Gästbloggare - en annan Ann, nämligen Ann Dohse

Uppfinningar är min stora passion i livet!

För många år sedan hade jag en dröm och drömmen var att skapa ett museum där svenska uppfinnare representerades, en plats för att prisa de döda, de levande och de blivande uppfinnarna, men även en plats för att inspirera stora som små. På min fritid arbetar jag därför intensivt med att få igång ett sådant museum.

2006 startade jag upp föreningen Svenskt UppfinnareMuseum. Vi är 8 stycken nu som arbetar med denna idé och sedan 2009 åker vi runt i Sverige med en utställning som just nu består av 108 svenska innovationer (men den växer hela tiden), utställningen har hittills i skrivandets stund varit på 22 olika platser i Sverige, en månad åt gången. Vi fick även nyligen motta ett väldigt fint pris på Island i European Union Women Inventors & Innovators Network (EUWIIN) och blev vinnare av Special Recognition Awarded under the category Innovations & Learning Institutions. Priset kändes riktigt roligt och uppmuntrande eftersom vi arbetar helt ideellt med denna utställning.  

Min övertygelse är att de flesta kan bli en uppfinnare. Hemligheten är bara att tänka lösningar då praktiska problem dyker upp i vardagen, det gäller helt enkelt att tänka utanför ramarna. Men i det inrutade samhälle vi lever i nu kan det många gånger vara svårt att tänka fritt eftersom alla förväntas att vara på ett visst sätt, alla ska lära sig det som står i skolböckerna till punkt och pricka och alla ska rätta sig in rakt i ledet.

Vi som förening har hört från många uppfinnare att de blir motarbetade av stora institut,  alltså de institut som har som arbete att arbeta med uppfinningar och företagande och som uppbär pengar av staten för just detta ändamål. Härskarteknik på riktigt taskig nivå utförs! Ideér tas och görs om till deras egna, osynliggöranden, förlöjliganden och lögner är några av de vanligaste sätten. Småpåvar som anser sig besitta sanningar om vad som är bra och vad som är dåligt. Sådant gör mig så förbaskad!

Denna översittarmentalitet kan vi hitta lite överallt i samhället, i skolan och på jobbet. Maktmissbruk utövas och dörrar stängs för människor som vill, tycker eller kommer på något annorlunda. De som har lyfts fram blir starka, de skriker högst och hjälper till att sparka neråt. De som inte lyfts fram vågar inget säga eftersom de har tryckts ner. Händerna knyts i fickor hos folk och nävarna blir hårdare och hårdare ju mer statens påvar säger att de vill hjälpa ALLA, att ALLA ska ha samma chans.. Jag tycker att ordet ALLA skulle genast tas bort och ersättas med rövslickare, ryggkliare, kompisar och släktingar. För det är den samhällssituation vi befinner oss i just nu.

Vi i föreningen har också märkt av detta så jag vet vad jag pratar om, jag har t.ex fått sexuella förslag, blivit erbjuden att köpa en korvvagn istället och hotad med munkavle. Eftersom många år har gått med munkavle och inget har hänt så väljer jag därför att gå ut med lite av min frustration. Allt är inte sagt ännu.

Då vi i förening t.ex blev utvalda finalister till EUWIIN på Island var vi de enda av 11 stycken från Sverige som fick ordna vår resa själva. Två stycken från Tillväxtverket, två stycken från Svenska Uppfinnareföreningen och sex stycken utplockade uppfinnare fick betald resa från staten medan vi fick ordna vårt på annat sätt. Eftersom jag inte är resvan så frågade jag ett antal gånger på vilket hotell de andra skulle bo på. Jag fick inget svar från ledningen, till slut fick jag svar från en uppfinnare. Men då hade jag redan betalat för ett annat hotell. Jag fick en trevlig resa ändå och fick många nya nationella vänner med mig i bagaget hem. I tidningen ”Uppfinnaren och konstruktören” nämndes senare att det var sex finalister som tävlade i EUWIIN……..VI VAR SJU! Snacka om osynliggörande!

Angående utställningen har den blivit väldigt uppskattad av besökare, unga som gamla. Den drar folk och intresset är stort. Flera kommuner har blivit intresserade av idén om ett uppfinnaremuseum. I en av de institutioner som stoppar oss finns en man i ledningen, denna man sitter även i en annan styrelse. En dag ringde en talesman från denna styrelse och sa –”Va, bra att ni har ordnat med denna utställning! Ni kan komma hit med den nu så kan vi ta över”. Detta samtal fick mig att förstå att vår idé var helt enkelt mer än kanon men också att vi som arbetade för idén var ”fel” folk. Vi tillhörde inte ”de som vet bäst”.

Mitt råd är att aldrig någonsin ge sig! Tro på dig själv och andra människor! Ta aldrig skit för något du vet att du gör bra! Upp till kamp mot småpåvarna!!!!!!

Så glöm nu inte att vattna dina tankar med uppfinningsrika idéer och låt dessa aldrig torka upp! Göd dem sedan med optimism så att de växer sig starka. Dina idéer kan faktiskt förändra och/eller förbättra förutsättningar för många människor inte minst för dig själv. Ge dessa strålande idéer därför en chans att få utvecklas. Tänk så här: Kan andra så kan jag! Sist men inte minst GE ALDRIG UPP!!!

Ann Dohse, Fil. Kand i pedagogik samt Samhälls- och beteendevetare.

http://www.svensktuppfinnaremuseum.se/
ann.dohse@uppfinnaremuseet.se