söndag 26 april 2015

Som gräsänka...

...i helgen försökte jag roa mig på egen hand och det gick ganska bra.
Maken försvann i gryningen för att ta tåget till årsmöte i Skridskoförbundet i Västerås och själv tog jag en låååång sovmorgon.

Jag har tagit tag i min träning igen och igår gav jag mig ut på en inledande kortare runda på 3 km. Med nya hörlurar och färsk spellista på Spotify så gick det riktigt bra med tanke på att jag inte varit ute på ett tag. Många tidningar hade jag kvar att läsa till lunchen och sedan blev det lite städat, med betoning på lite.
På sena eftermiddagen tog jag spårvagnen i regnet till universitetets aula för att lyssna på vårkonsert.
Det var Akademiska kören, en manskör och Murray Pipes & Drums (of Gothenburg), Göteborgs eget säckpipeband som spelade och sjöng en härlig svensk-skotsk blandning och till det var det också allsång.
Det blev en underbar eftermiddag!

I aulan finns en stor muralmålning av Nils Asplund (1874-1958)
Han var också känd för att måla skolplanscher som den här:

Ämnet för Asplunds målning är hämtat ur den fornnordiska gudasagan, 
en allegorisk bild som föreställer eldguden Heimdal som kulturbringare 
till människorna i Norden. Sittande på en tron skänker han människorna 
den heliga elden jämte andra gåvor som symboliserar lärdom, konst 
och kultur, både andlig och fysisk.      bildkälla

Senior Pipe Major Mats D. Hermansson  bildkälla


Akademiska kören var ca 40 man stark med en synnerligen skicklig dirigent!
När det började sjunga "Blommande gröna dalar" fick jag en tår i ögat. Då
 tänkte jag på pappa, som sjöng i manskör i Lund i flera år

Murray Pipes & Drums (of Gothenburg) 

...och alla tillsammans.
(Jag ber om ursäkt att bilderna är så kass. De är tagna i all hast med mobilen.)
Efter 1½ timmes njutbar musik gick jag till spårvagnshållplatsen i hällregn - lycklig i själen!

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ååå, sicket underbart inlägg! Och jag minns skotska säckpipeblåsarna som marscherade Regementsgatan fram och hur jag sprang ut på trappan och stod där och looooog när dom gick förbi .., hjärtat sprängfyllt av glädje av den där musiken!
Och tack för info om Nils Asplund .., lärargenen finns kvar. Kram på dig!

Ruta Ett sa...

Tack, Elisabet!
Det är det där med exotiska säckpipandet och marschmusik lite som jag gillar så mycket! Jag känner "drum major" i bandet och det var hon, som fick mig till konserten.
Roligt att du säger det där med lärargenen...precis när jag letat upp info om Asplund och skrivit allt kom jag på mig med att tänka "nej, det där orkar ju ingen läsa" men själv tyckte jag det var intressant så jag lät det stå kvar.
Om man inte orkar, så är det ju bara att hoppa över det.
Lärargenen är kanske just det - en gen, eller önskan att förmedla, att vidarebefordra en kunskap eller bara en nyfikenhet, so måste stillas!