Tänk, så olika vi människor är!
Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv har legat i sängen till klockan elva och jag gapskrattar när jag skriver det .., för du är ju uppe flera timmar längre än undertecknad, så det jämnar ju ut sig.
Men om man är en sån utpräglad kvällsmänniska, hur fungerar det då att gå till jobbet varje morgon?
Du måste ju ha varit dödens trött?
Eller gick du i säng långt tidigare då? undrar nyfiken och äckligt morgonpigg madame i landet Halland
Så skrev
Elisabet i en kommentar apropå min morgon på senaste
Efitdagen.
Hon slår verkligen huvudet på spiken när det gäller att vara morgonpigg eller kvällsmänniska.
Jag har alltid varit dödstrött på morgnarna och alltid haft väldigt svårt att vakna och stiga upp.
Redan när jag föddes var jag morgontrött. De flesta barn föds på natten eller tidigt på morgonen, men inte jag. Jag kom till världen 10.55 en söndagsförmiddag (på vilodagen alltså) och har enligt vanligtvis välunderrättat håll sedan dess varit en kvällsmänniska.
Min skoltid präglades av dåligt morgonhumör och massor av ilfärder på cykel till skolan genom Malmötrafiken Konstigt nog så brukade jag faktiskt komma i tid. Bättre var det då på universitetet när föreläsningarna ofta låg lite senare på dagen och läste gjorde jag ofta på nätterna.
Som lärare har jag alltid (med några få undantag) alltid startat lektionerna klockan 8. Det var hemskt - jag skulle vara pigg och pedagogisk och undervisa elever, som var minst lika trötta som jag.
Jag fick jobba efter devisen "Fake it 'til you make it". Efter 10-kaffet började det gå riktigt bra och jag levde upp väsentligt.
Jo, Elisabet, jag var dödens trött varje morgon. Upp kl. 6 för att hinna till jobbet och starta lektion kl. 8 är inte att rekommendera när man inte somnat före 12 någon natt. Men det gick ganska bra fram till torsdag sedan var det kris. Fredag kväll var jag uttröttad och lördag förmiddag sov jag ikapp. Är man kvällsmänniska vänder man snabbt på dygnet och på måndagen var det samma visa igen.
Numera, som egen företagare - dock på halvtid, kan jag själv bestämma mina tider och jag stämmer aldrig möte med någon eller går på träffar eller annat före kl. 10. ALDRIG!
Min dag startar med kaffe och morgontidning i långsam takt!
Under åren har jag förstås fått utstå mycken nesa och pikar för att jag är morgontrött, uppe på nätterna etc. men det har aldrig betytt att jag är lat eller har jobbat mindre än någon annan (snarare mer). Det har bara skett på andra tider än 8-17.
Fortfarande anses det ju lite moraliskt förkastligt och "ligga och dra sig" på morgonen. Det är "bättre" att vara "uppe med tuppen" och det finns en hel del förnumstiga talesätt som ger kraft åt detta. Jag har också fått otaliga tips om att gå och lägga mig tidigare. Men det är ju inte själva tiden för sänggåendet som gäller utan antal timmar man sover eller behöver sova. Att gå och lägga sig vid 2-tiden på natten och sova till kl. 10 eller att lägga sig vid 11-tiden och vakna kl. 7 kan väl gå på ett ut, eller? Och varför lägga sig ner och glo i taket när kreativiteten flödar och man kan åstadkomma saker?
Det har jag aldrig förstått.
PS I natt sov jag 10 timmar och jag vaknade 11.10 - varför? Antagligen för att jag behövde det.
Sov gott!
PS Det blev nästan ett brandtal för kvällsmänniskor rätt att få vara just kvällsmänniskor. Det beror inte på Elisabet eller hennes undran. Jag tror att frågan träffade en öm punkt hos mig efter att ofta ha blivit ifrågasatt för att jag sover länge på morgnarna. Jag förstår att du inte menar det så, Elisabet,men det var skönt att få skriva som jag skrev...,asch, du förstår vad jag menar...