WOLLMEISE - alla stickares dröm!

Jag har just nu lagt upp en auktion  på Tradera med det eftertraktade lyxgarnet Wollmeise, i en fantastisk djupröd färg.

Alla stickares drömgarn!
Garnet är mycket svårt att få tag i. Wollmeises butik uppdateras på fredagar, på morgonen och eftermiddagen. Oftast runt 08.15 och 17.00 . Uppdateringarna brukar bestå av ett begränsat antal garnhärvor där sort och färg varierar från vecka till vecka. Garnet är hysteriskt populärt och det brukar inte ta många minuter innan allt är slutsålt. 

Färgen på fotot är missvisande. Garnet är en djupröd, varm nyans, utan nåt som helst åt det gula eller brandgula hållet.

Uppdaterat: Garnet såldes för 315:-

Vi betalar inte!!

Idag gjorde jag nåt rysligt :-)

Jag tjuvåkte på pendeltåget hem från styrelsemötet i Lerum. Det är sällan jag åker pendeltåg och med Västtrafiks komplicerade betalsystem blir det inte alltid som jag tänkt.
Ingen info hittade jag heller om hur man gör. "Seniorer" som jag MÅSTE ha nån att fråga eller ÅTMINSTONE en skylt att läsa på.

Jag tryckte på knappen och visade kortet för automaten. Den sa inget så jag trodde att jag inte hade betalat och gjorde om proceduren. Mitt kort visade -17:- så då var det OK.....trodde jag...
När man stiger av ska man "checka ut" och då lyser det minsann rött. Innan hade apparaten inte gett minsta pip ifrån sig.
Precis då kommer "konduktrisen" och frågade om det gick bra...nja, det lyser rött när jag ska checka ut, säger jag med extra skånsk accent, så hon ska tro att jag är en dum turist på vift.
Hon trycker ut ett slags kvitto, ler och säger:
-Men du har inte betalt.
-Joho, säger jag, men tydligen hade jag först checkat in och sedan checkat ut i samma veva, vilket betyder att jag inte betalat resan alls.

Om en kontrollant dykt upp hade det kostat mig 1200:-! Jag försökte betala till den leende kvinnan, men se det gick inte. Hon bara log och sa: Det är ingen fara - du kan betala nästa gång...

Sånt kan hända en solig måndag i Göteborg!

PS Det var tur att jag inte visste att jag tjuvåkte. Oj, så nervös jag hade varit då hela resan!

Katter

Desdemona

Katter sover 18 timmar om dygnet, sägs det. Resten av tiden äter de, jagar möss, gosar, spanar på "fjäderkotletter" och hårar ner.
Jag älskar katter!

Shiva

Fredag med Pia

                         Den trädgård, som jag började skapa här i Hyssna kom alltså att bli påverkad av både arv och miljö. Trots att jag växt upp i storstaden i en helt vanlig lägenhet med balkong, kom jag att utveckla ett mycket stort trädgårdsintresse precis som min pappa. 

Mina idéer om färger i trädgården beror nog på min egen valda linje om vad som tilltalar mitt öga och mitt estetiska sinne.

När ”Slaven ” och jag fått ordning på köksträdgården med rektangulära, rakt utmätta sängar, var det dags att så frön för att så småningom få ärtor, bönor, morötter, sallat mm. Självklart satte jag potatis av tidig sort och passade på att köpa några sparrisplantor.

Mellan köksträdgården och gräsmattan upp mot huset blev det en hel häck av bärplantor helt efter Mannens önskemål. Vi köpte och jag grävde ned vita, röda och svarta vinbärsbuskar.

Träd ”måste” man ju bara ha. När vi flyttade till ”Röda stugan” fanns det ett äppelträd och två päronträd i trädgården. Päronträden blommade sparsamt. Men det gamla knotiga äppelträdet blommade fint och gav fina sommaräpplen, mycket passande till kompott och mos. För att göra det hela mera komplett planterade jag ett plommonträd. Drömmen om att sitta i skuggan under ett härligt fruktträd i blomning finns kvar. Kommer jag att få uppleva detta?

Så kom turen till ”Sköldpaddsparken” även kallad ”Bali” efter formen. Det var en gammal upphöjd plantering omgiven av stora stenar. I denna plantering växte det mest olika gulblommande perenna växter. Bort! Jag satte mig på en liten pall i rabatten och grävde upp varenda liten växt och rot, som jag kunde hitta. Givetvis fanns det ogräs såsom kirs och maskrosor där också.

