tisdag 19 januari 2010

Ibland kommer man in i ett flow...

Jag är så trött. Jag har fått mental härdsmälta - men jag klarade det - och jag tror att det är värt priset av att ha använt min energi för flera dagar (eller kanske veckor?) framöver.
Förra söndagen var situationen den att min mellan J. fortfarande hade ett sabbatsår, bodde hemma och såg med blandade känslor fram emot mer ledig tid.

Förra måndagen kom beskedet att han kommit in på Södertörns högskola. Han blev jätteglad men samtidigt lite bekymrad. Han hade ingenstans att bo och inga studiemedel.

Vi började med att söka efter bostad och det fanns en del rum på Blocket. J. mailade en del, som verkade ok och jag hörde mig för med kompisar.

Tisdag
CSN skulle kontaktas för att höra om han kunde få studiemedel. Han gick på Textilhögskolan i Borås, men efter en termin kände han att det inte var något för honom, och han tog inte alla poäng han skulle. CSN var inte lätta att få tag på. Vi hängde i luren växelvis och till slut fick han veta att han inte var berättigad till studiemedel, eftersom det fattades poäng.
Hur skulle detta gå? Han var på väg att ge upp, men jag tröstade och sa: Det ordnar sig!

Onsdag
H. ringer och undrar om han kan komma och sy klart sina byxor. Han är ledig och vill gärna komma. Vad säger mamman då? "Javisst, kom du". Nu var byxorna i det stadiet att det inte var så mycket han kunde göra, utan att det tog jättelång tid, och då blev det så här: Sonen kom, mamman sydde in, sydde upp och sydde klart byxorna. Men de blev bra och H var så nöjd.
J. hade fått mail från CSN att det fattades 5,5 p för att det skulle bli något överhuvudtaget - MEN det fanns några sätt att försöka med. Ett var att om man hade kommit in på en annan utbildning med ett helt annat innehåll, så kunde det ändå bli ett positivt besked.
Resten av kvällen författade vi ett brev sådär lagom bedjande och förklarande, men citat från CSN:s egen hemsida. (Ibland är det bra att ha en gammal svensklärare till mamma.) och mailade in. Sedan förberedde vi oss på en lång dag i bilen till Stockholm - 50 mil.

Torsdag
En annan kille mailade om ett rum nära skolan, men han var själv i Bangladesh och skulle försöka få en kompis att visa rummet för oss. Första killen mailade också och sa att rummet var uthyrt redan.
Vi gav oss iväg tidigt på morgonen i solsken och kom fram när det var mörkt. Nu hade vi två rum att titta på och ev. ett studenthotell om inget av rummen var något att ha.
Det var lätt att hitta till Huddinge och rummet var bra. Det bästa var att det var nära till pendeln eftersom J inte är någon morgonlärka. Tjejen som hyrde ut verkade väldigt lätt att ha att göra med, så han bestämde sig på stört. Bangladeshkillen hörde inte av sig och det andra rummet låg väldigt mycket längre bort. Skönt...nu kunde vi transportera oss till min kompis i Hägersten.
Jag ska erkänna att mitt lokalsinne är kass och jag kör alltid vilse i Stockholm. Men fram kom vi så småningom och det var så trevligt att träffa min gamla skolkamrat och hans familj igen, och sköna soffor har de också.

Fredag
Vi startade tidigt igen för att slippa köra i mörker så länge. Stannade ett par gånger och kom hem trötta och möra. Jag var så trött att jag knappast kunde tänka, men det var så skönt att J. fått någonstans att bo. Nu gällde det bara att finansiera studierna, åtminstone fram tills han tagit tillräckligt med poäng för att få studiemedel beviljat.

Lördag
vilade jag i soffan framför Vinterstudion. J packade ihop sitt pick och pack och tack och lov skulle vi inte köra så tidigt hemifrån.

