Midnatt råder, tyst det är i huset...

Jaha, så var de bara två - gubben och jag.
Sönerna försvann lika fort som de kom. Den ene till studier i Tyskland, Mönchengladbach och den andre till annat boende, närmare jobbet.

Nu kan vi starta om...

Bokrea på hemmaplan!

HÄR!

Normal

Sjukhuset meddelar att alla prover var normala - så nu har jag papper på det också :-)

Mysmorgon

Sjuk?

Sedan flera månader har jag ont i kroppen. Inte så att det värker, mer då som träningsvärk. Det känns stelt och när jag rör mig gör det ont och känns också ömt. Min kollega tror på spänningar och stress och kanske har hon rätt.

Nåt annat som drabbat mig är nån slags utslag. Det började som tre röda fläckar på ena armen, som senare torkade och en hudflaga trillade bort och sedan bleknade de röda märkena bort. Jag tänkte inte mer på det, men såg lite senare att liknande fläckar kommit på benen och enbart på benen.

De kliar inte, mer än pyttelite i läkningsfasen, men jag blev lite oroad av att det kom nya hela tiden - och på benen. Enstaka kom på magen och på andra ställen, men för övrigt var det lokaliserat till benen. 

Det ser ganska fult ut och jag gick därför till vårdcentralen. 

Läkaren där skakade på huvudet och skickade en remiss till Hudkliniken. 

Väl där träffade jag en jättetrevlig läkare, Johanna, som tittade och tog ett hudprov för vidare analys och jag gick hem inte mycket klokare.

 Läkaren ringde efter några veckor och sa att nåt blivit galet och det behövdes ett nytt prov..

Häromdagen var jag där och det togs också en hel massa andra prover för att försöka komma på vad det är.

Utslagen är mest på benen och kliar inte speciellt mycket, men är röda och fula och jag vill gärna veta vad det är.

Hon hade nån teori, som hon var ganska säker på, om att det är någon form av psoriasis (det finns tydligen en hel del varianter), som utlösts av någon anledning, (stress?) men nu inväntar vi besked om resultat av alla prover och jag undrar om det finns nåt att göra nåt åt det.

Jag som aldrig haft problem med huden eller allergier av något slag är lite tagen på sängen.

Offentlig konst

Bloggblad hade ett inlägg om offentlig konst. Elisabeth hakade på och här kommer mitt lilla bidrag.

Jag tycker om föreställande konst, som ger mig associationer till livet runt omkring mig; såsom de här skulpturerna:

bildkälla

"Ute" av Charlotte Gyllenhammar  står på bussstorget i Borås

Den här lilla parveln gick jag förbi varje gång jag var på väg till kursen på Textilhögskolan i höstas. Den var så fantastisk tyckte jag och väckte så många känslor och minnen. Hur man som liten får ärva en alldeles för stor overall från nåt äldre syskon och hur man ibland bara inte alls vill vara ute fast man måste. Man står alldeles stilla och fryser och hoppas att nån ska säga: -Nej, nu går vi in och dricker varm choklad med vispgrädde. Fast det är ingen som gör...

bildkälla

"Optimistorkestern" av Yngve Lundell. Den kan man se på Södergatan i Malmö

Den här orkestern blir jag så glad av att se. Den är så knasig och rolig att se på och jag försöker alltid hälsa på den när jag är i Malmö. Den stolta tamburmajoren som går lite före de andra och sedan de övriga orkestermedlemmarna är så härliga i sitt uttryck.Om man kunde höra vad de spelar skulle det säkert inte låta alldeles rent, men själva skulle de tycka att de var bäst i världen. Jag blir glad av den.

bildkälla

"Mannen och trädet" av Britt-Marie Jern finns att se på Viloplatsen i Göteborg

Den här går jag förbi på min väg till biblioteket. Man ser en pelikanliknande fågel som landat på stolpen (som inte har något kladd på sig nu) och mannens och fågelns blickar möts.Mannen som vilar i gräset och fågeln som vilar i trädet ger en ögonblicksbild som är så vilsam .  Men vintertid när snön ligger på marken tycker jag lite synd om den nakne mannen. Men han tycks inte bry sig om snön - hans fasta blick ser stadigt på fågeln. Jag undrar vad han tänker.

bildkälla

"Här" av Ebba Matz står på Wavrinskys plats  i Göteborg.

