Tack för alla lyckönskningar! Allt gick bra! Och stort tack till
Monica (
se kommentar till förra inlägget) för dina kloka ord! Så intressant att du själv arbetat med Mohs-kirurgi. Själv hade jag aldrig hört talas om den. Nu har jag förstått också att det inte är alla förunnat att få den här behandlingen! Jag är tacksam att jag fick det.
Jag var på plats enligt order kl. 7.45 och fick krypa in i landstingets mjuka kläder! Jag blev väldigt väl omhändertagen hela dagen och op-teamet var såååååå trevliga och roliga, faktiskt! På det stora hela blev operationen en positiv upplevelse. Mycket tack vare den oerhört trevliga och proffsiga personalen - alla från kvinnan i receptionen till kirurgerna (jo, de var två).
Efter första ingreppet så såg det ut så här. Tillbaka i väntrummet hos mina två medpatienter, två män i min egen ålder, inte så pratsamma, men de tog sig uppåt dagen). Jag hade tagit med mig "Hemslöjd", stickning, Zoegas kaffe i termosen och lunch, så det gick ingen nöd på mig. MEN det var lite svårt med glasögonen så jag fick inte så mycket stickat. Jag laddade ner en ljudbok också. "Hyresgästerna" heter den. Någon som läst den?
Själva operationerna tog inte så lång tid, ca 20-30 min, men sedan var det några timmars väntetid emellan, medan patologer och biokemister undersökte vävnaden de tagit bort.
När jag kom in på salen så var det en massa folk. Förutom op-laget så vart det flera studenter och läkarkandidater som skulle vara med och se och lära. Det hade jag inget emot. Jag skulle ju ändå bara ligga under skynket och inte se nåt. Efter ett tag hörde jag att en av kandidaterna blev svimfärdig och fick lämna rummet. Stackarn!
Dagen gick långsamt fram och det blev sammanlagt tre operationer innan de sydde ihop mig. Jag tror att de sydde ihop lite på nåt ställe och transplanterade hud på nåt ställe. Jag är osäker, men de broderade ganska länge i alla fall.
Jag var lite knäsvag efteråt, men vid 16-tiden var jag hemma igen och lade mig och vilade med en gång. Shiva kom och lade sig på magen och vi sov lite. När bedövningen släppte värkte det rejält men med Panodil blev det bättre.
I morse när jag vaknade såg jag ut så här; ungefär som om jag slagits i en MMA-match. Hela ögat igensvullet och värkte. Jag blev förvarnad om att ansikte skulle anta regnbågens färger, så i år behöver vi inte nåt färgglatt påskris. Det är bara att se på mig Såret vätskar lite och det värker, men jag tror ändå att det snart blir bättre.
Jag är så tacksam att jag fick detta gjort nu och att det ändå gick så bra!