torsdag 5 april 2018

Long time - no see

Här har det varit tyst länge och det beror mest på att jag inte haft lust att skriva i bloggen. Det skyller jag på att jag haft så ont i knäna och ägnat stor del av tiden att kontakta diverse personer, som jag hoppades kunde hjälpa mig.
Efter besök hos 2 läkare och 3 sjukgymnaster är det nu konstaterat att jag har fått inflammationer i senorna nedanför knäna och det är verkligen inte roligt.

Jag har varit på röntgen, tränat, ätit piller, fått värmebehandling, fått stötvågsbehandling och inget har gjort någon större skillnad.
Igår fick jag en kortiosonspruta i ena knät för att se om det hjälper, men ännu märks inget.
Det kanske tar lite längre tid innan det får nån effekt.

Nästa steg blir att hitta en ortoped och/eller idrottsläkare. Håhåjaja, bara att försöka få hjälp är nästan ett heltidsjobb! *suckar

Jag hade skaffat mig ett jobb på en skola på halvtid, men det fick jag ge upp. Det blev för ansträngande för knäna att ta mig dit och hem och att gå i trappor varje dag. Det funkade inte med kryckor och trappor.
Synd, för det var ganska kul uppdrag, som innebar elevstöd till 2 strulputtar i 9:an.

På min födelsedag förra månaden kom Henrik och Danielle från London och överraskade över en långhelg. Det var sååå himla kul och vi skrattade och pratade och åt julmat för tredje gången på kort tid!

Nu kan jag dricka kaffe "konungsligt"!
Direktimport från London
Jag har sytt en del på sistone - mest barnkläder till kompisens barn och stickat en massa också. Sånt går ju bra trots dumma seninflammationer och kryckor!

Byxor i vargtyg till Sam 
Lycklig Sam i sin nya tröja med favoriterna
från "Paw patrol" på!




Rosa byxor i bedårande tyg till en efterlängtad flickbaby!
Sagoläsningen på Grodan fortsätter och i morgon är det dags igen!
Där känner jag mig verkligen välkommen när jag kommer. Barnen skriker "Nu kommer hon" och dagens utvalda hämtar böcker och vi går in i läsvrån och sätter oss i soffan!
Mys på hög nivå!

4 kommentarer:

  1. SOM jag har saknat dig här, Ann!!! Och jo, jag vet att knäelände påverkar hela alltet. Man blir så otroligt bunden och låst. Kan jag gå där? Är där många trapppor? Finns hiss? Är vägen ojämn? Och vilket elände att alla trottoarer lutar så mycket!
    Hoppas att du får hjälp - med cortison eller annat -.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack, Elisabet! Ja, du vet ju precis hur det är! Jag hoppas att cortisonet ska hjälpa lite, så att jag åtminstone kan gå kortare rundor!

      Radera
  2. Försökte kommentera via mobilen, men det verkade inte funka.
    Så tråkigt att du har det så tufft Ann.
    Är i en liknande situation och letar och letar efter någon som VET och kan hjälpa.
    Har inte lyckats (än).

    Hoppas verkligen att du ska få rätt hjälp snarast.
    Du har min sympati.


    Barbro

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Barbro! Du vet ju också hur det är och det mest irriterande är att det ska vara så svårt att få tag i någon, som faktiskt vet vad de talar om. Det gäller att inte ge upp! Gör inte det du heller!
      God bättring och jag håller tummarna för att allt ska lösa sig för dig!
      Kram

      Radera