Den här kartnålen är humoristisk och glädjande. En vardagsgrej som konstverk - fullt begriplig och rolig!

Den är 4½ m hög och inget man väntar sig ska finnas i gaturummet. Wavrinskys plats är en knutpunkt för spårvagnar och bussar i närheten av Sahlgrenska sjukhuset och ska man byta buss så är det bra att veta var man är. Här!

Just nu hänger det en banderoll på Konsthallens vägg på Götaplatsen. En stor vit banderoll där man  kan läsa i svart text: DRA ÅT HELVETE!

Det kanske är en installation? Den gillar jag inte!

Så här presenteras konstverket på Konsthallens egen websida:

Jörgen Svensson kommer under utställningens gång att presentera Dra åt helvete, ett publikt konstverk som kommenterar Göteborgs Konsthalls ofta komplicerade förhållande till stadens publik, konstnärer och institutioner. Snarare än att föreslå hur Göteborgs Konsthall kan gå till väga för att överbrygga och dämpa dessa motsättningar så rekommenderar verket att det bästa Göteborgs Konsthall kan göra är att be alla dra åt helvete, börja om från början och låtsas att det förflutna inte existerar.

Bloggvärlden i ett nötskal

Bloggvärlden är fantastisk!
Inte kunna jag ana 2005 när jag började blogga att jag skulle lära mig så mycket om mig själv, om andra och om hur livet kan te sig .
Inte kunde jag tro att jag skulle få så många vänner, som så generöst delar med sig av sina tankar och upplevelser.
Inte kunde jag ha en föreställning om att jag skulle åka på bloggträffar och övernatta hos nån, som jag kände men aldrig träffat på riktigt.
Jag kunde väl aldrig gissa att jag skulle längta efter att sätta mig framför datorn och läsa inlägg från personer över hela världen och känna som om de satt bredvid mig i soffan.
Vem kunde tänka sig att jag skulle få så mycket inspiration, så många skratt, så många tårar och så många tips och goda råd via bloggvärlden? Inte jag i alla fall!

Jag har bl.a. fått en marknadschef till mitt företag, insikter om att jag har det ganska bra, att det finns mycket kärlek och gemenskap så det flödar över. Kan det bli bättre?

Senaste beviset på detta var ett telefonsamtal från Kerstin i Dalarna, som ringde och erbjöd mig ett parti nya underkläder från sin butik. Bara sådär...Vi har "träffats" i kommentarsfältet hos Elisabet och nu ringde hon till mig...fantastisk kvinna och omtänksam.

Som sagt...bloggvärlden är fantastisk!

Generad

Igår gav jag Melodifestivalen en chans. På första sidan i GP fanns en stor bild av en man med änglavingar,iklädd en gammaldags blöja med en glittrande säkerhetsnål, keps och guldskor med paljetter. Det var han med artistnamnet Sean Banan och som skulle delta och försöka vinna deltävlingen här i Göteborg.
Jag är ingen älskare av Melodifestivalen, men var tvungen att titta för att se om det verkligen var så att han skulle sjunga i den här klädseln.

...och jodå, det gjorde han. Så här såg han ut i slutklämmen av låten och hela Scandinavium jublade.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det här. Jag sitter med skämskudden i hägsta hugg och tycker att det hela mest är genant, men även tramsigt, vulgärt och lågpannad underhållning!
Än mer genant blir det när det visar sig att han går till final.
Bevare mig väl!

Glada nyheter!

Idag vaknade jag av att Anders ringde och berättade att han och flickvännen fått en lägenhet! Ett förstahandskontrakt!! Via Boplats, där alla söker lägenheter, men väldigt sällan hör man om någon som faktiskt får napp!
Helt otroligt!

Problemlösning

Nej, en ganska bra bit ifrån logistikmästare är jag. Men med två söner som tillfälligtvis blivit mambos krävs det logistik. Just nu finns det grejer överallt i påsar, väskor, i bilen...Jag känner att det börjar påverka mig negativ med allt detta runtomkring. Det börjar bli ett problem
Det finns alternativ förstås. Antingen gör jag det idag när jag jobbar hemifrån eller så reder sönerna ut det själva.
Nej, förresten - nu vet jag...det finns bara ett alternativ - de fixar det själva. Sådärja  ännu ett steg i "säga-nej-träningen.
Problem solved!

