torsdag 21 augusti 2014

Sådär lagom fort

Återhämtar mig - men det går inte fort, fast det kanske är grejen med att återhämta sig. Man är ju inte någon duracellkanin precis, men tänk vad bra det skulle vara - bara byt ut lite batterier och vips, så var man som förr.
Nej, här är det alls inte så, faktiskt raka motsatsen. Men jag vill ju vara som förr!!!
I tisdags var jag borta i ateljén några timmar och packade upp det sista från utställningen och idag ska jag bort och sy klart några beställningar på Horstmannkuddar. Så det går inte fort.

Igår blev det inget besök i ateljén för då plötsligt stacks en nyckel i dörren och Johan kom på besök. En glad överraskning!
Hans symaskin har varit på lagning här (hos maken, som går under namnet McGyver) och nu skulle han hämta den.
Vi fikade länge och pratade och pratade...om hans Berlinbesök och fotbollsmatchen i Dortmund med 80000 åskådare och om jobb och mode och tatueringar och kläder och skor och annat livsviktigt...ja, det var en helmysig eftermiddag.

Min lille "mellanpåg" - inte så liten längre

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Vilken glädje!!

Miri Vandre blandt ege sa...

Ting tar tid !
Og du bliver aldrig den du var, det er der ingen af os der gør. Vi er dem vi er, slæber vores fortid med os og prøver at skabe os gode liv, hver eneste dag. Og du har skabt dig et liv, hvor der er plads til overraskelser og glædelige besøg af dejlige børn :)

Ruta Ett sa...

Elisabet: Ja, det är det sannerligen!

Ruta Ett sa...

Miri: Du har så rätt, men ibland vill jag att det ska gå fortare. Jag övar mig varje dag och nån gång ska det väl gå!
Tills dess är jag så glad över fina bloggvänner och "dejlige" barn!