Var och varannan dag kan man få höra folk säga "interjuv" och jag har t.o.m. hört journalister (som borde veta, om någon) "interju", som för att vara på den säkra sidan.
Men idag läste jag på en blogg den märkligaste varianten hittills - "internljuv".
Beror det på att man inte känner till ordets ursprung "interview" (eng) eller varför blir det "interjuv, interju och internljuv"??
Det finns ett fenomen inom språkvetenskapen, som kallas "folketymologi", som är "ord som har omformats på grund av felaktig härledning".
T.ex "ryggmatist" istf. reumatism (sitter ju ibland i ryggen och då blir det begripligt vad det är)
Fler exempel kan man läsa här:
Men vi kan väl ändå vara överens om att det heter "intervju" och inget annat?
 |
| Bildkälla |
Interljuv- haha! Jag älskar såna "feltolkningar". När mina barn var små så kallade de bordet i hallen för "halvbordet" för det var ju bara ett litet bord. Och plånboken hette plånbörsen. Det blir så himla logiskt och ändå så helt fel.
SvaraRaderaOch min dotter kallade tvättinrättningen (dit hennes mormor gick och manglade lakanen) för Pressbyrån ,-)
SvaraRadera