Nästan som ny...eller...?

Idag var det dags för återbesök på Hudkliniken. Bandaget avlägsnades och  jag frågade om jag fick se såret.  De undrade om jag var säker på det och jag svarade att jag inte tänkte svimma om det såg otäckt ut och dessutom så låg jag ju redan ner.

Det var större än jag trodde och var sytt under ögat och ner i ett V längs med näsan ungefär! Men snyggt gjort, tyckte jag.

Det kommer att bli så snyggt, sa sköterskan, men det kommer att ta ett tag innan dess.

Jag är inte så bekymrad över ärr, men ska naturligtvis följa alla råd jag får om tejp på, inte vara i solen och nyponfröolja som jag fått. Jag vill ju inte att ärret ska bli blålila utan så blekt det bara går!

Jag får ju också tillfälle att köpa mig en riktigt fräck solhatt!

Igår såg jag ut så här. Ett fult och smutsigt tryckförband och som stramar och kliar. Svullnaden har gått ner mycket och färgen skiftar från blålila till citrongult.

Idag kändes som en befrielse när bandaget kom av. En del av stygnen togs bort och (tror jag) en del sitter kvar, där transplantatet finns.  Sköterskan var så lätt på handen och jag fick beröm för att vara en tålig och positiv patient.  Det var nästan så att jag väntade på att få ett klistermärke när jag skulle gå hem.
Nytt bandage sattes på och en ny tid för återbesök bokades nästa vecka.
Jag tycker att personalen som jag träffat har varit underbar. Jag har känt mig trygg, väl omhändertagen och fått relevant information hela tiden!
Kanske ska jag ge dem ett klistermärke!