Det känns bra!

Jag tror att sönerna och mannen har varit mer oroliga för mig än jag varit själv över beskedet om att jag fått diabetes. De har inte sagt så mycket, men då och då har de nog tyckt att jag kanske borde göra som jag blev tillsagd av syster Ratchet. Jag själv har varit helt trygg med att följa min egen övertygelse och det gav ju snabbt resultat också.
Jag skickade sms till sönerna med besked om att jag nu var friskförklarad och svaren lät inte vänta på sig:

Äldsten: "Åh, jävlar! Sjukt bra jobbat!"

Mellan: "Men shit va gött! Du är så jäkla grym!! :D"

Yngsten: "Ååååååh, vad glaaaaad jag blir! Är så sjukt stolt över dig! Att du verkligen tagit tag i det och gjort det på ditt eget sätt trots vad alla sa! Heja heja dig! Älskar dig!"

...och mamman fick tårar i ögonen!

Gullpluttarna, sommaren -92, 8 mån, 4 och 5½ år.