Syrran skriver mer...

Forts.

Vårt hus byggdes i mitten på 1800-talet - eller ännu tidigare - och låg på den tiden tillsammans med flera andra hus i kyrkbyn vid Hyssna gamla kyrka (troligen byggd på 1100-talet). I början på 1900-talet – i samband med byggandet av den nya kyrkan – flyttades några av dessa boningshus till Stommen och Lockö. Av fyra-fem hus blev det två – varav det ena nu är vårt. Husen byggdes upp på plats i samma stil som tidigare med de bästa delarna från de nedmonterade husen. Det hela leddes av familjen, som skötte och ägde hela verksamheten runt Lockö. Vårt hus användes till att börja med som ett sorts äldreboende för familjemedlemmar.

Huset var inrett med många små rum på bottenvåningen och ett sovrum på den övre våningen. (På resten av övervåningen var det ”kallvind” på den tiden.) Köket skulle från början ligga mot vitsippsbacken. Men eftersom det ligger ett stort flyttblock allra överst på höjden, vågade man inte detta, eftersom alla var rädda för att blocket skulle börja rulla ned mot huset och i så fall krossa dess invånare. Alltså byggdes köket upp i mitten av huset. (I dag kan man inte se flyttblocket utan att klättra upp för backen, för det har växt upp skog på hela höjden.)

I rummet på övervåningen bildades ”Hejco” av Henry Johansson & Co någon gång på 1950-talet. (Hejco ingår numera i Fristadskoncernen.) Rummet har för det mesta använts som sovrum – uppvärmt av en brunglaserad kakelugn - för upp till fem personer. Kakelugnen är i dag en viktig värmekälla i f.d. mjölnarens hus nere vid Lockö kvarn. Rummet används i dag som arbetsrum av Mannen.

Efter ett antal år styckades en del av tomten av och ”Röda stugan” började leva ett eget liv med olika konstellationer av invånare. Olika ägare renoverade och fixade efter sina huvuden, men den ursprungliga stommen förblev intakt. Någon gång på 2000-talet hittade den dåvarande ägaren på att måla om huset från rött till blått. Något som invånarna i byn inte kunde/ kan acceptera. Därför måste vi ganska snart måla om huset till dess rätta färg: ”Blå stället” ska bli ”Röda stugan” igen – på riktigt.   

Huset behövde inte så mycket omsorg från vår sida. Alltså kunde jag fortsätta med trädgårdsarbetet iklädd Hejco/Fristads – arbetskläder.

 Då upptäckte jag, att jag bara ville ha växter i färgskalan: rosa, blått, lila, vitt och möjligvis lite lime. Allt rött, orange och gult blev bannlyst. Varifrån kom sådana idéer? Jag funderade och tänkte tillbaks på de trädgårdar (och några balkonger) som jag under årens lopp har anlagt eller förändrat.

Vid närmare funderingar kom jag på att tanken fanns redan under Anns och min tid på koloniområdet Solgläntan vid Lärjeholm i Gamlestan. Ann skötte där om ”Hvilan” och jag från början endast ”Pilebo”.  Eftersom vi fick många växter från olika håll, blev utbudet och färgskalan skiftande. Det hela blev alltför brokigt i mitt tycke. Alltså fick Mannen och jag skaffa en lott till – ”Utägan”. Där fick de ”lysande” växterna sin plats.

Men var kom trädgårdsintresset ifrån? Hur många olika ”planteringar” har jag lämnat efter mig under mitt vuxna liv? Hur började jag? Varför?

forts. följer