Ont i magen

Ser på "Efter tio med Malou" idag. En kvinna, som skrivit en bok om skolan intervjuas.
Trots att det är så länge sedan jag drabbades av utmattningssyndrom, så får jag fortfarande ont i magen när skolan debatteras. Det har verkligen satt sina spår - mycket mer än jag först kunde ana.
Jag har fortfarande svårt att läsa om skolan och se på tv-program där alla ska ha åsikter om skolan.

Att skolan är i djup kris tycks alla vara överens om och ha åsikter om.
Man har själv gått i skolan, kanske har barn som går eller gått i skolan och man läser om skolan. Det skrivs och forskas om skolan (med skolan menar jag både förskola, grundskola och gymnasium) och politiker kastar in akutåtgärder, som nya betygssystem, nya läroplaner och att inrätta fler platser på lärarutbildningen. Aldrig arbetsro att verkligen utföra det arbete man så gärna vill göra och älskar.
Kraftiga besparingar görs, men verksamheten ska fortgår "som vanligt och inget ska märkas.De som försöker arbeta för elevernas bästa får ofta en knäpp på näsan av politikerna eller, som jag, bränner ut sig. Senast i veckan slutade en mycket omtyckt rektor här i Göteborg, eftersom det blev omöjligt att göra ett bra jobb.
Man borde istället vara glad åt en sådan rektor!
Vem ska orka arbeta i skolan under sådana premisser?


Men alla dessa amatörer är ändå bara tyckare. Vem lyssnar på dem som arbetar i skolvärlden?
Lärare, rektorer och annan personal har ju den verkliga bilden på hur det är i skolan, för att inte tala om eleverna?
När får de komma till tals på allvar?
Det gäller att inse vilka problemen är innan man kan göra något åt dem och då menar jag inte att man enbart ska stirra på statistik, utan att verkligen ta reda på vilka svårigheter och problem det finns i kommunen, på skolorna och i klassrummet och hur de som är i verksamheten vill ha det.

Jag önskar att "en skola för alla" verkligen var det.
Att de inte spelar någon roll var man bor, är uppväxt, kommer ifrån eller vem ens föräldrar är.
Att alla få den hjälp de behöver och inte den hjälp, som de ekonomiska ramarna bestämmer.
Att varje skola har egna kuratorer, psykologer och speciallärare, som är på plats hela skoldagen och inte som nu köps in per timme (om skolan anser att de har råd).
Att lärare ska få de resurser de anser att deras elever behöver OCH att lärare ska uppskattas för det jobb de verkligen lägger ner för sina elever
...och mycket mer.

Det låter kanske hemskt att säga det, efter alla år jag varit lärare, men jag är glad att mina pojkar klarat sig genom det svenska skolsystemet skolsystemet.