Kräftor...

Ikväll blir det kräftfest! Det bli mannen och jag, de tre sönerna och en sambo!
Vi kör oftast knytkalas nu när alla flyttat hemifrån och de har egna inkomster.
Vi köper kräftor och räkor, Anders och Ella fixar nåt gott till kaffet, Henrik köper öl och Johan, som jobbar i delikatessen på  Coop ordnar god ost och röra.
På den här sidan äter man havskräftor och igår inhandlades färska, kokta, fina sådana och förstås färska räkor. Men jag vill nog ha lite färg på bordet så det blir också några frysta, röda signalkräftor.

Jag grävde fram "partylådan" för att hitta lite fåniga hattar och annat, men det fanns bar två stycken, så de fick bli bordsdekoration istället. Serpentiner är ju alltid kul och i lådan finns också '"födelsedagståget" som fick vara med på en hörna. Det var självskrivet på alla födelsedagstårtor när pågarna var små och nu får det komma fram i ljuset.
Kräftservetterna var slut så det fick bli räkservetter istället.
Så - nu är det klart och vi väntar bara på att alla ska drälla in, pratiga och bullriga och glada!

Långsamt

Idag har allt varit långsamt. Startsträckan var lång och det blev inte bättre uppåt dagen heller.
Gick till ateljén där jag sydde klart en kuddbeställning och sedan fick dramatenkärran en ny kostym.
Den gamla var svart och trist och dessutom inte vattentät. Den var i nåt non-wovenmaterial, som liknade papper och så fort det regnade så blev allt innehållet vått. Inte så kul när jag gick från biblioteket med kärran full av böcker eller transporterade tyger till ateljén.
MEN nu är det annat!
Sydde i vaxduk som jag hade liggande och som blivit över från andra projekt och nu är jag riktigt nöjd!

Idag...

är jag bara trött och hängig.

Servetter åt alla!

Elisabets upprop på sin blogg var det roligaste idag!Läs också här hos Turtlan!

Det är så bra skrivet så jag kopierar det rakt av:

Igår gick ett uppföljande program om Smedsbergets Äldreboende i Lycksele. 

Både berörande och värmande men jag och många andra fick säkert ta fram skämskudden när föreståndaren berättade " - att såna extravaganser som Servetter när det skulle dukas fint, det var en lyxvara och ville dom köpa något sådant, så fick den ansvariga först kontakta någon tjänsteman eller kvinna på kommunen för att få det beviljat" 

 Istället satt en vårdpersonal och rev bitar från en hushållspappersrulle till de boende. 

Ett bra bevis på att snålhet = dumhet! 

Så häng på och posta ett paket servetter till Smedsbergets Äldreboende, Smedsbergsvägen 2, 921 35 Lycksele. 

Kanske kommer tjänstemännen på bättre tankar!  
Om inte så får de äldre i alla fall fina servetter. 

Sprid gärna vidare. Vore kul om det ramlade in post med servetter till boendet och vad som ev. händer då. '

Servetter med blommor på  har gått iväg idag till Lycksele! 

Var med du också! Adressen är:

Smedsbergets äldreboende

Smedbergsvägen 2

921 35 Lycksele. 

Sådär lagom fort

Återhämtar mig - men det går inte fort, fast det kanske är grejen med att återhämta sig. Man är ju inte någon duracellkanin precis, men tänk vad bra det skulle vara - bara byt ut lite batterier och vips, så var man som förr.
Nej, här är det alls inte så, faktiskt raka motsatsen. Men jag vill ju vara som förr!!!
I tisdags var jag borta i ateljén några timmar och packade upp det sista från utställningen och idag ska jag bort och sy klart några beställningar på Horstmannkuddar. Så det går inte fort.

Igår blev det inget besök i ateljén för då plötsligt stacks en nyckel i dörren och Johan kom på besök. En glad överraskning!
Hans symaskin har varit på lagning här (hos maken, som går under namnet McGyver) och nu skulle han hämta den.
Vi fikade länge och pratade och pratade...om hans Berlinbesök och fotbollsmatchen i Dortmund med 80000 åskådare och om jobb och mode och tatueringar och kläder och skor och annat livsviktigt...ja, det var en helmysig eftermiddag.

