Idag ringde brevbäraren på dörren och lämnade över ett paket - min bok jag beställt på bokrean.
(Kan det ha varit julklappen, som gjorde att jag fick den hemburen ända fram till dörren och slapp hämta den hos postombudet?)
Den enda jag hittade som jag ville ha och dessutom ville betala för. Det är ganska många böcker jag vill läsa, men inte ha i min bokhylla och ganska många jag absolut inte vill betala för.
Jag var nere i min bokhandel, men var inte alls imponerad av utbudet och gick hem tomhänt.
Som ni förstår är jag en flitig besökare på biblioteket och jag är ju med i bokklubben i bokhandeln också, så jag får min beskärda del av läsning ändå.
Jag har en bok redan av Annika och nu blir det fler bakstunder.Här finns många
fina recept på bröd, kakor och tårtor, som man kan äta som LCHF:are ...
Min mamma var alltid noga med att ha goda relationer med alla människor och tänkte alltid på att alla skulle ha det bra!
Hon brukade alltid komma ihåg och skicka kort till allas namnsdagar och födelsedagar och små julklappar till brevbäraren, tidningsbudet och vaktmästare.
Detta är jag uppväxt med och jag gör likadant. Jag hänger också små paketer på dörrhandtaget till brevbäraren och tidningsbudet, för jag tycker att de är värda all uppmuntran de kan få för det jobb de gör!
Ofta ringer brevbäraren på dörren eller lägger ett kort i brevlådan och tackar och ibland har jag fått en lapp från tidningsbudet med en "God Jul-hälsning".
I söndags fick vi en väldigt personligt meddelande, som låg inne i söndagstidningen och jag blev jätteglad. Jag träffar ju aldrig tidningsbudet och vet inte vem det är, men nu känns som jag har en liten aning. Jag kommer förstås att önska honom välkommen tillbaka och rapportera hur hans vikarie har skött sig!
Så är det bara! Om man ska bli bra på något, så gäller övning, övning. övning.
I lördags var det övning i skridskotävlingar på Ruddalens skrinnarbana. Meningen var att det skulle vara en lite ovanlig tävling - masstart över 15 varv = 6000 m och det är en ovanlig tävlingsform än så länge - men rolig.
Ca 30 åkare startar samtidigt. Det åker 15 varv och den som först passerar mållinjen vinner. Den som blir varvad blir plockas av banan.
Det är mycket taktik, ungefär som i velodromcykling, och alla lurpassar på varandra. Under tävlingens gång finns det också spurtpriser att hämta. Det går inte alltid så fort, utom på de sista varven, men det är roligt att titta på. Värre är det för domarna, som ska hålla reda på alla som blir varvade. En del krockar och fall inträffar alltid och då är det kört!
Här kan man se hur det kan se ut:
Nu blev det inte av, så det kördes en vanlig distriktstävling istället. Då är det de små som tävlar och de kör 100 m och 300 m och de lite större åker 500 m och 1500 m. De är såååå duktiga och har så kul.
Om man sätter personligt rekord så får man en "pers-kaka" och även om man förlorar mot den man går i par med, så tävlar man ändå mest mot sig själv. Det är en sån fröjd att se hur roligt de tycker att det är och allt är "på riktigt". Det är starter, startskott, domare och hejaklack. Det är elektronisk tidtagning och allt är som när de "stora" åker.
Och om man dessutom får en medalj så blir man ju överlycklig och fotograferad av föräldrar och tränare.
Det är också kul att jämföra sina tider och upplevelser med sina träningskompisar!
Jag stod i caféet och gjorde köttbullemackor och serverade korv med bröd och det tycker jag också är roligt.
Men jag blir väldigt trött av det. Det är en anspänning utan dess like för mig med alla människor, alla ljud och all stress och i lördags blev det inte bättre av att strömmen i köket gick tre gånger, medan alla väntade på kaffet. Det gäller att ha allting klart när funktionärer och publik kommer in i pauserna.
Efteråt är jag så otroligt trött både i kroppen och själen att det kan ingen förstå, som inte upplevt det själv. Jag få ont i kroppen och blir alldeles orkeslös.
Det är svårt att värdera på förhand hur mycket det kommer att "kosta" och om det är värt det, men i lördags var det värt priset!
Tillbaka igen efter dagens träningsrunda. I dag blev det lite kortare eftersom jag hade sån träningsvärk i fötterna och benen (!).
Men det blev premiär för nya jackan, som var jättebra. En passande ficka till telefonen och jag kände mig så fin. Jag tror att den också hjälpte till att hålla tempot idag.
Ungefär halvvägs såg jag i ögonvrån någon närma sig bakifrån - någon med barnvagn och jag tänkte: "En person med barnvagn ska banne mig inte gå förbi mig", så jag tänjde på stegen lite.
Men de bakifrån kommande närmade sig och till slut insåg jag att det inte skulle gå. Jag skulle bli "omgådd".
Jag, som är sån tävlingsmänniska, kunde förstås inte riktigt förlika mig med tanken, utan gick raskt över till andra sidan gatan. Gick och gick och jag kände hur andningen blev tyngre och tyngre.
