och mamman fick tårar i ögonen!

Gullpluttarna, sommaren -92, 8 mån, 4 och 5½ år.

6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jag instämmer i hejaropen!

Ruta Ett sa...

TACK, Jag blir glad! :-)

Steel City Anna sa...

Att göra som man blir tillsagd ska man akta sej för ;)

Bloggblad sa...

Fina söner!
Jag lyssnade inte heller på läkaren som skrev ut stattiner till mig - och efter 4 månader med 5:2 var värdena helt okej.
Ibland är det bättre med sunt förnuft än med piller - men i vissa fall får vi vara tacksamma att de finns!

Ruta Ett sa...

Det gjorde du alldeles rätt i. Statiner har ingen effekt på kvinnor överhuvudtaget och väldigt få män har nytta av dem. Biverkningar är fruktansvärda med bl.a diabetes, ledvärk och minnesstörningar.
Det är härligt att man kan fixa så mycket bara med vad man äter!
Men jag är glad att det finns ögondroppar!

Ruta Ett sa...

Ja, det är alldeles tydligt det. I synnerhet i detta fallet :-)