Min lille "mellanpåg" - inte så liten längre

Hemifrånjobb?

Att jobba hemifrån är nåt som allt fler gör. Idag gör jag också det och kanske i morgon med. Eller jobb och jobb...jag ska röja lite från bordet med saker från när jag satt hemma och sydde eftersom det var 32 grader varmt i ateljén...kanske försöka sätta ihop en annons om höstens kurser hos STORARTAT!...titta lite på EM i simning...sticka lite OCH vila...Känner mig fortfarande urlakad efter förberedelserna och genomförandet av utställningen i Skärhamn.
Att jag inte lär mig...

bildkälla

Hästar i Nya Allén

Under Kulturkalaset i Göteborg kan allt hända.
Igår var jag ute och tog mina nya skor på promenad ner till stan och när jag passerar Gamla Ullevi är det trafikkaos i korsningen. Köer vid alla trafikljus och nervösa turister som inte visste vad som hände. Det visste inte jag heller, men när jag svänger ner på Nya Allén ser jag att tre filer raskt blir en och de andra är avstängda.
Jag frågar en kille varför och han berättar att det ska bli travtävling i Allén och att man som bäst håller på att lägga ut sand längre ner.
Jag tror knappt mina öron, men ser en massa dumpers, grävskopor och "trumlare" (på pitemål "vägabult"), som håller på att bygga underlaget till travet.
Och travtävling blev det!

bildkälla

Jag fick gå in om Trädgårdsföreningen för att komma fram och det var ingen sinekur. I Trädgårdsföreningen är det Barnkalas med allt man kan tänka sig att barn tycker är roligt. Clowner, byggskola, fiskedamm, regntunnel, ansiktsmålning och mycket mer - dessutom var det tre triljoner barn, föräldrar, mor- och farföräldrar, cyklar, barnvagnar och helt tjockt med folk. Dock inga hundar för hundar är förbjudna i Trädgårdsföreningen.
Jag gick INTE och såg på travtävlingen för då var jag redan hemma igen i soffan med stickningen.

Nu är det bara hälarna kvar. Stickade i Opal sockgarn

Hurra! Hurra! Hurraaaaaaa!

Igår firade jag med att gå till Löplabbet i stan och köpa mig ett par riktigt sköna skor. Jag träffade på en jättetrevlig kille i affären. Efter noggrann utprovning och analys av mina fötter och hur jag går hittade han snabbt ett par, som passade mina fötter såååå bra. Nu är tanken att jag ska kunna gå lite längre promenader utan att få ont i fötterna. I de här känns det som om jag studsar fram. DET var jag värd!

Här ser ni värstingarna Brooks adrenaline GTS 14 - bara namnet!!! bildkälla

Idag fortsätter jag firandet lite med att festa på hallon och vispgrädde (mer vispgrädde än hallon). 

DET är jag också värd!

Vad är det jag firar då? Jo, att jag mår så bra med lchf och dessutom som bonus gått ner mina första 10 kg!
Hurra för mig!

Henrik skriver om sin mormor.

De t här inlägget tycker jag så mycket om. Henrik skriver om min mamma en kväll när han och Johan var ett halvår i Thailand och tränade thaiboxning på hösten 2010.

Min mormor lärde mej…

Jag hade en riktig mysmormor och jag bär på många egenskaper som jag såhär i efterhand kan se att min mormor hade. Min mormor och morfar bodde nere i Lund i Skåne och vi andra i Göteborg. Ni som inte har några syskon kanske inte känner till det här men när man sitter i en bil på långresa så är det lätt hänt att det blir lite kinkig stämning. När batterierna till freestylen tagit slut, man är hungrig och det är för mörkt för att läsa så kan man bli lite lättretlig. Det är lätt hänt att man puttar till sin bror lite för mycket när han hänger på sin sida och fett disrespektar sätesgränsen. Det är också lätt hänt att ens bror trycker tillbaks lite för mycket för att man ska kunna låta det vara och vips! Ett bråk, sedär, så ovanligt i baksätet på väg till mormor&morfar. Jag kommer ihåg att vi små alltid sa ”mormoromorfar” eller ”mormormorfar” eftersom de två hängde ihop, de var en. En känsla, ett ställe, en mormor&morfar

