Boktips

För ett tag sedan skrev Elisabeth om en bok hon själv fått tips om av vår gemensamma bloggkompis "mossfolk". Den lät som något för mig och jag beställde den på biblioteket. Idag var jag och hämtade den och redan när jag slog upp första sidan, så förstod jag att jag skulle tycka om den.
Läs den första meningen:
Henry och jag grävde gropen två meter djup.

Så mycket mer man vill veta.
*Vilka är "Henry och jag"?
* Varför gräver de?
* Vad är det för en grop, ett dike, en grav?
* Varför gräver de två meter djupt? Är det inte väldigt djupt?
* Vad har hänt tidigare?
...och så kan man fortsätta...

När jag bläddrar i en för mig okänd bok är de första meningarna viktiga för mig. De ska väcka nyfikenhet och frågor, som lockar till mer läsning. Jag älskar inledningsmeningar där man får mycket information eller bara vill veta mer och mer, men är det natur- och miljöbeskrivningar långa som "hela fjolvintern",, som min man, norrbottningen, brukar säga,  då lägger jag bort boken. Då tappar jag intresset direkt!

Den mest kända inledningen måste vara
"Äntligen stod prästen i predikstolen!" Genialt!

 Men så fick hon också Nobelpriset 1909, Selma. Motiveringen löd:
 ”På grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”.

PS. Boken jag ska läsa är den här:

och den ska få följa med mig till sängen nu.