Söndag
Vi åker iväg vid 12-tiden med bilen full av saker. Vi skulle komma vid 19-tiden till Huddinge och då skulle tjejen ha hunnit hem.
Det var ganska moddigt på vägen, blåste och snöade lite när vi kom i höjd med Nyköping och helt plötsligt började bilden sladda. Det var lite trafik. Jag försökte rätta upp bilen men jag kunde inte häva sladden och vi gled ut i ytterfilen och mot mitträcket. Det gick sakta för där var det mycket snö som dämpade. Jag slog i kofångaren och bilen vände sig och vi stannade med fronten mot färdriktningen. Ingen av oss var skadade, inte ens i nacken och jag fick snabbt på varningsljusen, ringde polisen fast jag visste inte riktigt var vi var. Blåljusen kom ganska raskt och även bärgningen och alla var så hjälpsamma och omtänksamma.
Jag var lite darrig, men efter att ha fått bilen kollad av bärgaren, körde vi till en MAX-restaurang och satt en stund. Det enda som gick sönder var kofångaren i plast, som sprack och glasen till strålkastaren och blinkersen (heter det verkligen så?), blinkern? Inte ens glödlampan! Så när vi ätit lite och vilat oss kunde vi köra vidare.
Vi kom hela fram och kunde flytta in grejorna. Nu var J på plats och en sak återstod; att hitta till Hägersten. Jag hade fått en bra vägbeskrivning på telefon, tyckte jag, men lyckades trots det köra fel tre gånger och till slut kom min pålitliga och snälle skolkamrat och lotsade mig med sin bil.

Då var kl. 22 och jag hade suttit i bilen läääänge. När jag satte mig i deras soffa kändes det som om jag åkte bil fortfarande. Jag var sååå trött och drömde att jag var ute och körde bil. Sov väldigt oroligt.

Måndag
Jag körde ganska tidigt från Stockholm och det var en jättejobbig tur. På sina ställen snöade det kraftigt och var väldigt spårigt. Dessutom var det all jordens långtradare som hela tiden körde så nära, så nära och blinkade och ville att jag skulle köra fortare. Långa sträckor fick jag köra i 50 km/tim och jag satt på helspänn i 6 timmar. Jag var så trött att det svajade när jag gick upp för trapporna, men jag var hemma helbrägda.

Tisdag
Efter all stress och anspänning är allt löst. Idag har jag inte gjort något produktivt...eller jo, jag ringde CSN och skulle höra om de hade några nyheter och om mailet kommit fram. Tro det eller ej: Studiemedlet kommer att beviljas!!!
När jag fick höra det föll det en hel stenhög från hjärtat och jag grät en skvätt också.
Vilken lättnad!! J kan känna sig oberoende och hemifrånflyttad på riktigt.

Idag blir H 23 år, men har isträning och ska ha kalas i morgon. Det är kul att få gå på kalas till sina söner.

10 kommentarer:

  1. Tack! Jag har inte hittat dig efter semestern. Kalasa på i vintermörkret.

    SvaraRadera
  2. Jag ska göra mitt bästa...

    SvaraRadera
  3. Jesus på cykel....vilken vecka du har haft! Jag blir alldeles matt i hela figuren bara av att läsa om den. Se nu till att koppla av ordentligt tös. *kram*

    SvaraRadera
  4. Tillykke med begge sønner !!!
    Og sikke en uge ...
    Godt ALT endte lykkeligt :-)

    SvaraRadera
  5. Men hjälp - detta låter som en riktig pärs. Vilken tur att ni kom helskinnade från sladden med bilen.

    En enorm prestation av dig att klara dessa intensiva dagar. Och som sagt vi brukar få betala lååångt efteråt när vi har tömt alla reserver.

    Roligt att allt verkar lösa sig för sonen! :)

    Varma återhämtnings-hälsningar!

    SvaraRadera
  6. Mildamakter:
    Jag vilar på andra dagen och det tar nog ett tag till, men vad gör man inte för sina barn?
    Kram

    SvaraRadera
  7. Losarina: Tack, jag hoppas att allt går bra nu, men det var en vecka jag inte vill ha tillbaka på länge. Det kunde varit mycket värre med krocken, så jag är glad att vi kom hem i ett stycke.

    SvaraRadera
  8. SoF: Ja, det kostar, du vet hur det är, och priset blev högre än jag trott. Men nu är han i alla fall på plats och jag hoppas att han kommer att trivas i huvudstaden.
    Det var darrigt efter smällen, men klarade ju oss bra och kunde köra vidare. Men nu är reserverna uttömda och ve den, som pressar mig de närmaste dagarna.
    kramar

    SvaraRadera
  9. Fantastiskt! Inser J vilken fantastisk mamma han har? Vila ut nu, det har du förtjänat.

    Kram från qi

    SvaraRadera
  10. Tack, Qi, jag försöker att vila och det är lätt för jag är toktrött.

    SvaraRadera