I allafall så när man har två bröder att åka bil med så är det lätt hänt att det drar ut på tiden att åka någonstans eftersom det krävs mycket pauser med fika och underhållning för att resan ska vara något såpass dräglig för de som sitter i framsätet. Därför kunde detta leda till att resan tog mycket längre än de tre timmar som det skulle ta. Hur jag vet detta är att jag alltid frågade hur lång tid det skulle ta för jag vill ju inte sitta och trängas med mina bröder för länge. Det blev alltid för länge och när vi steg ur bilen på parkeringen och rumpan kändes som en bit papp i natten och benen hade förlorat den mesta finmotoriken så stog alltid mormor och väntade i dörröppningen i motljus och hela rumpgrejen släppte liksom. Det nästan bästa med att åka till mormor&morfar var att äta ostmackor och titta ut i mörkret genom köksfönstret när vi kommit fram.

Fika också. Det fikades mycket hos mormor&morfar. Det berodde nog en del på det skånska arvet, i Skåne så fikar man. Ofta. Min mormor var också en riktig bakmormor. Hon bakade allt möjligt, småkakor, stora kakor, sju sorters kakor, en miljon sorters kakor, wienerbröd, smörgåstårtor, ja allt möjligt. Jag var även en riktig gottegris när jag var liten (det är jag iofs fortfarande men jag vill tro att jag har det lite mer under kontroll nu) och hela den här kakgrejen passade mej perfekt. Jag kommer ihåg att jag fick en kaffekopp överfull med vispgrädde. Bara vispgrädde, det var det bästa jag visste när jag var liten! Alltid när vi åkte ifrån mormor&morfar så fick med oss flera glassbyttor fyllda med kakor. Schackrutor, kokostoppar och chokladsnittar var de vanligast förekommande ihop med kanelbullar och gifflar. Glorious!

Min mormor jobbade också i tysthet med att förstöra min karaktär när mamma inte såg. Så kan det verka vid den första insynen men det var faktiskt åt andra hållet. Hon lärde mej faktiskt att se saker som jag inte vet om jag sett på samma sätt innan. I allafall så hände det oftare än sällan att hon drog mej och Johan (Anders var fortfarande för liten och ärlig) och stack till oss lite godis och ”Säg inget till mamma bara”. Det gjorde vi inte heller men det syntes nog på oss när vi travade ut från köket med ett leende från öra till öra. Tiokronor, guldpengar var en big deal för mej när jag var liten. Det påminde så mycket om piratpengar precis som på tv och i serietidningarna. Så när mormor gav oss en guldpeng eller två så var lyckan gjord. Hur hemskt det här än kan låta så tror jag faktiskt att min mormor lärde mej att ljuga. Jag förstog då att alla inte behöver veta allting jämt, en vit lögn som är genuint menad gör mer nytta än skada. Sen är ju frågan hur moraliskt försvarbart det är att ljuga för någon men jag tycker att det är det. Total ärlighet skapar oftast flera gånger mer fiender än vänner och jag tänker på det att varje gång jag var på stan med mamma eller pappa och vi varit och fikat och vi kommit överens om att vi inte berättar det för någon annan. Hade Johan då fått veta att jag fått pys och bulle skulle det blivit kaos, likadant om Johan fått fika och inte ja. Det skulle vara exakt rättvist! Min mormor lärde mej om vita lögner.