Jag vred på huvudet för att se på konkurrenterna och synen tröstade mig lite grand.
Det var en ung man, som körde barnvagnen och han gick FORT. En bit bakom gick den unga modern, som hade fullt sjå att hänga med. Hon sladdade allt mer och till slut fick han stanna och vänta in henne - och då kom jag FÖRE!!
Inte undra på att jag var så trött när jag kom hem och inte orkade springa upp för trappan, som jag brukar!
Fånigt, men sant!
Nya jackan - lite kall än så länge, men idag valde jag "fashion before function".
Fann också ett mail from Runkeeper i dagens post:
Hi
Ann,
Whaddaya
think? Is this getting easier? Are you enjoying it more? Completing five
activities is something you should be proud of; we're sure celebrating over
here!
Now get out there and keep it up! We believe in you!
..."firade" vi i fredags istället, med fantastiska tulpaner från maken och färska räkor med gott vitt vin till!
Igår drog vi till stan och stötte på...
Klicka på bilden om du vill läsa texten på containern
De serverar ekologiskt kravmärkt kött. ekologiska grönsaker och "tillbehör efter humör och väder"! Anders har ätit där och var alldeles lyrisk över maten! De finns på Esperantoplatsen i Göteborg - mitt i stan!
Det blev också lite inköp gjorda - lite material till hantverk och/eller textilexperiment!
Fr.v. akvarellpennor med suddgummi, rött ullgarn med kashmir i, en ny kabel till stickorna och små handgjorda papper från Indien, lite plasthänder, som egentligen är drinkpinnar, men som jag har tänkt använda till nåt helt annat. Ja, också blev det fika och sedan åkte vi hem!
Pennorna och pappret är inköpt på In-Ex, en underbar konstnärsaffär som har "allt" och som också har en webshop för dem, som inte råkar bo i Göteborg!
Idag var jag lika seg efter en natt som innebar sömn i intervaller, men jag tvingade mig ut en sväng ändå! Planen är att jag kanske ska få sova lite bättre om jag är ute lite på dagen.
Efter en tur ute i duggregn kommer jag hem trött och rufsig.
Skorna är också trötta, men såååå sköna och bra att gå i. Enda bristen var att jag inte hade nån musik i telefonen. Den försvann på ett mystiskt sätt när telefonen var på lagning. Jag lyssnade på radion och Lotta Bromée.
Plötsligt kom bästa gå-låten! Ikväll har jag laddat ner en massa musik i samma tempo, så i morgon kan jag gå i 2 timmar, fast det kommer inte att hända. Jag får ta det lite lugnt i början.
Här kommer "Uptown funk", så får ni känna på mitt tempo!
Idag känns det som det kommer att bli en långsam dag - av nöden tvungen. Det är förstås kroppen, som efter den långa sjukperioden säger till mig att ta det lugnt och vila.
Men som offer för duktighetssyndromet är det inte lätt. Varför?
Jag ska ju jobba halvtid, men det känns som hjärnan går på högvarv. Momsredovisningen ska snart in och idéerna far runt i huvudet, men det räcker inte med idéer - de ska genomföras också - de som är genomförbara i alla fall.
Stressen jagar mig och jag känner att jag behöver göra nåt roligt och alldeles annorlunda idag - eller bara nåt som tar tid, andas och njuta. Varför är det så svårt?
Får se om jag mäktar med det! Jag vill ha ork!
Idag är det Efitdag igen och den här gången ska jag vara med. EFITbetyder att man dokumenterar sin dag med ett foto i timmen. Fler som är med hittar du här!
Vid midnatt äter jag en av mina nybakade frallor - LCHF style
Det är inte dumt att få hemleverans av ekologiska ägg! Jag får ägg från Äggbudet och det är suveränt!
Jag beställer via sms och han smsar tillbaka när han ska hämta hos bonden i Lindome och levererar sedan hem på kvällstid!
Som lchf:are så äter jag många ägg och det här är ett smärtfritt sätt att få hem ägg!
Nu ska jag inte ha alla flaken själv, men jag brukar beställa 2 flak i taget och resten ska mina kolleger i ateljén ha!
I vår lägenhet har vi haft så kallt de senaste veckorna. Jag är ju frusen av mig och sitter gärna under filt i soffan, medan mannen, Norrbottningen, är av den varmare sorten, som t.o.m sover med fötterna utanför täcket (brrrr).
Men nu tycker även han att det är lite kallt inomhus (fast han medger det inte så gärna).
Igår kom jag på honom med att sitta med värmefilten på och då förstod jag att det inte bara var jag som var "frussen".
Det känns som att sitta i en utkyld sommarstuga när vi sitter i soffan på kvällarna.
Jag skickade en felanmälan sent igår kväll till fastighetsägaren och i förmiddags ringde en "värmekille" och undrade om det passade att han kom idag!!!!
Hurra! Nu hoppas jag att jag slipper sitta med dunsockor, yllekofta och muddar på kvällarna i fortsättningen.
Vi får se, säger den skeptiske som sitter på min axeln!
