söndag 7 november 2010

Tårar...och mamma

Jag gråter så det skvalar och näsan droppar. Visst är det skönt! Det rensar huvudet på nåt vis.
Varför? Jo, för min Henrik skrivit så fint om sin mormor i sin blogg från Thailand.
Läs själva...Hipstart



...och så här härligt har han det...morgonkaffe på balkongen...

5 kommentarer:

baratradgard sa...

Härlig läsning! Din sons blogginlägg alltså.

Mina otroligt livliga söner älskade av någon anledning däremot att åka bil. De kunde sitta som små ljus genom halva Europa. Medan deras mamma kunde sitta stilla max en timme åt gången och blev kinkig och skulle fika, gå på toa, sträcka på benen etc etc

Ruta Ett sa...

Det är inte lätt att åka bil när man är många. Värst hade vi det när vi
skulle åka till farmor i Norrbotten. Det tog evigheter.

mossfolk sa...

Så himla bra skrivet. Vi åkte till farmorofarfar i Skåne, när jag var barn. Det händer fortfarande att jag råkar säga att vi ska till farmorofarfar fast farfar gick bort för drygt sju år sedan. Det har liksom blivit ett begrepp mer för själva resan eller staden och kanske för maten och lukten... bland annat. ("lukten" är alltså positivt, det luktade just farmor och farfar där:)

Ruta Ett sa...

mossfolk:
Det där med minnen och dofter är speciellt, vet man ju. Doftminnen är härliga och kan ju vara både positiva och negativa. När jag känner doften av Barnängens barntvål tänker jag på min mormor.Men jag tror att Henkes doftminnen är bulldoft...

Storasyster sa...

Det var så trevligt skrivet, att jag skrattade i stället. Men jag bär ju inte din sorg!