Kursdag.

Dagen börjar bra. Kaffe i sängen med en spinnande katt och morgontidningen.
En del förberedelser finns kvar att göra till nybörjarkursen i stickning ikväll. Garn och stickor ska inhandlas, kaka till fikat ska bakas och lite papper kopieras men sedan är det klart att lägga upp - maskor alltså.

Det är skillnad på folk och folk - OBS långt inlägg

På väg hem från biblioteket häromdagen gick jag genom Östra kyrkogården. Kyrkogården är från 1860 och där ligger en hel del Göteborgskändisar begravda. Här finns monument över donatorer, redare och  industriledare  men också Beda Hallberg, som skapade Majblomman och konstnärer och diktare: bl.a. Ivar Arosenius, Sonya Hedenbratt, Barbro Hörberg, Viktor Rydberg och Karin Boye.

Viktor Rydberg har en stoooor gravplats, som ligger uppe på en kulle och som syns på långt håll. Det är diktrader på alla sidor och hans byst pryder framsidan. Pampig är den milt sagt. Viktor är väl mest känd för sin dikt "Tomten" - Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma...".
(En gång i tiden när jag var lärare fick eleverna jobba i grupp och illustrera var sin vers ur Tomten. Bilderna satte vi sedan upp på väggen, som en väggtidning, och det blev ganska många. Jag tror att det finns 10 verser. För att kunna göra bilder var ju eleverna tvungna att analysera och diskutera vad versen egentligen handlade om och det blev riktigt bra till slut. De tyckte att det var kul att både läsa, prata om texten och att få göra nåt konkret som en bild, som sedan de andra fick se och beundra. Och detta i en klass där de flesta INTE tyckte om dikter, INTE tyckte att de dög och ofta sa :-Ööööhhhh, till de mesta, såsom de tonåringar de var. Åh, vad jag tyckte om att vara lärare...)

Någon har tyckt att Viktor Rydberg skulle ha några tomtar hos sig och satt  dem vid ingången till mausoleet.

Karin Boye ligger i en familjegrav, där hennes namn står på en separat sten vid sidan. Bara namnet och årtal - ingen byst och inget citat nånstans. 

Däremot finns det en fin staty  vid stadsbiblioteket nere vid Götaplatsen. Där står hon ensam och klädd i en enkel klänning. På nåt vis ser hon lite liten och frusen ut och detta gör att  folk ofta knyter en halsduk runt hennes eller sätter en mössa på huvudet. 

Sommartid har hon ofta blommor i handen och det är så fint.  Hon har också fått en spårvagn uppkallad efter sig, som så många andra berömda göteborgare.

Karin upptäcktes på nytt av idrottare under fotbolls-VM -94 när förbundskaptenen Tommy Svensson läste dikten i omklädningsrummet för spelarna. "Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den största dagen är en dag av törst." Det är fina rader. 
Jag tycker mycket om hennes dikter. En annan favorit förutom  "I rörelse" är "Från en stygg flicka" ur "Härdarna.

Från en stygg flicka

Jag hoppas du inte alls har det bra.

Jag hoppas du ligger vaken som jag

och känner dig lustigt glad och rörd

och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått

att lägga dig rätt för att sova gott.

Jag hoppas det dröjer en liten stund...

Jag hoppas du inte får en blund!

Jaha, så svamligt det blev idag då...

Slut för idag

Glukossirap

Efter att ha tryckt i mig äckliga skumtomtesurrogat i går kväll (nåt elände som kallades Tomtefar) fick jag hjärtklappning och kände mig nästan yr. Är ju inte van att äta så mycket socker, fruktos-glukossirap och svingelatin, för att inte tala om konstiga syntetiska smaker och färgämnen.
Åh, vad jag ångrade mig när jag lite senare fick magknip och halsbränna. Dessutom vaknade jag halv fem i morse och kunde inte somna om. Gick upp läste tidningen och drack vatten. Somnade om kl. 6 och sov i två timmar.
Då ringde väckarklockan och jag fick stiga upp igen. Johan skulle flytta ut det sista ur sin lägenhet och bli mambo tillfälligtvis.
Nu känner jag mig alldeles matt och halvligger i soffan framför tv:n. Där åker man skidor i ett ymnigt snöfall och jag känner mig som en padda.