Jag trodde nästan inte att det var sant när jag vaknade i fredags med magknip och äcklig magsjuka. Kunde det verkligen finnas fler infektioner som jag inte haft? Men inte nu längre. Nu har jag träffat alla (tror jag)
Räddningen
Idag är det söndag och hälsotillståndet är "det bättrar sig...". Ögat är nästan helt bra, men fru Doktorn sa att jag skulle droppa i ögat två dagar efter att det blivit bra. DET var väldigt viktigt!
Magen är nästan bra, men aptiten vill inte infinna sig och kaffe smakar bläää.
Mormor Maria, född 1887, brukade säga att "om inte kaffet smakar bra, så är man inte kry" och det stämmer verkligen. Kaffet smakar halvbra idag, så det finns hopp om livet.
Medan jag ser på konståkningens uppvisning på tv. så gör maken kålpudding i köket. Det blir inte middagen idag, men kanske om ett par dagar. Det är nåt av det godaste jag vet - det och rotmos. Det blir ett test av magen vill jag lova!
Men i morgon...DÅ är jag både frisk och pigg! Det har jag bestämt!
Så det så!
Jag tror att sönerna och mannen har varit mer oroliga för mig än jag varit själv över beskedet om att jag fått diabetes. De har inte sagt så mycket, men då och då har de nog tyckt att jag kanske borde göra som jag blev tillsagd av syster Ratchet. Jag själv har varit helt trygg med att följa min egen övertygelse och det gav ju snabbt resultat också.
Jag skickade sms till sönerna med besked om att jag nu var friskförklarad och svaren lät inte vänta på sig:
Äldsten: "Åh, jävlar! Sjukt bra jobbat!" Mellan: "Men shit va gött! Du är så jäkla grym!! :D"
Yngsten: "Ååååååh, vad glaaaaad jag blir! Är så sjukt stolt över dig! Att du verkligen tagit tag i det och gjort det på ditt eget sätt trots vad alla sa! Heja heja dig! Älskar dig!"
Halleluja! Jag är frisk!!! Jag träffade en fantastisk läkare idag på mitt första läkarbesök sedan diabetesdiagnosen, som berömde mig så och sa: Med dina värden så är du frisk! Inte behöver du gå till diabetessköterskan någon mer gång! Och allt tack vare LCHF! Hon tyckte att det var härligt med patienter som tänkte själv och hade lite svårt att förstå varför jag inte fick något stöd av "draken" när jag ville äta enligt LCHF. "Det är mycket prestige inblandat!"
Jag har numera "latent diabetes", som hon sa, och jag gissar att det betyder att jag är en nolla - typ 0. Dvs så länge som jag håller koll på att blodsockervärdet håller sig normalt så är jag inte diabetiker. Så på 9 månader gick jag från sockerstinn diabetiker med stor risk för att bli en stympad och blind kvinna till en frisk! Det känns fantastiskt att jag hittade rätt. Om jag litat på råden från sjukvården hade jag nu varit en medicinerande, insulinberoende, tjock och sjuk människa. Jag är glad att jag stod emot dessa sjuka råd och tänkte själv! Med stor hjälp och glada tillrop från vänner och familjen! Fast mannen var nervös i början. Han tyckte som så att: Kan det verkligen vara bra med att inte äta kolhydrater och istället äta fett? Nu har han sett resultatet!
Ikväll firade vi med färska räkor och bubbel! Min plan är att fortsätta på LCHF-vägen och nästa mål är att få ett normalt blodtryck utan mediciner. Skål!
Igår svid i ögat och det kändes som om det var ett gruskorn i mitt vänsteröga. Det startade som lite kli i ögat och blev snabbt sämre. I morse var det svårt att öppna det och jag har droppat droppar i det under dagen. Kunde knappt sticka ens. Det ömmar och svider och det här kommit in ett helt grustag.
Dropparna verkar inte hjälpa.
i eftermiddag ska jag på besök hos fru Doktorn och kanske hon har nån bättre medikament, som gär mirakel.
Större delen av helgen kommer att tillbringas på Ruddalens isbana eller rättare sagt i värmestugans café. Det är nämligen Allround- och Junior-SM i skridsko och jag har lovat ställa upp och vara i caféet. Det blir till att langa korv, kaffe och mackor till tävlande, funktionärer och den lilla publik, som ev. kommer och tittar på.
Vår klubb heter IK WEGA och firar snart 100-årsjubileum. bildkälla
Idag var det dags att gå till frissan. Efter en lång infektion såg ju håret ut som "kom-och-hjälp" och hela frisyren hade kraschat. Therese, min frisör, brukar alltid ha en uttänkt plan och det hade hon även denna gång. Vi känner varandra ganska bra vid det här laget och det är lika spännande varje gång att se hur det ska bli. Men så mycket kan jag säga att att aldrig hittills blivit besviken.
Här bleks håret på hjässan för att färgen/toningen ska fästa bättre
Nu är färgerna på plats och jag känner mig INTE vacker!
Multikolorerat hår! Mitt vita hår ligger så snyggt i det blå och turkos.
Det lilasvarta är rester från förra färgningen
Ser ni hur snyggt hon lagt slingorna?
I love it! Jag gick därifrån upplyft i anden och sträckte på mig mer än på länge!