 Inget undkom min falkblick. Jag grävde t.o.m. in under stenarna med en liten sked .

”Slaven” sattes i arbete utanför ”Sköldpaddsparken”. Men vad tyckte han om detta och varför fick planteringen det namnet?

Forts. följer.

  

Coach?

Att språket förändras hela tiden är ju välkänt. Influenser från alla håll gör att nya ord kommer in, nya ord bildas och att gamla ord får nya eller vidare betydelser än förut. Ibland är det slangord, ibland är det rena inlån från andra språk och ibland är det trender eller vissa grupper som lägger beslag på vanliga begrepp och gör dem till sina. Jag ska förklara vad jag menar om det låter flummigt.

Fet är ett ord som länge har betytt överviktig, tjock, men som nu som slang har fått betydelsen tuff, fräck. Bilar kan vara feta, musik eller artister kan vara feta m.m.

Coach är ett rent inlån från engelskan/amerikanskan och betydde först tränare för idrottslag. Coacher fanns  i basket, fotboll och liknande. Men ganska snart vidgades begreppet coacha till att även betyda vägleda enskild person genom eller i en process av något slag.

Syrran skriver en gång till...

Forts.

När jag ”fick” min första trädgård – en ändradhustomt i Skanör – visste jag nog egentligen inte så mycket om trädgårdsplanering och växternas liv. Vi fick där en stomme med häck av måbär och ett träd. Jag tog genast bort en del av häckplantorna och planterade vinbärsbuskar i stället, fyllde på med rosor, vintergröna lågväxande buskar, rönnar,  björkar, klematis och buskar med blomning i växlande följd.  När barnen föddes utökade jag med en pytteliten köksträdgård. Ingen tanke på färger där. Fast jag köpte en ”Rosa alba Maidens blush” hos Cedergrens på Råå.

Nästa trädgård var mitt ute i öknen. Där fanns endast sand och betongplattor. Vi hade vatten i berggrunden under området. Vilket betyder, att vi kunde vattna vid behov. Jag förhandlade med chefen för marken. Han gav mig eukalyptusplantor och jag fick dem planterade i diken runt vår tomt. (Tyvärr bosatte sig en massa knott i dessa.) Sedan gick jag på tiggarstråt och fick något, som vi kallade ”bananfingrar”. Detta planterade jag i stället för gräs. Allt växte superbra med bevattning – utom potatis och blomkål. Ibland har man konstiga drömmar och en viss hemlängtan långt hemifrån. Där gjorde jag min första stenläggning från ”nätverandan” fram till grillen. Eucalyptusen växte med rekordfart. Till slut kunde barnen klättra i dem.

Så var det dags för trädgården i Falsterbo. Den var helt färdig. Där tillkom min första örtagård och en syrenberså. Jag anlade en köksträdgård med bärbuskar, jordgubbar, potatis, jordärtskockor mm. Färgtema? Nej!

Så nu blev det den stora trädgården på landet. Och då kom tankarna: - Varifrån kom intresset? Varifrån kom idéerna om färger och planering? Varför ville jag ha en trädgård – med allt arbete det innebär – över huvud taget?

 Mitt enda trädgårdsminne kommer från min farmor och min farfar. De hade en trädgård på Limhamn, där jag fick plocka krusbär och björnbär. De lärde mig att sprita ärtor sittande i en liten specialgjord fällstol, som passade mig perfekt. Farmor lärde mig att hacka spenat med en speciell rulle. Jag fick se spaljerade päron och lekte på en liten bit gräsmatta övervakad av en örn i betong. Farfar lärde mig att kratta gruset i gångarna. Sällan – men med kvalitet!

Min pappa tillbringade enormt mycket tid på sin arbetsplats. På somrarna brukade vi hyra ett hus på landet. Där låg pappa i rabatterna. Varifrån kom detta? Har vi fått samma intresse från min farmor och farfar – vi stadsmänniskor boende i lägenhet. När jag flyttat hemifrån, köpte mina föräldrar ett hus. Där skapade min pappa en MYCKET välskött trädgård. Vi brukade säga, att han skötte gräsmattan med en nagelsax. Färgtema? Jag vet inte.

