Strax före jul slog den till - monsterförkylningen - och den är kvar.
Sedan dess sover jag så dåligt och oroligt och jag tror också att det är en av anledningarna till att infektionen inte vill ge med sig. Det blir en ond cirkel:
Näsan täppt och jag vaknar av att jag inte kan andas ordentligt, hostar och kan inte somna, somnar, men vaknar efter några timmar och kan inte somna om.
Ligger och läser, spelar spel på mobilen, går upp och sitter i köket lite, prova igen att somna om. Suckar och blir allt mer stressad även om jag har har ledigt, så vet jag hur trött jag kommer att vara dagen efter och alldeles dimmig.
Så här kan det se ut:
01.00 - går och lägger mig och läser. Det brukar göra mig sömnig eftersom jag är en långsam läsare. Somnar efter en stund, lång ibland och ibland kortare.
03.30 Vaknar och är plötsligt alldeles klarvaken. Kan inte somna om trots flera försök och knep, som annars brukar hjälpa. Går upp efter en stund och sitter vid köksbordet och läser tidningen, som brukar komma vid 4-5 tiden.
06.00 går tillbaka till sängen för nytt försök. Maken snarkar och jag knuffar till honom så att han vänder sig om. Han sover djupt och sunt och innan jag hinner somna, ljuder han igen. I vanliga fall hör jag honom inte, men nu gör jag det, och blir väldigt stressad över att inte hinna somna före honom.
08.00 somnar jag av pur utmattning och sover sedan till 12-13, men är fortfarande väldigt trött och dagen går i dimmans tecken. Inget blir gjort och/eller tänkt.
Känner mig inte kry, glad eller energisk - bara trött, irriterad och orkeslös. Tur att jag har en förstående familj, men jag blir så trött på mig...
Så var det med det!
Med hopp om bättring och god nattsömn. Kram!
SvaraRaderaJa, det blir verkligen en ond cirkel det där. Men kan ni inte ha skilda sovrum? Åtminstone ett tag?
SvaraRaderaHoppas du blir bättre snart. Och att du får sova. Sömn är helande, så den är viktig.
SvaraRaderaTack Kattis! Stor kram tillbaka!
SvaraRaderaElisabet:
SvaraRaderaJo, det skulle vi kunna ha, men jag brukar inte störas av snarkningar i vanliga fall. Det är det att jag vaknar så lätt och är då såååå vaken.
Ciski:
SvaraRaderaJa, det är viktigt att sova. Jag funderar starkt på att söka hjälp på vårdcentralen, för det finns säkert flera faktorer som spelar in och om jag bara fick sova ihållande några nätter, skulle mycket lösa sig och jag skulle orka ta itu med saker jag känner att jag måste göra.
Dvs stressfaktorn är hög och tröskeln låg.
Precis så är det. Likadant här, helt dränerad på ork och jättestressad över för lite sömn.
SvaraRaderaVi får hoppas att det räcker med tre veckor, så att vi kan känna oss som människor igen. Just nu är jag mest (ett) zoombielik. Krya på dig Ann!
Lena:
SvaraRaderaDå vet vi var vi har varann. Krya på dig du med. Det som brukar hjälpa är tid och förståelse, fast det finns det inte alltid så mycket av idag.
kram