Min mormor övertalade mamma också till vad som för henne kunde tyckas vara dumma idéer. I femman eller sexan så ville jag ta hål i örat men det mamma då rakt inte. Där var det nej och du kan gott göra något annat för dina pengar, som jag för övrigt inte hade. Mormor övertalade då mamma att det var klart att jag skulle få göra det, ”Alla i hans klass har ju det” och det bet ganska bra på mamma. Hon gav med sej men sa till mej att jag fick spara ihop pengarna själv för det var ingenting som hon ville vara med och sponsra. Vem tror ni skickade pengar på posten ungefär två veckor senare då? Jo, mormor. Mamma hade ingenting att säga till om men följde ändå med som stöd. Tack för det. Det här har lärt mej att jag inte alltid klarar mej på egen hand och någon annans input eller hjälp kan vara till stor fördel ibland.

Mormor hade också ett annat uttryck som hon använde ibland. Föreställ er att ni köpte den där jävligt flashiga actiongubben från tv-serien som bara var helt rätt. Ibland händer det däremot att företagen inte alltid bygger leksakerna för att hålla för de allra värsta krigsanfallen vilket gör att man tvingas köpa en ny och vips så har de skapat sej en liten profit. Då, när benen flugit av axeln för elfte gången och plastlederna knäckts såpass att inte ens pappa kan fixa dem så är det ingen idé att hänga läpp för det. Johan kunde för övrigt hänga läpp som ingen annan när han var liten, han liksom nästan samlade skinn ända nerifrån hakan för att hänga ut underläppen nästan som en haklapp, ingen kunde hänga läpp som Johan. Det var i allafall ingen idé att hänga läpp över de pengarna som man kastat i sjön då, de var ”läropengar”. Om man inte köpt den där jätteflashiga actiongubben så hade man för alltid gått och längtat efter den och inget hade varit lika bra i jämförelse. Man hade aldrig vetat hur bra eller dålig den var förrän man faktiskt satt där på mattan och hade fullt krig. Utan den erfarenheten kommer man aldrig att fullt ut kunna gå vidare eller för den delen följa sina drömmar. Det här lärde mej att man måste våga chansa, man måste våga ta risken att göra några dumma grejer, om inte bara för att få klart för sej att det inte fungerade, var snyggt eller liknande. Det är en policy som jag håller fast vid än idag. Det kan mycket väl vara så att jag är nästan säker på att det inte kommer funka att baka en femkilos sockerkaka eftersom den inte kommer jäsa ordentligt, men man vet faktiskt inte om det funkar eller inte, helt absolut 1000-procent säkert förrän man faktiskt provat. Det är därför jag ibland måste göra helt urbota dumma projekt som är dömda att misslyckas på förhand, har man inte provat så vet man inte säkert, och då lever man i min bok inte sitt liv fullt ut.

Någon kanske har hört mej säga ”Det är bara pengar” när man dividerat fram och tillbaka om den här skinnjackan eller plånboken eller skorna är värda sitt höga pris. Och det är ju sannerligen en mening som direkt borde få en tvångsintagen på ”Du är vad du spenderar” eller ”Ekonomi-idioterna” eller vad den där tv-serien heter som går på tv som handlar om folk som inte kan hantera pengar och som blir uppstyrda av två nissar i kostym. Men om man inte någon gång gör det där dumma köpet av en vas som man krajjar på en gång en jacka som man har sönder på en gång som man dessutom inte riktigt hade råd med från första början så är vi där igen.
Jag har en kompis som i somras flyttade till en ny lägenhet, han hade ingen soffa. När lönen kom så köpte han en svinsnygg kavaj istället för en soffa. Vilket kan tyckas helt jävla idiotiskt och efterblivet men i min värld är det något av det härligaste som finns! Att ta det beslutet talar till mej på ett speciellt sätt – det är helt fantastiskt. Klart sånt här inte går att göra stup i kvarten men jag tänker inte leva i en värld där ingen vågar ta chansningar, som alltid lever inom sin egen säkerhetszon eller gör något härligt utspel ibland.

Det var bara några hastigt och hafsigt nerskrivna tankar om mormor&morfar och lite annat tjafs.
Nu vill jag ha en schackruta…

~ av hipstart på november 7, 2010.