Arv och miljö. Vad gäller här? Varifrån kommer allt?

Wow...

Idag var det dags att gå till finaste frisören Shadi igen. Håret var så långt och alla färger var dämpade och jag behövde verkligen en "uppdatering".
Shadi får alltid fria händer och hittills har jag inte blivit missnöjd. Hon känner mig nu och vet att jag går med på vad som helst. Hon brukar ställa två frågor som jag svarar på (annars svarar jag inte på frågor utan säger bara att hon får göra som hon vill):
Idag kom de här frågorna:

1. Får jag klippa det kort?  Ja

2. Får jag använda mer än en färg?  Ja


och här är resultatet:

Som vanligt är jag mer än nöjd!

Syrran skriver mer...

Forts.

Vårt hus byggdes i mitten på 1800-talet - eller ännu tidigare - och låg på den tiden tillsammans med flera andra hus i kyrkbyn vid Hyssna gamla kyrka (troligen byggd på 1100-talet). I början på 1900-talet – i samband med byggandet av den nya kyrkan – flyttades några av dessa boningshus till Stommen och Lockö. Av fyra-fem hus blev det två – varav det ena nu är vårt. Husen byggdes upp på plats i samma stil som tidigare med de bästa delarna från de nedmonterade husen. Det hela leddes av familjen, som skötte och ägde hela verksamheten runt Lockö. Vårt hus användes till att börja med som ett sorts äldreboende för familjemedlemmar.

Huset var inrett med många små rum på bottenvåningen och ett sovrum på den övre våningen. (På resten av övervåningen var det ”kallvind” på den tiden.) Köket skulle från början ligga mot vitsippsbacken. Men eftersom det ligger ett stort flyttblock allra överst på höjden, vågade man inte detta, eftersom alla var rädda för att blocket skulle börja rulla ned mot huset och i så fall krossa dess invånare. Alltså byggdes köket upp i mitten av huset. (I dag kan man inte se flyttblocket utan att klättra upp för backen, för det har växt upp skog på hela höjden.)

I rummet på övervåningen bildades ”Hejco” av Henry Johansson & Co någon gång på 1950-talet. (Hejco ingår numera i Fristadskoncernen.) Rummet har för det mesta använts som sovrum – uppvärmt av en brunglaserad kakelugn - för upp till fem personer. Kakelugnen är i dag en viktig värmekälla i f.d. mjölnarens hus nere vid Lockö kvarn. Rummet används i dag som arbetsrum av Mannen.

Efter ett antal år styckades en del av tomten av och ”Röda stugan” började leva ett eget liv med olika konstellationer av invånare. Olika ägare renoverade och fixade efter sina huvuden, men den ursprungliga stommen förblev intakt. Någon gång på 2000-talet hittade den dåvarande ägaren på att måla om huset från rött till blått. Något som invånarna i byn inte kunde/ kan acceptera. Därför måste vi ganska snart måla om huset till dess rätta färg: ”Blå stället” ska bli ”Röda stugan” igen – på riktigt.   

Huset behövde inte så mycket omsorg från vår sida. Alltså kunde jag fortsätta med trädgårdsarbetet iklädd Hejco/Fristads – arbetskläder.

 Då upptäckte jag, att jag bara ville ha växter i färgskalan: rosa, blått, lila, vitt och möjligvis lite lime. Allt rött, orange och gult blev bannlyst. Varifrån kom sådana idéer? Jag funderade och tänkte tillbaks på de trädgårdar (och några balkonger) som jag under årens lopp har anlagt eller förändrat.

Vid närmare funderingar kom jag på att tanken fanns redan under Anns och min tid på koloniområdet Solgläntan vid Lärjeholm i Gamlestan. Ann skötte där om ”Hvilan” och jag från början endast ”Pilebo”.  Eftersom vi fick många växter från olika håll, blev utbudet och färgskalan skiftande. Det hela blev alltför brokigt i mitt tycke. Alltså fick Mannen och jag skaffa en lott till – ”Utägan”. Där fick de ”lysande” växterna sin plats.

Men var kom trädgårdsintresset ifrån? Hur många olika ”planteringar” har jag lämnat efter mig under mitt vuxna liv? Hur började jag? Varför?

forts. följer

Syrran skriver igen...

forts... 

