Nu har jag hunnit smälta lite grand av allt det jag såg och hörde på mässan. Det var verkligen roligt, mycket roligare än jag trodde att det skulle vara. Jag gick runt i ett saligt rus från det ena seminariet efter det andra, pratade med andra besökare och utställare, som alla var glada och vi bytte visitkort och rekommenderade varandra böcker, websidor och annat.
Det är mycket papper och annat som ska till innan det blir klart med ett eget företag. Ännu så länge är företaget registrerat hos Bolagsverket, ansökt om skattsedel och nu håller jag på att försöka fylla i alla sidor i ansökan om momsregistrering. Det är himla mycket och svårt att veta t.ex. hur stor omsättning jag kommer att ha nästa år. Det blir till att höfta en summa.
STORARTATs e-post är nu igång och igår kom yngste sonen hit och vi började skissa lite på hur hemsidan ska se ut. Han ska hjälpa mig att göra den (läs: han ska göra den) så att den blir snygg, fräck och lätt att navigera på.
Allt är så spännande och jag känner mig piggare och gladare än jag gjort på länge.
Gläds med dig A!
SvaraRadera...men jag vet att för mig är det så med utmattningen, att även det roliga tar energi och det är så lätt att glömma bort...just för att det är så roligt.
Återigen glömmer jag att känna in min kropp, registrera att axlarna åker upp, spänningar och att regelbundet avsätta tid för vila.
Ibland glömmer jag till och med att andas, känns det som.
Och så blir det som så många gånger förr. Energin tar slut och jag hamnar nere i gropen igen.
Å får kravla mig upp.
Varför skriver jag allt det här? Jo för att jag önskar dig en stor medvetenhet om vad som sker i din kropp - hela tiden nu framöver.
Mitt i och samtidigt med allt det roliga. :)
Jag önskar dig allt gott.
X-SoF
Innan jag blev ordentligt sjuk så hade jag ett eget företag. Jag hade i många år åkt runt på fritiden och föreläst om barn med ADHD och hur det är att vara förälder till ett sådant barn. n. När jag var nydiagnostiserad och insåg att jag måste byta jobb så sa jag upp mig på ICA och startade upp en konsultverksamhet på heltid. Nu kunde jag göra det roliga på heltid. Min gamla ICA-chef stöttade mig genom att ge mig lön i ett halvår som ett avgångsvederlag. Det gav mig tid att komma igång. Han var själv handikappförälder. Det var därför han stöttade mitt beslut.
SvaraRaderaDet var det bästa och roligaste jag kunnat göra. De fem åren vill jag absolut inte vara utan. Det var mycket jobb, det ska jag inte sticka under stol med. Men det var ju åt mig själv jag jobbade. Jag styrde över mitt eget liv. Visst var det mycket att ta in, men jag fick bra hjälp ifrån Företagarcentrum plus att jag gick med i ett kvinnlig nätverk, Företagsamma kvinnor i Sundsvall. De blev mina kollegor och arbetskompisar som jag kunde bolla tankar och funderingar med.
Att ha ett eget företag och hålla på med det som är roligast i hela världen. Det är nästan som att få barn. Man har en baby man värnar om och gör allt för. År 2000 blev jag ordentligt sjuk och var tvungen att inse att jag inte kunde hålla på med firman längre. Trots att jag så småningom fick förtidspension så kunde jag ändå inte skippa firman helt. Namnet och registreringen fick leva kvar i flera år till. Det var ju min baby. Till slut var jag ju tvungen att inse att jag aldrig mer kunde jobba så igen. Så nu finns firman inte längre. Men jag längtar fortfarande tillbaka till den tiden. Sömnaden har hjälpt mig att täppa till det hålet inom mig.
Vad vill jag då säga med de här orden. Jo, lycka till! Tänk på din kropp och lyssna på den. Njut för resten av tiden. Jag tror inte du kommer att ångra dig. Jag är nästan lite avundsjuk.....:-)
Det er en rigtig spændende tid :-)
SvaraRaderaSoF:
SvaraRaderaTack snälla! Jag känner igen det där alltför väl! Trots att jag försöker tänka på det så trillar jag dit gång på gång.
Men jag arbetat på det...
Cicki:
SvaraRaderaTack för din långa berättelse! Det är inte lätt att försöka bromsa när allt verkar så roligt. Och jag förstår att det blir som ens lilla barn, som man inte vill släppa iväg hur som helst.
Trist att det inte gick i längden, men så blir livet ibland.
Tur att du har alla dina fina väskor och annat som du är så duktig på.
Kram
Losarina:
SvaraRaderaDet är sannerligen en spännande tid - och roligt, men också mycket att hålla reda på och blanketter att fylla i *suckar*. Men jag ser framtiden an med optimism - mycket mer än förut...
Jag har inte hängt med här på ett tag, så jag har nog missat en del. Jag startade min firma 2001, och det har jag inte ångrat. Visserligen drar den inte in så våldsamt, men det har avlastat en del utgifter. A-kassa, böcker, skivor, skrivgrejer och vissa resor, konserter etc.
SvaraRaderaLycka till! (Jag törs nästan inte tala om att maken har varit kamrer i sitt tidigare liv, så jag behöver inte bry mig om en enda siffra. Utan honom skulle jag inte kunna ha firman.)
Åh vad roligt och spännande och intressant! Lycka till en miljon!
SvaraRadera