Publicerat i minnen

Nyfrissad

Som vanligt när jag kommer från min frisör så är jag supernöjd. Idag blev det rosalila målade vågor i håret!

Förra gången blev det grönt och det var jag också nöjd med.

Omväxling förnöjer!

På förekommen anledning...

...kommer här adressen till Utställningen i Skärhamn.

SKÄRHAMNS CENTRUM 3-10 augusti 2014 kl: 11-18

Utställningen äger rum i ett underbart gammalt segelmakeri, omgjort till galleri i ALFS SJÖBOD till höger om klädbutiken Rabalder vid Hamngatan 23 b, nere vid hamnen.

Gatubild 

Och ni är så välkomna såååå!

Ögonblicksbilder

Inte finns det mycket tid till att blogga så här veckan före utställningen i Skärhamn, men lite bilder kan jag ju ändå visa.

Igår snabbsydde jag en "overhang", eller kanske är det en kort

 poncho, i tunn bomullsblandning. Sådana kommer att finnas

fler i Skärhamn i one-size-storlek - ett par korta och ett par längre.

Det numera ockuperade vardagsrumsbordet med allt vad en 

sömmerska kan önska, utom möjligen mer plats och bättre belysning.

I vanlig ordning tar assistenten mer rast än jobbar. Men överblick - det har hon.

Nyss "hjälpte" hon till genom att gnaga lite på strykjärnssladden, men då röt

chefen till, så nu verkar hon arbetsvägra helt och hållet.

Jag har en ung kollega, som mitt i sin graviditet fick ett cancerbesked

och genomgår nu cellgiftsbehandling. (Babyn föddes frisk och stark)

Det här köpte jag med tanke på henne och alla andra som drabbas av 

den här jävla sjukdomen. De har sitt säte här i stan och dit kan man gå

och hjälpa till med att pärla armband. Det kanske jag gör en dag...

Smash-and-grab

Sommarkvällarna gör att nattugglan i mig firar triumfer. Det blir senare och senare och nu när maken har semester så gör det sitt till.
I går kväll (läs natt)vid 01.30-tiden, när vi var på väg till kuddarna, hördes en knattrande moped nedanför fönstret. Så dags är det är så tyst på vår gata, den som annars är ganska trafikerad, så det lät verkligen högt.
Men ljudet försvann inte bort, som det borde utan liksom stannade kvar. Jag tittade ut och hör samtidigt glaskross och ser en kille på moped köra iväg i hög fart.
"Göstas Radio & TV" som ligger mitt emot vårt hus hade blivit utsatt för en smash-and-grab-kupp.
Fler än vi hade uppmärksammat oljudet och några stod på balkongerna och pratade och pekade.

Gösta har haft sin affär så länge jag varit i närheten, vilket är ca 30 år. Det är en sån där liten, gammaldags radiohandlare, som förr fanns i alla stadsdelar långt före Elgiganten och Media Markt.
Att han överlevt alla år är ett under, men han har tydligen haft inbrott förut, för numera har han ett kraftigt galler framför fönstret.
Det är inga stora mellanrum mellan rutorna i gallret och tjuven kan inte ha fått med sig nåt större än ett armbandsur. Om Gösta hade det i sitt fönster vet jag inte. Det enda vi såg var något som såg ut som en sten och glaskross på trottoaren nedanför.
Efter en stund hörde vi glasljud igen och såg då Gösta, som sopade upp glasskärvor mitt i natten och i morse var det en stor pappkartong fasttejpad på fönstret.
Pisk på rumpan borde hen ha - mopedisten! Göra så mot hygglige Gösta!

Vi hade i alla fall tur med vädret

bildkälla

Idag var jag hos min "Nurse Ratched" igen och mina värden var så bra.

Långtidsblodsocker 39 (i feb 51 ska ligga mellan 31-50)
Fasteblodsocker 6,9 (tyckte hon var lite högt, bör ligga mellan 5-7)
Blodtryck 130/80 (lägsta på flera år)
-15 cm i midjan
- 9 kg (båda värdena sedan november)
Urinprov utan anmärkning

Hon var väldigt nöjd med allt, men inte med sättet jag uppnått det på. Jaja, jag låter henne prata, går inte in i diskussioner med henne och går hem jättenöjd. 

