Att sammanfatta ett år med en bild för varje månad är inte lätt, men så här blev mitt urval!
I februari går Hans Rosling ur tiden och många över hela jorden sörjer honom. Han behövdes verkligen i dessa tider. En sann pedagog och en duktig forskare, som verkligen kunde presentera sin forskningsrön.
I april och maj fick jag en "bloggdip" och skrev inte ett enda inlägg och inte i juni heller.
Jag drabbades av någon slags "pensionärsblues" och fick inte riktigt till det med bloggen.
I maj fick vi ett uppskattat besök av min svägerska "Majsan", som bor i utanför Stuttgart och vi skrattar och pratar om allt och alla.Någon vecka efter vaknar jag en morgon och ser ut så här:
Efter konsultationer hos tre olika läkare konstateras det slutligen att jag fått Bältros! Halva ansiktet kliar och brinner och jag känner mig febrig och oerhört trött.
Detta pågår i 8 veckor och därav bloggtorkan i juni. Jag håller mig inomhus dels för att inte smitta ner någon med mitt virus och dels för att jag ser förskräcklig ut och inte ville visa mig för någon.
Bildkälla I juli får jag ont i hälen och det är hälseneinflammation. Läkarbesök och rehab hos sjukgymnasten och hemma det går över igen, men det tar tid. Jag får också ont på ovansidorna av fötterna, och nya, goda råd får jag av sjukgymnasten. Pelotter inköps och det blir bättre. |
I augusti lyssnar jag på Gullan Bornemarks "Sommar" och får flashbacks till när jag var barn i Malmö och gick i hennes musiklekskola "Blåklockan" på 50-talet |
I september börjar jag sticka på koftan "Glittertind" , som ska bli doppresent
till lille Todd Rune Erik, som ska döpas i oktober.
|
.
I november firar vi yngste sonens födelsedag traditionsenligt med sång, kaffe på sängen och paket! |
I december får jag lite ont i ena knät och konsulterar sjukgymnasten igen. Får nytt träningsprogram, men det blir inte bättre. |
Året avslutas med att jag får konstaterat "antagligen inflammation i ett senfäste i knät" och hasar mig nu fram på kryckor. Men det ska gå över och är inte kroniskt, säger läkaren och då tror jag på det!
Ett bättre år önskar jag mig och alla andra och ett år då det blir lite lättare att andas.
Härlig sammanfattning - jag älskar såna -! Och tänk ändå att man har fått leva i sextiofem år, det är ju helt sanslöst! Jo, det tycker jag. Så mycket vi har hunnit vara med om och så mycket man vill vara med om framledes! Kram på dig Ann och jag hoppas verkligen att du inte slutar att blogga!
SvaraRaderaJa, när man tänker efter så är det faktiskt det! Nej, jag tänker absolut inte sluta blogga, men det blir inte alltid lika ofta uppdateringar som du gör.
RaderaJag ser fram emot 2018 och tror att det bara kan bli bättre på alla fronter!
Kram på dig också!
Synd med alla krämpor men man får kämpa på ändå :) det går upp och ner under ett år! Önskar dej ett gott och hälsosamt 2018 :)
SvaraRadera