Huvudet var ju helt och ungefär som vanligt. Värre blev det med självförtroendet. Det blev mycket ältande om nätterna. ”Hur skulle jag stå ut under mitt sista arbetsår före pensioneringen med en chef, som jag inte ens orkade se?”

En dag på väg till bussen på ”Nils Ericsson-platsen” fick jag syn på ”Platsjournalen”. Jag tog den och bläddrade igenom den på vägen hem. Där fanns två lediga jobb, som skulle kunna passa mig: Ett som vikarie under en graviditetsledighet i en grannkommun och ett i vår kommun med tillsvidareanställning. Utan betänkligheter – med tanke på min kommande sextiofjärde födelsedag – ringde jag till den första arbetsplatsen och fick tala med chefen, som jag arbetat för tidigare. Jag kunde bara sända in mina handlingar, så skulle jag behandlas som alla andra i högen. Inga problem!

Den andra arbetsplatsen fick en mycket annorlunda ansökningshandling från mig. Svaret blev: ”Vad menar du med detta? Sänd in en ”normal” (= vanlig) ansökan!” Vilket jag gjorde. Sedan hörde jag aldrig mera något från dem.

Däremot blev jag kallad till intervju på det första stället och efter en dag fick jag besked om, att jobbet var mitt. LYCKA OCH GLÄDJE! Så var det bara att begära tjänstledigt från mitt vanliga jobb. Vem kunde/ville neka mig detta? Jag kunde sova gott resten av nätterna före sommaren och ledigheten.

Mitt uppdrag – trädgården – pockade på. Jag ritade inte upp någon plan utan utgick helt från det lilla befintliga som fanns och utvecklade efterhand mina idéer i samklang med naturen. Några syrener fick stå kvar i tomtgränsen mot hästhagen och växa helt efter egen kraft och några flyttades och tuktades till en berså. Lätt jobb!

Så skulle det bli en perennrabatt i linje med samma gräns. Det var inte lätt att vända den grässvålen och få till det hela med löv och annat för växterna matnyttigt!! Jag kallade in ”Slaven”. En f.d. granne från min singelsejour i Linnéstan. (Namnet kommer sig av, att han gärna vill utföra fysiskt tunga sysslor i motionssyfte mot fri kost och logi.) Men det visade sig att han hade så stora fötter, att han gjorde mera skada än nytta. Alltså förflyttades han till den blivande köksträdgården nere vid tomtgränsen mot Locköfabriken. Där kunde han vända jord utan problem ,och jag slet vidare med rabatten.

Efter ett tag började nyfikna grannar närma sig och ställa frågor om oss och våra tankar om huset. Vi stod här och talade om vårt blåa hus och ALLA påpekade, att huset hade varit rött under nästan hela sin tid och heter ”Röda stugan” (eller ”Röastuga” som de säger här). Samtidigt fick vi reda på en massa intressanta fakta om husets historia.

Forts. följer.

Syrran skriver...

Vi  gjorde det!! Det som så många talar om, men sällan gör. ”Karlavagnen” har t.o.m. haft ett helt program om det. Vi flyttade från Göteborgs centrum - med allt stök och buller, fina affärer och stort kulturutbud – till ”redia bonnalannet". Mannen var redan pensionär och jag skulle snart bli det. Vi började leta hus utanför storstaden på flera olika ställen i landet med det ljuva pensionärslivet i tankarna.

Efter ett tag föreslog Mannen, att vi skulle sikta in oss på området bortom Härryda. Och där fanns HUSET, som sa ”välkommen hem till oss två”. Vi körde tillbaks till Göteborg - helt euforiska – och döpte huset till Blå Stället. Tänk, så fel man kan ha!

Ganska snart var vi husägare och flyttade in i huset omgivet av vitsipps – och liljekonvaljbacke, di-kor i hagen, Lockö strumpfabrik och hästar med föl. Dock ingen trädgård – bara tomtmark. Där fanns mitt uppdrag.

Men först skulle jag börja pendla till jobbet med Västtrafik. Inga problem! Mannen fick också prova på busslivet, när han skulle till ”Clas Ohlson” och ”Pennies from Heaven”.

Livet med min nya chef fungerade inte så bra. Jag hade brutit handleden. Men hon verkade tro, att jag brutit huvudet. Det blev några svåra månader!

forts...