Båtturen tyckte vi väl var sådär. Det var inte så mycket nytt för oss som redan bor i stan, men det var kul att komma ut till Vinga. Där fläktade det härligt och längre ut kommer man inte i Göteborg.

På Lilla Bommen utgår de allra flesta turbåtar.
Vår båt hette m/s Glenn."Alla heter Glenn i Göteborg"

Det var ganska många som ville åka med, men platserna
var begränsade. Det gällde att ha biljett i förväg.

Vi satt ganska trångt och guiden var inte så bra,
men vi hade tur med vädret.

Det är vackert i södra skärgården.

Vägen upp till Vinga fyr är snitslad, men det är svårt att gå vilse.

Kaprifol är Bohusläns landskapsblomma, men trots att Vinga ligger i
Västergötland så växer det mycket kaprifol i skärgården och även björnbär.

Fyren ligger vackert och är 29 m hög. Den byggdes 1890
och Evert Taubes pappa var den förste fyrmästaren
 här 1883-1905.Här växte lille Evert upp med sina 12 syskon.

Båken är 24 m hög och vackert rödmålad med Falu rödfärg.
Den har stått här sedan 1857, men första fasta båken kom
1606 på Karl den XI:s befallning. År 1646 byggdes en stuga
åt den förste båkvaktaren Torkel Smed.

Man kan gå upp i fyren mot en "mindre" avgift.
Det gjorde vi inte eftersom båten snart skulle gå tillbaka.

Rån i gästhamnen

Igår blev det en ny cykeltur (jag kommer att få sååå snygga vader när sommaren är slut) och vi cyklade ner till Lilla Bommen och gästhamnen. Vi ville turista lite på hemmaplan och åka ut på en skärgårdsrunda i södra skärgården och ut till Vinga.
Det var massor av folk i hamnen och massor av stoooora lyxbåtar. Caféet och lunchrestaurangen var fulla och det var lång kö till biljettförsäljningen och en liten kö till Älvsnabben

- båten som är "spårvagn" över älven och som till slut hamnar vid Klippan och det gamla Carnegies porterbryggeri och Röda Sten.

Medan vi stod i kön kom jag i slang med en äldre man, som visade sig vara en pensionerad brevbärare från Boston, men som numera flyttat till Florida. Han var på semester i Göteborg och ville också ut på havet. De flesta amerikaner som besöker Göteborg kommer med kryssningar, men den här mannen hade flugit hit enkom för att turista i Göteborg och skulle sedan flyga hem igen.
Vi pratade om allt möjligt men som vi står där rusar plötsligt en ung man med gitarr på ryggen förbi i hög fart.
En liten stund senare kommer en man gående med blodet rinnande från pannan och från armbågen. En annan man stödjer honom och vi hör honom säga att "han tog alla mina pengar och jag hade precis hämtat ut dem i Bankomaten".
Förskräckligt tyckt alla och antog förstås att killen med gitarren var den skyldige.

Vi fick köpt biljetter och sa adjö till amerikanen och cyklade iväg. Vi såg den skadade mannen och en hel del folk stod runt om honom och några pratade i telefon och där ser vi också gitarrkillen. Antagligen hade han försökt springa ifatt rånaren, men inte lyckats.
Mycket obehagligt det hela!

Vi cyklade en omväg hem och tankade lite islatte på ett trevlig ganska nyöppnat ekologiskt café mitt emot Domkyrkan - Way cup - som jag kan rekommendera alla att besöka!  Verkligen genomtänkt!
De har också den rymligaste toalett jag varit på vad det gäller caféer - bara det!

Stor, mysig toa med gatlykta till belysning och toarullar i taket!

