Det blev jul ändå...

 Julen hos Bergströms var väldigt avslappnad och stressfri. Delvis berodde det nog på att jag med mitt dåliga knä inte var så rörlig och att jag hela tiden upprepade mantrat. "Det blir jul ändå!"
Vi var fyra av fem till julen och hade inte så många "måsten" som vanligt. Jag är nöjd bara jag får skinka och brunkål, några vill inte vara utan lax och vi hade mat som alla ville ha och orkade äta upp. Risgröt och skinkmacka till lunch som vi brukar, siesta i soffan (se bilden) och sedan julmat och julklappsutdelning.

Den avslappnade familjen Bergström på jul!

Julkransens tema gick i repris - skumtomtar i år igen!

Granen inhandlades lille julafton, som vi brukar, men i år

hade den grenar runtom och var ovanligt fin. Shiva tog på sig

att vara granväktare och tuggade bara lite på en gren.

"Brända tomten" fick en framträdande

plats, som alltid. Han är över 60 år gammal och 

tillverkad av min morbror Sven-Åke till

mormors gran. Han höll på att brinna upp

en gång då hela granen tog fyr, men räddades 

i sista stund och får alltid hänga längst fram.

Grisängeln fick också vara med. Hon är betydligt yngre,

men ska också alltid vara med ganska högt upp i granen. 

Shiva gosade lite med de gula liljorna och fick lite frömjöl i pannan.

Här är mina nya vänner. Det onda knät har inte blivit bättre trots Voltaren, Tigerbalsam, stödbandage, träning enligt fysioterapeutens program. Till slut hasade jag mig fram här hemma och efter att ha hållit mig inomhus i närapå 3 veckor höll jag på att bli galen. Jag dristade mig bort en 100 m längs gatan, men fick så ont att jag nästa blev illamående och fick vända och gå hem igen.

Tack vare rehab fick jag igår ett par kryckor så att jag idag kunde ta mig till vårdcentralen och en läkare.

Han trodde att det kunde vara ett senfäste som inflammerat eller möjligen artros eller kanske en "meniskgrej".

Hur som helst skrev det ut antiinflammatorisk medicin och gavs förhållningsorder och han skulle skicka en remiss till röntgen, så nu finns det i alla fall en plan.