Idag var det 100 grader i ateljén, minst, så det gick bara inte att vara där. Jag har tillfälligtvis flyttat hem ateljén och sitter nu och syr med lite mer skugga och större fläktar.
I eftermiddags kom också vinsten i Glädjelotteriet och det är inte klokt så söt tvätteklämmeväskan är. Det är frågan om den inte ska få en framträdande plats i ateljén istället med annan funktion än att härbärgera "tvätteklämmor".

Fint kuvert med personlig frimärkspåklistring! :-)

och när man öppnar hittar man det här!

Visst är den underbar och t.o.m. "tvätteklämmor" följde med!

I morgon är det besök hos Syster Ratched och båttur som gäller. Toodeloo!

Margareta och Johanna i värmen!

Ett bra ställe att befinna sig på när det är så varmt ute är på cykeln. Ateljén fick vänta igår och G och jag cyklade iväg till Botaniska trädgården med fika i cykelkorgen. Det fläktar skönt när man cyklar och Göteborg är faktiskt en bra cykelstad med alltfler cykelbanor kors och tvärs.
Väl framme strosade vi runt lite, tittade in på en utställning om trä och träets användningsområden inom bygge och byggnadsvård.

Vi satte oss på en bänk i perennträdgården och tog fram termosen. Fika för mig är inte som förr med kanelbullar eller mackor utan det blev macka och kex till G och till mig fanns det ost och paranötter OCH naturligtvis isvatten.
Vi satt i solen på en bänk och tittade på turister och hörde språk från hela världen, mycket tyska och engelska (amerikanska) men också japanska och danska.

Det är nåt Japantema nu i sommar, men vi orkade inte mer än att gå i skuggan bland barrträden och sedan blev det ett besök i butiken på vägen ut. Där finns det en hel del att införskaffa om man vill och är stadd vid kassa. Vackra krukor och amplar och specialfröer finns det, men också handflätade engelska korgar med äkthetsbevis(!) för 1350:-, teer, marmelader och lite pyssel.
Om jag hade haft trädgård hade jag säkert handlat lite på deras perennrea och kanske köpt några små japanska växter, men det blev inget köpt.

Om man inte vill ha fyrkantiga trampstenar i sin trädgård, så kan
man ha trampfötter!

På kvällen firade vi mina namnsdagar (Margareta och Johanna) med pannkakstårta och det var inte dumt.

Veckan som gick

Den här veckan har präglats av värme, Gothia Cup och symaskinstrassel. På min promenadväg går jag förbi i en fotbollsplan och där har det spelats fotboll, gråtits, hejats, blåsts i lurar och trummats så det står härliga till från morgon till kväll. Men det är inte bara fotboll utan även ett hallonsnår i en glänta. Där brukar jag stanna till och äta lite på vägen. Det är fler som har hittat stället, så det brukar inte vara så himla många hallon, men några stycken är där varje gång.

Skogshallon - mitt i stan

Högst oönskat trådtrassel

Helt plötsligt utan förvarning började min värstingmaskin krångla och på baksidan såg det ut så här.

Det var INTE kul. Jag kunde inte få rätt på det på nåt vis i världen och inte heller maken, som annars räddat mig åtskilliga gånger. Till slut var jag tvungen att kontakta min "symaskinsdoktor" på Hisingen. Under tiden han tar hand om maskinen, fick jag låna en av honom. En likadan som min så nu är det bara att sy på igen - puuuhhh.

Jag syr för glatta livet nu i ateljén och det har varit olidligt varmt. Solen gassar in på förmiddagen och lagom till jag kommer dit vid lunchtid, så har det ackumulerats massor av värme. Jag har en liten fläkt, men det är inte lätt att manövrera mönsterpapper och tyger i blåst, så den har inte gått hela tiden. Nån dag tog jag värmesemester, men det känns inte riktigt som om jag har tid med det.

Jag vill inte spara allt till sista minuten så jag blir sådär superstressad, som jag så lätt blir.

Än så länge har jag sytt vida, korta västar eller "overhang" (i två färger) i linne, men i fredags blev det en längre tunika eller poncho om man så vill. 

Syrenlila och smaragdgrön på G, som ska få mönstrad
 pärlemorknapp (den syns på "knappbilden)

Oblekt och senapsgult med knapp i kokosskal till den djärve

Väst i oblekt linne, som också bara finns i ett exemplar, snart klar.

Den kommer bara att finnas i detta enda exemplar, eftersom det var en tygbit jag fann i min tyghylla. Men jag tycker så mycket om dessa oblekta och off-white färger. 

Själv kan jag inte ha dem. Jag blir alldeles transparent i dem, men för de som kan så är det ett fantastiskt tyg med lite struktur i. (Kolla in mönsterpassningen fram!)

Antingen sätter jag i en blixtlås eller så får den en stor lila knapp i kokosskal överst. Får se hur jag gör.

Det är ett kärt besvär att välja knappar till alla västarna och jag har en hel del att välja mellan

Trots att det varit så varmt har jag kopplat av med att sticka i ullgarn. Det är en sjal från en tysk designer och den heter "Leftie" eftersom den är bra om man har lite restgarner (leftovers). Jag stickar den i turkos och smaragdgrön. Den är så rolig att sticka så jag kommer nog att sticka fler. Då kanske den ser ut så här. Här finns mönstret.

Bildkälla

 Idag var det meningen att vi skulle äta namnsdagstårta. Det är ju Margareta idag och det heter jag som andranamn. Ingen hade tid att komma och äta och kalaset sköts fram till i morgon. Det går också bra. I morgon är det Johanna och det heter jag också.
Då blir det pannkakstårta med bär och vispgrädde.

Slut för idag.

En dag i stan

När det är som varmast i stan dras vi till vatten. Vi gick till Trädgårdsföreningen för att se en utställning som heter "Naturens mångfald i Glas, Skulptur och måleri", men tyvärr var vi en dag för tidiga för vernissagen. Vi strosade istället runt i parken i värmen.

I rosariet finns en vacker fontän, med stora lavendelblå liljor runt om. Trädgårdsföreningen är en så vacker park, som man MÅSTE besöka om man kommer till Göteborg.

I en pergola fann vi ett läckert vattenfall,

och också en härlig sittplats med ett fantastiskt tak.

När vi gått en bit bort mot Bältesspännarparken fick vi se nåt ovanligt. En arborist utförde nästan cirkuskonster uppe i ett träd, som skulle fällas. Tyvärr var det avspärrning på ett stort område, så bilden blev därefter. Men man ser hur små gubbarna är jämfört med trädet som ska fällas. Killen i trädet svingade sig i säkerhetslinorna so om vore de lianer och de på marken skickade upp olika storlekar av motorsågar till honom.

Många med oss stannade och tittade och när en stor grenklyka föll applåderade några till och med.

Det blåste rejält, vilket var skönt, men man hör ändå motorsågen och tittar man noga ser man grenen som far i marken.

På plats hade de också en maskin som malde allt till flis. Det var sååå intressant!

Sen gick vi och drack varsin islatte.

Ny inneboende

Min lokalsambo, Eva, var i London förra veckan och såg Monty Python-showen. Med sig hem hade hon Little Ben, som ska jobba med Eva. (Big Ben står kvar i London.)

Little Ben är ungefär 80 cm hög
och står nu i vitrinskåpet.

Eva tyckte att det kanske såg groteskt ut från utsidan
med ett skelett i skåpet, så jag sydde en cape till honom.
Nu är han mycket snyggare, tycker hon.

Till en fotbollskväll kan man lätt sippa på en Margarita,
som maken blandat ihop. Mmmmm....

Ingen Efit idag

Jag hade tänkt vara med på Efit idag, men glömde totalt bort det. Jag kanske får göra som Ulrika och ha en egen Efit-dag.
Maken har semester  men eftersom jag måste producera lite till utställningen i Skärhamn, så har jag varit i ateljén större delen av dagen.
Har ritat mönster och sytt en liten kort väst och klippt till 3 stycken i varierande färger.

Jag hittade en halv meter i det här fina linnetyget och det räckte till en kort väst.
Nu ska det sys på stora pärlemorknappar och sedan är den klar för försäljning!